Hur kontroll blev omsorg…


– Oktober 2024 –

Hon satt i fåtöljen i vardagsrummet.
Lutad framåt.
Rörde sig snabbt.
Som om något måste följas i realtid.

Jag frågade vad hon tittade på. För en gångs skull kom ett svar.

Hon stod för sin dotters telefonabonnemang.
Hon läste samtalslistor. Vem dottern ringt.
När.
Och vem hon inte ringt.

Förklaringen var att dottern inte mådde psykiskt bra.
Att hon kanske gjort slut med sin pojkvän.

Jag förstod det aldrig riktigt.
Hur listorna skulle hjälpa.


Hur kontroll blev omsorg.

Jag sa bara
att om hon ville prata
så fanns jag här.

Jag tänkte på de där fyra månaderna i början av året. Hon hade flyttat tillbaka till den lilla mellansvenska staden, för dotterns skull, skaffat sig ännu ett nytt jobb och lämnat tillvaron i Stockholm bakom sig. Men dottern flyttade aldrig in. När hon fick reda på vad det skulle kosta vägrade hon och krävde i stället att hennes mamma skulle sälja bostadsrätten i Stockholm. De blev osams, och efter fyra månader var det över. Ännu ett jobb avslutades och hon flyttade tillbaka till Stockholm.

Nu, några månader senare, satt hon i min fåtölj och granskade samma dotters samtalslistor. Vem hon hade ringt, när hon hade ringt och vilka samtal som aldrig hade ägt rum. Förklaringen var att dottern inte mådde bra och kanske hade gjort slut med sin pojkvän. Jag ifrågasatte inte hennes oro, men jag förstod inte riktigt hur telefonlistorna skulle hjälpa.

Jag tänkte på flytten, jobbet hon hade tagit på avdelning 9B och sedan lämnat, dottern som aldrig flyttade in och kravet på att sälja bostadsrätten. På fyra månader hade ännu ett försök att bygga en ny tillvaro hunnit börja och ta slut. Jag hade hört hennes förklaringar, men det fanns fortfarande så mycket jag inte förstod. Och nu satt hon framför mig och försökte hitta svaren på någon annans liv i en samtalslista.

Men vad var egentligen sant?

Jag inser jag hoppar i tiden. Jag kommer till detta. I ett helt annat kapitel. Våren 2024.