Kategori: 2024

Det svåra beslutet var inte att boka resan…

– 18:e – 28:e Oktober 2024 –

Kryssningen till Tallinn tidigare under hösten hade varit överväldigande lyckad. Inte bara trevlig. Inte bara varm.

Kärlek. Närhet. Upptäckarglädje. Hand i hand genom Tallinn. Kramar. Pussar. Hon var den bästa guide jag kunde ha önskat mig. Visste saker. Visade saker om ingen annan guide skulle ha visat. Hon sa hon älskade mig. Visade mig saker från sin ungdom. Barer. Butiker. Marknadsplatser. Vi shoppade. JAg hade bokat bort på en jättefin restauang.

Det hade funnits en lätthet de där dagarna, som om allt gammalt slit plötsligt tystnat. Hon blev genuint glad över överraskningen. Sista morgonen, medan färjan gick genom grått vatten och världen ännu inte riktigt vaknat, sa hon att hon älskade mig. Igen. Hon sa samma sak hemma hos sig när jag kört henne och själv skulle bege mig hemåt.

Kanske var det där beslutet togs. Att göra något större. Inte en weekend. Inte ännu en middag. Något som bar. Få hålla hennes hand igen. Kramas. Pussas. I några olika länder runt Medelhavet.

Jag hittade MSC Cruises. Jag hittade deras Yacht Club. Jag valde noga. Hittade MSC Splendida. Av totalt 4300 passagerare fanns knappt 200 i deras ”Yacht Club”. Deras ”ship within a ship”-koncept.

Egen butler som hjälpte dig med vad du än önskade 24/7 . Tvättade och strykta kläder. Bara hänga på dörren. Eller om du så ville – eskortera dig till middagsbordet.

Sviten städad 2 gånger om dagen. Frukost och lunch för Gudar. Fyrarätters middag. Guide Michelinklassad. Vill man beställa ett vin a 500€ till förrätten – varsågod. Ett annat till varmrätten – varsågod.

Sju dagar i Medelhavet. Trieste, Split, Piraeus, Kuşadası, Athens och avslutade i Istanbul. Somna i Split. Vakna i Piraeus. Men utan att släpa väskor. Utan att byta hotell.

Och – jag hade köpt till extra ombord. Till exempel 3 olika tillfällen för en timmes massage. Hot Stone etc.

Allt det där överdrivna som egentligen blir vackert först när man delar det. Med den man älskar.

Flighter till Trieste. Två nätter så vi fick en extra dag där. Utan stress. Samma för Istanbul. Dom mest romantiska och vackra hotell jag kunde hitta.

Drygt hundratusen. En kärlekshandling i logistisk form. Exakt vad som var fel med det förstod jag aldrig. Hon började påpeka något om att jag inte frågat först. Men om man frågar i förväg — vad återstår då av överraskningen? Och vem blir arg över att ens partner överraskar en med en lyxkryssning i Medelhavet?

Det var nån helgdag. Någon klämdag. slutligen var det 2 arbetsdagar hon behövde ta ledigt. Från arbetet som sköterska inom vården. Hur svårt kunde det vara med 2 månaders framförhållning? Jag bad henne inte ta 1 månad tjänstledigt för att hjälpa mig städa källaren direkt…

Det var redan där något skavde. Inte öppet. Men som en sten i skon.

Det gick över till anklaganden. Anklaganden för att jag inte hade frågat henne innan blandades med att visa uppenbart ointresse. Nästan hånande ignorant;

– Hittat ett mysigt matställe i Trieste – verkar ha fantastisk mat….
– Vad heter stället då? 
– Osteria El Cassettin. Men man kan säkert hitta bättre middag. Gillar dock deras avsmakningsmeny 
– Säkert gott 
– Såg du menyn?Blev du hungrig av den?
– Åt just smörgås 
– Du får ta med smörgås till Italien! Blir mysigt…
– Okej 
– 👍

Jag hade letat restauranger i 3 timmar. The Fork. Tripadvisor. Valt noga. Såg det gott ut? Blev hon sugen? Dög mitt förslag? HAde hon åsikter? Hon fick ju alltid bestämma.

– Jag åt just en smörgås...

Väl medveten om min passiv-aggressiva hållning efteråt. Men ibland rann det över.

Hennes pass hade gått ut, och trots att entusiasmen inte direkt vällde ur henne ordnade hon ett nytt. Så någon sorts ”ja” till resan fanns ju ändå. Jag insåg senare att hennes engagemang var på en nivå där jag faktiskt kände lycka över att hon förnyade sitt pass.

