Mellan ”det är slut” och ”jag är framme 19:45″…
– 31:a Maj – 1:a Juni 2023 –
På Onsdagen klockan 11 uppdaterade hon sin profilbild. Som vanligt fantastiskt vacker. En sån bild som får kvinnor att bli avundsjuka. Och män att kommentera. Eller insinuera. I privat meddelande. Jag uteslöt att målgruppen var kvinnorna, Och jag själv. Mig hade hon inte skickat bilden.
Jag hade inte hennes reseplanering men gissade det började bli dags för henne att åka hemåt. Skickade henne ett sms:
– Hoppas du haft en fin semester och att hemresan går bra.
– Tack. Hoppas att allt väl med dig.
– Tack
Jag visste inte att hon kommit hem. Det var kanske synd säga hon hade uppdaterat mig på sina förehavanden. Snarare var det väl som vanligt. Jag visste så lite som möjligt kände jag.
Jag skickade henne en bild på vildkattens nya transportbur. Kraftigt överdimensionerad.
– Vilken fin bur, ser ut som han trivs i den☺️
– Råkade köpa för stor
– Då får han plats att vända sig
– Trevlig resa och helg 🌺
– ?
– Du ska väl hem idag? Och det är snart helg
– Är hemma
– Visste inte. Flåt
Senare ringde hon. Men var inte där. Jag hade väl svarat för sent.
– Du råkade fickringa mig kanske
– Nej, ringde dig men du svarade inte
– Jo hann precis svara men det var tyst… höll på bära grejer uppe. Om du var sysslolös skulle du ha lekt flytthjälp 🤪💩🤡
– Har frågat flera gånger om du behöver hjälp utan svar
– Ja men du var ju på semester. Och jag hade ingen aning om du jobbade sen
– Men jag frågade mer än en gång ändå och fick inget svar
– Jo men som sagt. Jag visste inte dina datum och du inte mina. 🙂
– Eftersom du sa inget. Men absolut kan jag hjälpa till om du vill
– Snällt!
– Hur kan jag hjälpa till dig?
– Nja… det är bara packa saker som står på listan just nu…
– Och det kan jag göra? Jag kanske blir fyll och ramlar … men då måste jag komma dit, svårt att göra härifrån.
Jag ringde henne. Det var lättare att prata än skicka sms mitt i flytten.
Jag tyckte väl jag hade klargjort att jag behövde hjälp. Och tacksamt tog emot den. I den mån jag inte varit konkret var det väl för att mycket annat i konversationen klargjorde att hon aldrig mer ville ses. Eller i vilket fall inte kunde ge svar på om hon ville ses. Eller att svaren var olika.
Jag hade sedan länge slutat försöka förstå vilket svar som egentligen gällde. Ibland ville hon ses. Ibland inte. Ibland var problemet att jag hörde av mig. Ibland att jag inte gjorde det. Det var som att försöka navigera efter en kompass som ändrade riktning varje gång man tittade på den.
Samtalet halkade in på en del saker vi skickat sms om. Hon tog upp ”Min svartsjuka”. Och även om det inte var svartsjuka utan oro. Exakt hur förväntade hon sig att en skulle avta eller minska genom hennes ”nästan monogam”. Eller bli bättre när hon reviderade det till ”någonstans mitt emellan då?”. Hur i hela helvetet är man någonstans ”mitt emellan” monogam eller inte monogam?
Jag förstod inte.
Men tydligen hade hon bestämt sig för att inte ge upp kampen om anledningarna att hon gjort slut. Jag bemötte givetvis. Två stenar som nötte mot varandra. Vi avslutade samtalet. Det återupptogs i sms. Hon fortsatte;
– Smsade du till mig för att bråka?
– Du tolkade som bråk när jag påpekade det är viktigt vi båda vet vilka grunder du gjorde slut på. O h jag undrade om du ville ev ses i framtid. Det är inte ”bråk”. Ingen som tar del av det kommer säga ”jag vill bråka”
– Verkar att vi har olika åsikter på vilka grunder och förmodligen kommer det inte ändras
– I historisk kontinuitet är det inte åsikter utan fakta
– Varför ställer du provocerande frågor??? Varför önskar du trevlig helg som kommer inte från hjärtat?
– Jag var/är inte svartsjuk. Jag fick många frågor för att jag hölls hemlig
– Om du har problem med mig och du tycker att jag är så dålig som du rätt så ständigt beskriver är det bättre att du hittar en trevligare person
– Inte sagt du är dålig. Var står det?
