Vissa detaljer betyder ingenting. Förrän de betyder allt...

– Juni 2022 –

Hon berättade om en man.

Inte som man berättar om något viktigt. Mer i förbifarten. Nästan som en bisats. I samma andetag som hon berättade om ytterligare någon man som hon dejtat. Han hade hört av sig och ville dejta igen men hon påstod hon tackat nej och refererat till mig. Sedan var det den 3:e mannen som hon berättade om. Som ville titta på när hon hade sex med andra.

Varför såg jag inga varningsflaggor alls? Varför ställde jag inga följdfrågor? I ett klimat där vi faktiskt hade en fin och lågmäld dialog om allting. Eller hade hon reagerat då som hon skulle komma att göra senare om jag ställde saker på sin spets? Vrede. Flykt. Undvikande.

Men den andra mannen. Som försvann. De hade varit vänner.

Träffats. Umgåtts. Facebook-vänner.

Någon sorts lågmäld närhet som verkade ha funnits där utan att jag fäste någon större vikt vid det.

När hon offentligt lagt upp vår relationsstatus hade han, berättade hon, sagt upp bekantskapen. Tagit bort henne på Facebook. Försvunnit. Som om blotta faktum att hon nu var min gjorde fortsatt kontakt omöjlig.

Jag noterade det knappt. Tog det som ännu en mänsklig märklighet bland andra.

Svartsjuka kanske. Sårad stolthet. Vem vet. Det gled förbi. Föll ur minnet. På ett sätt inte konstigt. På ett annat förbannat djävla korkat av mig att inte ställa dom där ”andra frågorna”.

Men vissa små detaljer har det där märkliga sättet att ligga kvar under ytan.

Som glassplitter i sand. Man ser dem inte. Förrän ljuset faller rätt.

Långt senare, någonstans hösten 2023, skulle mannen som försvann återvända.

Inte som person. Utan som pusselbit.

Och plötsligt bära avsevärd betydelse.