Vi skulle vara borta över min födelsedag. Jag tyckte det hade stil.

Embarkeringen kröp närmare. Appen från MSC började påminna om check-in. Närmast anhörig. Passnummer. Foto. Alla de där små formaliteterna som föregår stora förväntningar. Jag gjorde allt direkt. Hon gjorde ingenting. Mindre än två veckor kvar. Fortfarande inte incheckad.

Och där small det.

Det märkliga var att min fråga var tämligen odramatisk. Nästan administrativ. Men laddad av historia.

För efter maj 2024, när hon sagt att hon ville bryta kontakten om jag “kände så” när jag påpekat det kändes som om hon bara lekte med mig, hade hon ju återkommit efter nästan åtta veckors total tystnad.

Och under den tiden hunnit byta nummer med en man på fyllan. Gått på date med honom. Det var redan erkänt. Det var bakgrunden.

Så jag skrev:

För att inte förstöra vår semester tillsammans med ouppklarade saker eller onödiga bråk frågar jag nu, och hoppas på ett ärligt svar — har du bytt nummer med, eller varit på date med någon mer än den man du redan erkänt?

Nyckelordet var inte “date”. Nyckelordet var någon mer.

En rak fråga. Nästan kirurgiskt avgränsad. Svaret kom i en enda rad. Som ett gevärsskott.

– Ska du hålla på och bråka kan du åka med någon annan.

Jag försökte förklara. Att syftet var motsatsen till bråk. Att jag just försökte undvika bråk under resan. Att frågan aldrig hade existerat om hon inte först svikit. Det hjälpte inte. Nästa mail:

“Åk med någon annan.”

Sedan igen. Och igen. Mail. Sms. Samma ord. Inte variationer. Inte vettiga argument. Som ett mantra. Som en förbannelse;

– Samma fråga om och om… Har du bekymmer red med någon annan som sagt
– Finns en anledning till frågan. Har väl rätt till ett ärligt svar och kunna anpassa MIN sfär till verkligheten?
– Verkligen är att du har ställt samma fråga över två år
– Ja – för att du har ju sagt du är singel om andra män frågar, och bytt nummer på krogen/gått på date. Det är verkligheten som skapat frågan.
– Du har ingen anledning att fråga och jag har ingen anledning att svara. Samma fråga om och om som inget annat finns …  Ha en fin dag! Res gärna med någon annan 
– Jo jag har anledning att fråga. Den anledningen har du skapat genom att säga du är singel om andra män frågar, byta nummer på krogen på fyllan och sedan gå på date. Begär bara ett ärligt svar innan resan Du har ingen anledning att svara. Nej. Och då tar jag mina beslut gällande ”relatioen” utifrån ditt uteblivna svar. Punkt. Ditt val! Inte mitt!
– Åk med någon annan!
– förra veckan så TRODDE jag faktiskt du VILLE resa – och med mig – även
om det gick läsa in ”du _kan väl_ rea om jag inte hittar nån annan” men jag noterade även att du kategoriskt inte besvarade frågan om du såg 
fram emot resan… men ändå trodde jag
– Åk med någon annan.
– Men ändå ljög du då för mig för två veckor sedan – rakt i ansiktet – och
sa du INTE varit på mer date??? Varför??
– Har ljugit också nu?  Behåll dina antagande och tro mm…  Hoppas att du hittar en trevlig reskamrat. Tack för idag
– Mycket kan hända på 3 veckor. Därav frågan IGEN! VAD var ens tanken med att åka på en resa du inte VILLE göra och INTE såg fram emot? Leka med mig lite till – se hur långt man kunde ta det?
– Så du tror att du får säga och behandla mig hur som ??? För att du har köpt en resa som jag har inte önskat? Att du får skriva massa skit till mig?  Prata skit mm? Och jag bör önska resa med sig? Sagt från början att res med någon annan, jag har inte önskat den resan, du har inte ens frågat om de datum passar eller inte
– Aldrig ”Behandlat dig hursom”. Aldrig skrivit skit till dig. Jag ställde EN rak fråga. På förekommen anledning. En anledning DU, ingen annan än DU har skapat. Om du varit på någon MER date!
– Det är inte ditt bekymmer och jag måste inte inte svara. Samma fråga dagligen. Gå till psykolog!!!! Vi har inte haft en relation sedan… du har bättre koll… Och vi kommer inte ha det heller

”Vi har ingen relation och vi kommer inte ha det heller”.

Jag smakade på den meningen. Satte den i paritet till hur hon agerat senaste sex månaderna. I alla fall delvis. Det var många saker. Det var väldigt många saker som kunde ha lurat mig, eller säkert även många andra, att vårt interagerande, inte sällan initierat av henne, indikerade någonting helt annat än ”vi har ingen relation”.