– Ja, om jag säger si eller så får jag skit. Skrolla och läs tidigare sms. Jag vet inte hur du lever ditt liv men mitt är definitivt annorlunda
– Jag lever ärligt , närhet. Monogami
– Du gillar att mosa mig och påstå saker som inte stämmer. Provocera för att få material att skriva dramatiska inlägg där jag stå som en hel idiot. Ingen hindrar dig att leva ärligt
– Fel! Jag ”gillar” verkligen inte att mosa dig, eller dramatiska inlägg. Vill bara rätt ska vara rätt. Du hade rätt göra slut men det ska vara på rätt grunder så man kan beskåda det givetvis. Att det var ”jag var svartsjuk” är ej korrekt och då måste det benas ut
– Det att du påstår i dina inlägg vilken idiot jag är gör det inte mer rätt. Men vill du spy på mig, då så
– Har inte påstått du är idiot. Inte spytt på dig . Det är fel!
– Nej, inte ordagrant men genomstrålat
– Din tolkning. Så kan vi ju komma bara till rätt fakta om varför du dumpade mig så är problemet löst. Dvs ej för att jag var (objektivt sett) ”svartsjuk” etc. Så är vi klara med med snurren utan att någon känner sig missuppfattade eller kränkt eller någonting annat
– Men om jag har upplevt dig så, då är det så. Vi kommer inte överens där eftersom du nekar
– Jag nekar för att det inte är sant att jag är ”svartsjuk”. Att du upplevt så är i dig. Det är inte fakta. Då heter det ”du upplevde”. Det fastslås inte som objektiv fakta. Stor skillnad.
– Jag tar skulden på mig.
– Ok… men det måste bli rätt
– Det är rätt
– Varför tolkar du allt som påvisar någon annan sanning än din ”sanning” som angrepp??
– Ja eller nej? Vill du hålla kontakt? Inget tvång men vill veta
– Varför riktar du passivt aggressiv beteende mot mig? Jag vill också veta
– Jag är inte aggressiv jag undrar bara
– Jag har en annan förståelse men jag håller inte på och mosar dig för det. Du verkar hata mig
– Jag har inte mosat jag vill bara det ska bli rätt. Jag hatar dig inte. Tvärtom. Men jag vill det ska vara rätt grund för att du gjorde slut. Vill verkligen inte (!) bråka. Bara undrar… och du hade rätt göra slut, men det ska vara på rätt grunder (sanningen!)
– Sanningen är att du kunde inte tro att du var i relation när vi hade gjort slut och då är man singel
– Det begriper jag. Och att du sa långt innan att du var singel om andra män frågade. Det handar inte om det. Dt handlar om att grunderna för allt ska vara korrekt definierade.
Där blev det en längre paus.
I efterhand framstår det där samtalet nästan som en diskussion om orsak och verkan. Hon verkade ha bestämt sig för att orsaken till allting var min svartsjuka. Jag hade lika bestämt mig för motsatsen. Att det hon kallade svartsjuka i själva verket var en konsekvens av frågor som aldrig fick några raka svar.
Hon ville börja i slutet av ekvationen. Jag ville börja i början. Ingen av oss verkade särskilt intresserad av att flytta sig.
Det märkliga var att vi fortfarande fortsatte. Hon talade om hur hon upplevde mig. Jag talade om händelserna som lett fram till den upplevelsen. Hon såg min reaktion. Jag såg det som föregick reaktionen.
När hennes argument inte fick mig att ändra uppfattning upplevde hon det som att jag försökte mosa henne. Att jag inte accepterade hennes verklighetsbeskrivning. För mig handlade det inte om att mosa någon. Det handlade om att få ordning på orsakskedjan. Om att förstå vad som kom först.
Ingen av oss gav sig.
Kanske därför att vi egentligen inte längre diskuterade relationen. Vi diskuterade berättelsen om relationen.
Senare kom sms igen:
– Ledsen att du gick runt med ringen när alla kvinnor undrade om du är singel. Tur för alla kvinnor som du kommer att träffa
– Jag hade den ringen på mig för att jag älskade. Jag hade den på mig när du kom hit och vara utan din. Det var du som sa att du var singel. Jag hade bara velat träffat en enda kvinna och jag tror du vet vem
– Jag är en vanlig människa och förmodligen passar inte in i sådana super Stockholmarens liv
Du vill alltså inte träffas igen?
– Är för enkel för det
– Jag kan inte hjälpa att jag är född och uppväxt i Stockholm
– Jag kan inte heller hjälpa att jag inte är det. Vill du hållla kontakt?
– Och privatskolan har jag inte heller gått
– Jag skiter i allt utom en själ jag mötte. Vill du hålla kontakt ja eller nej?
