När samtalet uteblev återstod berättelsen

Etikett: Uteblivna Svar

Förtroendekapital

Oftast försvinner det i småbelopp…

– April 2023 –

När hon kallade mig en gammal bandspelare var det inte första gången jag fick höra det. Inte heller sista.

Jag återkom till samma frågor. Samma ämnen. Samma funderingar. För egen del upplevde jag inte att jag upprepade mig. Egentligen. Men även – jo. För jag upplevde att frågorna fortfarande saknade svar.

Det finns en skillnad där.

Om någon frågar vad klockan är och får svaret halv tre, finns ingen anledning att ställa frågan igen fem minuter senare. Om någon frågar varför en faktura inte blivit betald och får ett tydligt svar, finns sällan någon anledning att återkomma till ämnet.

Men om svaret uteblir förändras situationen. Då försvinner inte frågan. Den stannar kvar. Den följer med. Den dyker upp igen.

Kanske inte för att man vill älta. Utan för att den aldrig riktigt lämnade rummet från första början. Det där handlar egentligen inte om frågor. Det handlar om tillit.

I början av en relation får man initialt ett visst förtroendekapital. Ett slags osynligt konto som båda parter disponerar. De flesta relationer börjar med ett plus på kontot. Man tror gott om varandra. Tolkar välvilligt. Ger varandra fördelen av tvivlet.

Kapitalet kan växa. Det kan också minska. Varje tydligt svar. Varje rak förklaring. Varje gång ord och handling stämmer överens. Då växer det.

Varje undvikande svar. Varje motsägelse. Varje gång en fråga lämnas obesvarad. Då minskar det. Det sker sällan dramatiskt. Ofta handlar det om små summor. Några kronor hit. Några kronor dit.

Problemet uppstår först senare.

När någonting händer som kräver att man har ett kapital att använda. En märklig situation. Ett missförstånd. Ett foto. Ett uteblivet svar. Någonting som ser betydligt värre ut än det egentligen är. Om kontot då är välfyllt blir reaktionen ofta enkel. Man utgår ifrån att det finns en rimlig förklaring. Man litar på personen.

Om kontot däremot nästan är tomt uppstår ett annat problem. Då räcker ibland en mycket liten händelse för att skapa en mycket stor osäkerhet. Samma händelse. Olika saldo. Olika utfall.

Man skulle kunna beskriva det som soliditet. Förmågan att klara förluster utan att verksamheten kollapsar. Eller likviditet. Förmågan att hantera problem här och nu när de uppstår.

De flesta relationer behöver båda delarna.

Det märkliga är att människor ofta fokuserar på den enskilda händelsen. Bilden. Meddelandet. Frågan. Konflikten. När problemet ibland egentligen ligger någon annanstans.

I det kapital som byggts upp. Eller förbrukats. Långt innan den aktuella händelsen inträffade.

Kanske var det där våra samtal ofta gick fel.

Hon såg frågan. Jag såg saldot.

Frågan Om Frågan

Varför undrar du?

– 27:e Januari 2023 –

Jag skickade henne ett stort fång röda blommor.

Inte för att det var någon särskild dag. Inte för att jag behövde reparera något. Bara för att jag tyckte om henne. Ibland var det så enkelt. Det skulle komma att bli en vana så småningom.

Eftersom det var blombud blev jag förstås nyfiken på om de kommit fram. Hon jobbade ibland tidigt. Ibland sent. Dagarna såg olika ut.

Jag hörde ingenting.

Några timmar senare skickade jag ett sms.

– Jobbar du tidigt eller sent?

Det var en enkel fråga. En sådan fråga som egentligen inte handlade om arbetstider över huvud taget. Jag ville bara veta om hon fått blommorna.

Svaret kom ganska snabbt.

– Varför undrar du?

Jag minns att jag reagerade på det. Inte starkt. Inte där och då. Men tillräckligt för att lägga det på minnet.

För det var någonting nytt.

Under lång tid hade raka frågor oftast fått raka svar. Kanske inte alltid fullständiga svar. Men ändå svar. Nu kom istället en motfråga.

Och det märkliga var inte själva formuleringen. Människor ställer motfrågor hela tiden. Det var att den dök upp där ett enkelt svar hade varit så mycket lättare.

Tidigt.

Sent.

Ledig.

Vad som helst.

Istället kom:

– Varför undrar du?

Där och då tänkte jag inte särskilt mycket mer på det.

I efterhand gjorde jag det.

För när jag senare försökte förstå när saker började förändras återkom jag ofta till sådana här små situationer. Inte stora gräl. Inte katastrofer. Inte de dramatiska ögonblick man tror ska förändra en relation.

Utan de små förskjutningarna.

När en rak fråga plötsligt inte längre får ett rakt svar.

När någonting nästan omärkligt flyttar sig några centimeter.

Och när man först långt senare inser att det inte var en engångsföreteelse.

Utan början på ett mönster.

Senare på kvällen skickade hon en bild på blommorna.

De stod på bordet.

Hon skrev tack.

Det gjorde mig glad. Det betydde att de kommit fram. Att hon uppskattat gesten. Mer än så behövdes egentligen inte.

Samtidigt reagerade jag på en annan sak.

Hon valde att inte lägga upp bilden på sin Facebook.

Det var inte första gången jag skickat blommor till henne. Och vid andra tillfällen hade hon inte haft några problem med att visa upp sådant hon blivit glad för.

Därför fastnade den där lilla detaljen hos mig.

Inte för att den betydde något i sig.

Utan för att jag inte riktigt förstod den.

Kanske fanns det en fullt rimlig förklaring.

Förmodligen gjorde det det.

Men det var ännu en sådan där liten sak som jag lade på minnet utan att tänka särskilt mycket mer på den just då.

© 2026 Pettus Petta

Tema av Anders NorenUpp ↑