Det var egentligen inte första gången jag såg just den mekanismen.

När frågan blev obekväm besvarades den sällan. Istället flyttades samtalet någon annanstans.

”Jag är singel om andra män frågar.”

”Nästan monogam.”

”Åk med någon annan.”

Orden såg olika ut. Situationerna såg olika ut. Men funktionen var märkligt likartad. Frågan som utlöst dem blev aldrig besvarad. Samtalet handlade plötsligt om någonting annat.

Det tog mig lång tid innan jag insåg att det kanske var just där loopen uppstod. Inte i själva frågorna. Utan i att de aldrig fick några svar. Men precis som med hennes ”jag är singel om andra män frågar” hade givit konsekvensen att då var ju även jag singel, som i sin tur skapade svartsjuka hos henne, skulle även ”åk med någon annan” ge konsekvenser. Konsekvenser för henne. Konsekvenser som dels skulle komma att skapa utbrott efter utbrott av samma svartsjuka jag sett tidigare. Och inte minst skulle hon dessutom försöka att klandra mig för en situation hon skapat.

Hon skapade en situation där jag inte gavs något val. Som gav konsekvenser. Sedan försökte hon skylla konsekvenserna på mig. Som om det varit mitt fria val. Det var det inte. Det var inte mitt val. Det var hennes val. Meningen ”åk med någon annan” skulle visa sig få större konsekvenser än hon anande.

Orsak → Konsekvens
Orsak → Symptom
Orsak → Verkan

En annan detalj slog mig långt senare. Hon hade i samma andetag sagt:

”Vi är inte tillsammans.”
”vi kommer inte bli det heller.”
”Åk med någon annan.”

Det var tre tydliga besked.

Problemet var bara att när jag började förhålla mig till dem som verklighet verkade inte konsekvenserna längre vara lika självklara för henne. Det var egentligen samma mekanism som tidigare.

”Jag är singel om andra män frågar.”

Jag accepterade att hon då också gjorde mig singel.

”Åk med någon annan.”

Jag började till slut undersöka möjligheten att faktiskt göra det.

”Vi är inte tillsammans.”

Jag började förhålla mig till att vi faktiskt inte var det. Varje gång verkade inte orden i sig vara problemet. Problemet uppstod först när de fick konsekvenser..

Svek från henne
↓
Förlåtelse
↓
Frågan om det hänt igen
↓
”Du bråkar.”

”Åk med någon annan.”
↓
Jag börjar undersöka möjligheten att göra det.
↓
Konsekvensen blir verklighet.
↓
Svartsjuka.
↓
Anklagelser.
↓
Mitt fel.

”Vi är inte tillsammans.”
↓
Jag accepterar att jag är singel.
↓
”Vi kommer inte bli det heller.”
↓
Jag accepterar faktum, och informerar henne om vilka konsekvenser hennes egna ord får för henne.

Här hade jag kunnat skriva "Jag accepterar och kommer leva mitt liv därefter." Men på grund av mina känslor för henne var det aldrig ett alternativ. Därför nöjde jag mig med att påpeka vilken konsekvens hennes egna ord fick för henne. Det är en stor skillnad. Och den konsekvensen kom dessutom omedelbart. Inte om en vecka. Inte om en månad. Inte om ett år. Omedelbart. Det är en stor skillnad.

↓
Reaktion.
↓
Mitt fel. → ”Åk med någon annan”

Det kunde faktiskt bli mer spännande. När jag senare. I en argumentation där jag la fram vilka tre alternativ jag lämnats med pga hennes ”åk med någon annan” fick hon ett vredesutbrott. Skrek att ”jag kunde ha valt det rätta alternativt – att sluta bråka”.

Åk med någon annan.

Men det är såklart lätt att använda meningen. På samma sätt som ”Jag är singel om andra män frågar”, för att försöka friskriva sig från commitment, öppenhet och ärlighet.

Dessutom använde hon nästan kostnaden emot mig. Som om jag gett sken av att köpa/äga henne. Jag hade inte ens talat om för henne vad den kostade. Varken kryssningen, hotell eller flighter. Det var inte relevant. Jag förstod det måste komma från en annan man i en annan tid. Någon som faktiskt inte bara trodde han ägde henne utan även behandlade henne så.

Och för mig var det inte ”ur bakfickan”. Jag hade inte dryga 40 miljoner på mitt personliga konto. Jag hade jobbat. Offrat. Försakat. Snålat. Planerat. Kämpat.

