Mayhem

Kvällen började med kärlek. Den slutade i ruiner…

– 21:a Oktober 2023 –

Jag började dagen med att  försöka göra allt rätt. Som om rätt saker i rätt ordning kunde hålla världen på plats

Jag åkte runt i city. Bland annat till Lisa Elmqvist. Knallade runt två timmar på Östermalmshallen. Sen bolaget. Jag skulle bjuda henne på middag på kvällen. Inte något halvdant. Inte något som gick att missförstå.

Bästa jag förmådde.

Jag var även förbi Cervera – köpte dom ”serveringssaker” som rätten krävde. Bland annat Planksteksbrädor, samt posatissprits.

Det blev för dyrt. Och för stort. En heldag i köket. Men jag ville göra det.

Förrätt:
Smörstekt franskbröd
Smetana
Löjrom
Finskuren rödlök
Dill
Citron.
Ett välkomnande glas Pol Roger Brut Réserve.

Varmrätt:
Sjötunga Walewska.
Nyfångad hummer.
Hummersås från grunden – skal, kok, stavmix, cognac, reduktion.
Gruyère.
Duchessepotatis.
Smörstekt sparris och champinjon.
Svart tryffel från Gotland.
Dill.
Vitlökstoast med lagrad Wrångebäcksost från Almnäs.
Joseph Drouhin Chassagne-Montrachet 2020.

Dessert:
Citronsorbet
Färska hallon
Olivolja
Honung
Citronmeliss
Mynta
Flingsalt.
Sauternes Château Baulac-Dodijos 2020.

Det mest infernaliska var hummersåsen.
Allt från grunden.Tid. Värme. Tålamod. Jag konstaterade att jag borde ha köpt den färdig på Lisa, men å andra sidan hade hon ju varit med i våras, när jag gjorde Hollandaise från grunden, och det är j även det lite pyssel.

Allt serverades klanderfritt. Hjärtan ritade med honung över såväl förrätt som efterrätten. Färska långskaftade rosor på bordet. En bukett fylld med små lappar: ”Armastan Sind”. Älskar dig. På Estniska.

Bordet var en fest för ögat såväl som för munnen.

Hon älskade maten. Hon var oerhört vacker i sin mörkblå klänning med små rosa och vita blommor. Vi pratade. Skrattade. Skojade. Drack vin. Blev olovligt berusade.

Sent på kvällen sa hon plötsligt att hon hade något att berätta.

Hon erkände att hon hade varit på date med sitt ex.
Att han hade tafsat på henne.

Sedan backade hon. Pga min reaktion. Plötsligt var det inte en date. Och han hade inte tafsat.

Orden drogs tillbaka men spåren låg kvar.

Sedan kom det värsta.

Hon berättade att han, efter att deras relation varit avslutad,
vid ett tillfälle hade försökt våldta henne.

Sammanhanget var oklart. Det enda jag förstod var att hon haft vinterkläder på sig.

Efter allt som hänt sedan februari 2023 var mitt tålamod slut. Inte som i ilska. Som i tomhet.

Så fruktansvärt djävla omdömeslöst gå på date, med sitt ex, som dessutom försökt våldta henne. Dessutom när hon var mitt i sin ”om andra män fråga är jag singel”.

Där tog lusten slut.

Jag sa kort att hon fick hitta ut själv. Betala sin egen uber. Och gick och la mig.

Jag reste mig i sängen pga ljudet.

Kraset. Som när något går sönder som inte ska lagas. Någonsin.

Hon stod i vardagsrummet. Skrek.

Tavla efter tavla. Foto efter foto. På sig själv. På mig. På oss.

Hela väggen, täckt av minnen, slogs i smulor. Ramar krossades. Bilder slets i bitar.

Sedan gav hon sig på mig. Hon bet mig. Slog mig. Sparkade mig. Knäade mig.

Jag rörde henne inte. Jag slår inte kvinnor.

Jag försökte bara värja mig mot de värsta slagen. Och jag försökte filma. För att dokumentera jag inte ens höll i henne. Ännu mindre var våldsam mot henne.

Grannarna kom först. Väckta av oväsendet. Stod vid dörren. Jag släppte in dem.

De försökte lugna henne.

Hon försvann in i ett annat rum och fortsatte där, metodiskt, att demolera resten. Tavla efter tavla på oss. På sig. Sedan mina guld- och platinaskivor.

Till slut fick grannens man nog. Tog bedömningen ”oregerlig”. Han tog ett fast grepp om henne. Höll fast.
Sa åt henne att sluta. Lugna ner sig. Stor man. Huvudet längre än mig. Bredare. Stadig. Hon var chanslös.

Ungefär då kom polisen.

De tog kontroll. Fick ut henne. Grannarnas vittnesmål och min film gjorde det enkelt. Jag behandlades inte som skyldig. Inte som gärningsman. Inte som något annat än den som blivit utsatt.

Polisen såg till att hon inte tog sin leasingbil. Hon skickades hem med Uber. Jag bad dem uttryckligen att se till att så skedde. Att hon absolut inte fick ta sin leasingbil berusad.

Efteråt kom hennes förklaring. Hon sa att hon bara hade velat åka hem. Men att jag hade gömt hennes väska. Så var det inte. Polisen hittade den nästan omgående. Med min tankehjälp.

Hon hade hängt väskan på en dörr som stod öppen. I kaoset stängde jag dörren. Utan att se väskan. Den följde med dörren in. Hamnat i min walk-in-closet. Instängd. Osedd.

Inte gömd. Inte flyttad med avsikt. Inte undanhållen.

Det var inte svårare än så. Men i vansinnets logik räcker det.

En väska ur sikte blir ett motiv. En stängd dörr blir en handling.

När tilliten redan är borta blir varje slump en avsikt. Och när berättelsen väl är skriven behöver den en gärningsman. Jag stod närmast.

När allt var över stod jag kvar i mitt hus. Det såg ut som Hiroshima. 6 augusti 1945. Inte som metafor. Som ruin.

Det var oförklarligt. Jag hade förberett allt.

Läst på. Kollat recept. Rådfrågat en vän som jobbar som kock på Lisa Elmqvist.
Åkt till Östermalmshallen och valt råvaror med omsorg. Städat hela dagen innan. Stått i köket i timmar. Av kärlek.

Allt var genomtänkt.

Hon kom. Uppklädd. Vacker klänning. Sminkad.

Hon hade med sig en present. En stor chokladbjörn i guldpapper. Ett hjärta i famnen. Och ändå slutade allt i kaos.

Det var hon som tog upp det. Sin date med sitt ex. Berättade att han hade tafsat. Att han hade försökt våldta henne.

Varför? Vad var syftet? Förstod hon inte vad det skulle göra med kvällen? Eller var det medvetet? Testade hon mig?

Ville hon se hur jag reagerade om hon öppnade något sådant? Och i så fall — varför? Fanns det mer bakom? Något mer som skulle sägas, men aldrig blev sagt?

Chokladbjörnen står kvar. På hyllan i hallen. Guldpapperet är orört. Hjärtat sitter kvar mellan tassarna.

Jag rör vid den ibland. Lägger ett finger mot ytan.

Ger den en tanke. Varje gång jag går ut. Varje gång jag kommer hem. Det näst sista jag gör innan jag går. Det näst första jag gör när jag kommer tillbaka.

Det första och sista är alltid detsamma.

Jag klappar katten.