– Du kommer nog göra roligare saker, som jag sa som du vill
– Jag vill gärna träffa dig när jag kommer hem till Stockholm. Vill du träffa mig då?
– Inte svårare än det? . Ja, jag vill
– Jag kommer inte att träffas ” seriöst ” väldigt länge om du fortsätter säga att du är singel till andra män.
– Vi har pratat om det
– Saknar dig. Tänker ofta på dig. Känner mycket för dig
– Känner mycket för dig med. Hoppas att du har någon fin tanke om mig också
Plötsligt ändrade hela konversationen riktning.
Om du vill ha hjälp måste jag komma dit på ngt sätt
– Typ tåg?
– Går det?
– Idag?
– Kanske blir lediga platser senare idag åxå. Om du vill hämta mig från Alvesta. Såg just en 1522 som fanns. Köpte den Ja, är där 19:45. Kanske stör mer än hjälper
Hon skickade en selfie från tåget. Hon satt mitt emot en spegel.Sitt vackra blonda hår i sidbena. Lite lockigare än vanligt. Blå tröja.
– Här jag är… igen… stackars dig… eller mig…
– Ja oj oj oj
– Ja, just, oj oj oj
Vi kom in på ämnet om mitt nya boende. Jag berättade att min bästa vän var i huset och gjorde lite fint åt mig. På nåt sätt fanns där plötsligt en ”om jag inte skulle bo med henne”, och passerade ”alla andra kvinnor”. Någonting som snuddats vid innan – ”min fanclub”. Nåt jag verkligen inte förstod. Jag hade ingen ”fanclub”. Inte vad jag visste om i alla fall. Det fanns folk som tyckte om min musik. Varav vissa var kvinnor. Kunde kommentera om jag postade en låt eller så. Men det var inte en fanclub direkt.
Hon hade vid nåt tillfälle frågat vem nån var. Jag hade svarat sanningsenligt. Jag hade inte en djävla aning ärligt talat. Nån som gillade min musik. Thats it. Jag hade aldrig varit inne på människans sida. Jag kände igen namnet eftersom det upprepades. Kärleken å sin sida började prata om var människan bodde. Kommentera hur hon såg ut. Jag förstod ingenting. Ett enda stort frågetecken.
Jag hade varit totalt transparent mot henne. Hon hade fått tillgång till min telefon. Till allting. Enda jag gjort var att blockera om hon kunde se kommentarer på bilder. Som ett direkt svar på att hon hade gjort detsamma. Först. Dessutom hade jag varit totalt öppen på tex Facebook om vem jag älskade. Hur vacker jag tyckte hon var. Postat bilder på henne. På oss.
Absolut. Jag hade postat att hon bröt förlovningen via sms 25:e Oktober året innan. Det hade så klart genererat kommentarer. Diskussion.
Jag tyckte det kändes upenbart. Någon sorts omotiverad svartsjuka gentemot andra kvinnor omkring mig. Även om dom på teknikalitet inte ens var ”omkring mig”. Och jag uppenbart var totalt ointresserad av andra kvinnor. Jag hade varit 100% transparent. Så hon kunde omöjligt ha någonting att frukta eller misstänka. I så fall inte på grund av mig utan av egna tidigare erfarenheter. Det lämnade en annan faktor – att hon dömde mig efter sig själv. Och adderade jag ”mitt emellan” på ”monogam” låg ju inte svaret direkt långt borta.
Som vanligt. När hon ställde frågor. Gjorde jag mitt bästa för att försöka bevara dom.
– Hon är i radhuset och fixar lite. Skulle stanna till lördag… har ju stått helt tomt
– Du ser va bra du har, alla kvinnor hjälper till
– Haha… hon ville nog mest kolla sitt hus
– Vill du inte bo hos henne på Värmdö? Lite sällskap
– Jag klarar mig
– Svinkallt och jag är trött, du kommer skicka mig tillbaka med nästa tåg. Tåg verkar komma i tid, om du nu behöver en tidslösare
– Då ses vi kvart i 🙂
Plötsligt hade händelserna gått från reserapporten i sms. Tillhörande dividerande. Tillhörande 3 olika trådar. Till samtal om flytten igen. Till anklagelser om ”min svartsjuka”. Och nu kunda hon inte bara tänka sig att komma och hjälpa till. Hon var på väg.
Jag hade inte sett henne på nästan 3 veckor. Så jag var självklart bara glad. Såklart var hjälp tacknämligt. Och behövligt. Men viktigast var att få träffa henne.
Jag la flytten åt sidan och försökte snygga till mig själv.
Begriper inte varför hon inte ger raka svar och öppenhet. Alla bråk cirkulerar ju om samma sak hela tiden. Man…