Från min sida var det inte på något sätt kopplat till eller förknippat med någons som helst form av krav. Inte någon som helst motprestation. Inte någon som helst skuld. Inga bokförda handlingar. Ingenting. Faktiskt inte ens tacksamhet.

Men kanske. En lågmäld förhoppning om att det skulle landa i god jord. Inte resultera i anklagelser. Hån. Nedlåtande sarkasm. Och ännu ett tillfälle att gnida i ansiktet att vi inte var tillsammans. Och att hon inte behövde redogöra för om hon varit på någon mer date. Eller att vi aldrig skulle komma att bli tillsammans.

Behövde vi det egentligen? Bli tillsammans. Hon hade lyckats avsluta relationen 39 gånger. Men bara inlett den två. Sedan Juni 2022.

“Åk med någon annan.”

Det var inte riktigt den känsla jag tänkt mig för spenderade hundratusen kronor.

Jag började gå igenom alternativen.

1. Åka själv.

En vän sa torrt:

— Semester är nog klokt. Men kanske inte till alla platser du tänkt uppleva med henne.

Det var sant.

2. Ligga hemma på soffan, dricka för mycket och tänka på en tom hytt i Yacht Club. 100.000 bortkastat.

Eller…

göra det hon själv upprepade gånger sagt.

3. Åka med någon annan.

Det var inget litet beslut. Inte ekonomiskt. Men framför allt inte existentiellt. Jag hade bokat den resan av kärlek. Av omtanke. Omsorg. För att Tallinnresan varit så bra.

Två veckor före embarkering ringde jag MSC. Frågade om namnbyte på medpassageraren. Om deadline. Jo. Det gick. Senast en vecka innan avgång.

Jag skrev till henne. Behövde besked.

Svaret: Hon ville inte åka.

Jag skulle åka med någon annan. Någon ”jag inte bråkade med”.

Veckan gick.

Kattvakten var bokad, klar, och betalad. Jag hade trots att allting var overload av All Inclusive skapat ett konto namngivet ”Medelhavet med (hennes initialer)”. Fickpengar. Guider. Gåvor. Vad som nu kunde dyka upp. Min tanke var att bibehålla samma koncept på alla våra övriga resor, varde evenemang, varje date. Att hon inte ena skulle behöva fundera på att ta med ett betalmedel.

Inte för kontroll. Inte för någon annan anledning än att jag ville hon skulle känna sig ”Påkostad”.

Fredag. MSC stängde växeln 17.00.

Jag mailade henne. Sms:ade. Påminde. Checka in senast 16.30. Inget hände i appen. Inte heller ett enda livstecken eller svar.

Jag satt på trappan hos min bästa vän.

Drack kaffe. Rökte.

Vägde sönder mitt eget huvud. Grät. Min bästa vän tittade på mig. Tyst. Gav mig en stor lång kram.

– Jag vet inte älskade vän. Jag vet inte. Jag vet inte vad jag ska säga. Men jag vet att du förtjänar bättre än att ha det såhär.

16.50 ringde jag MSC. Det var inget lätt beslut. Inget triumferande. Inget man berättar om med höjd haka. Bara ett beslut som återstod när någon annan sett till att alla andra dörrar stängts.

Hon hade inte gett mig något val. Ingen vilja att lösa något. Ingen vilja att stå för det hon gjort och ta konsekvenserna Ingen vilja att förstå mig och de känslor och funderingar hon skapat med sitt tilltag.

Och någonstans där förstod jag något om henne.

När verkligheten pressade. När ansvar krävdes. När sanningen stod kvar. Då kom alltid samma reflex.

Spring iväg. Eller säg åt den andre att göra det.

Åk med någon annan.

Jag vet faktiskt inte vad hon hade förväntat sig. Och jag fick aldrig veta exakt när hon upptäckte att hennes ord fått konsekvenser. Vad jag vet är när deadline, absolut deadline, för check in var.

Och jag vet hennes inloggning till appen var kvar. Hon kunde inte ändra någonting eller checka in. Den möjligheten var borta. Deadline var passerad. Men jag vet hon kunde se bild och namn på resenären. Jag är ganska säker på att hon loggade in.

Konsekvenserna hade kommit direkt. Även denna gången.

Hennes val. Inte mitt!

Nånstans tror jag det hade varit en bättre upplevelse att checka in inom föreskriven tid. Istället för att bråka.

Och där gjorde plötsligt Plus Ett entre. Igen. Och jag tror att Kärleken, retrospektivt, ångrade sitt ”Åk med någon annan”. Längre tid än någon hade kunnat föreställa sig.