Frågor blev anklagelser…
– 13:e April 2023 –
Hon hade varit på teater med en väninna. Hon hade sagt väninnans namn och jag hade glömt bort det. När jag senare skulle uttrycka mig i samtalet var jag uppenbart otydlig med att jag inte mindes namnet. Hon tolkade det istället som att jag inte trodde på att hon varit där med en väninna.
Till saken hör att det samtidigt framgick att hon inte burit sin ring. Och nu ville hon inte heller bära den.
Nu började sms-röran igen.
– Du var inte bortvald men jag ville se att vi fungerar och du ville inte utrymme för det.
– Antar du inte bär din ring längre
– Det var du som uttryckte det ständigt. Du antar rätt. Efter sista samtalet
– Jag ville ge utrymme, men hade kanske behövt förståelse för att jag började fundera? Du sa så mycket om “Hur du var i en relation”, och jag trodde på dig, helhjärtat, men så sa du även att “du var singel om andra män frågade”. Jag började fundera på varför du garderade dig och vad det betydde… då fick jag svar att “jag fick ta hand om mitt kaos själv” istället för förståelse för vad ditt uttalande gjorde med mig. Givetvis funderade jag även på vad som var anledningen till att du inte ville ha en sexuell relation med mig. Jag kan tycka det var ganska sakliga frågor som förtjänat mötas kärleksfullt och lågmält samtal Men men. Och svårt vara med ny man med ring på sig åxå såklart ..
– Jag har ingen ny man. Vi har pratat om de frågor.
– Nej det har vi inte.
Vi hade inte pratat om frågorna. Vi hade bråkat om att jag ställde dem. Jag ansåg inte att det var riktigt samma sak.
Hon fortsatte:
– Jag verkar inte ge bra vibbar till dig och jag vill inte utsätta mig anklagelser mm
– Jag anklagade inte. Jag hade funderingar och ont i hjärtat. Jag var noga med att inte framställa anklagande. Du sa ”mitt problem” när jag ställde enkla frågor. Frågor som det fanns anledning att ställa.
– Nästan varje gång du kontaktar mig, talar du om ny man. Tro på din nästa tjej om du vill att det ska fungera
– Jag trodde på dig efter vårt samtal
– Du har aldrig någonsin trott på mig…
– Ja jag trodde på dig efter våra sista två dater och samtal. Sa inget om män eller annat
– Det sa du visst… när jag var på teater , sa du efteråt att jag var där med någon annan än jag sagt
– Nej det sa jag verkligen inte den kvällen!
– Nästa kväll sa du det
– Jag glömde hennes namn och sa nåt annat… det är inte samma sak. Jag trodde på att du gick med en kompis och förresten kan jag ju kontra med ”var öppen rak och ärlig mot nästa man om du vill det ska fungera”
”Hon ville inte utsätta sig för mina anklagelser”?
Det var ett återkommande tema. Jag upplevde inte att jag anklagade. Jag ställde frågor. Var dom i text avslutades dom med ett frågetecken. Men det förblev frågor som aldrig riktigt besvarades. Frågor som istället möttes av att ”vi redan pratat om det”, trots att vi faktiskt hade gjort det. Inte i betydelsen att frågorna fått svar. Vi hade snarare diskuterat att frågorna ställts överhuvudtaget. Eller bråkat om att dom ställdes.
Där fanns en skillnad mellan oss.
När jag blev anklagad försökte jag förklara mig. När jag inte förstod försökte jag få svar. När jag ställde frågor eller uttryckte osäkerhet uppfattades det däremot ofta som anklagelser i sig.
Och vad var egentligen det där ”utrymmet” hon återkom till?
Det fick jag aldrig något tydligt svar på.
Var det friheten att slippa bära sin ring annat än när vi sågs? Var det möjligheten att kunna säga att hon var singel om andra män frågade? Var det utrymmet att kunna leva som om hon var singel, när hon sa det till dom här männen? Var det något helt annat?
Jag visste inte. Och jag fick inga svar.
Det här var också första gången resonemanget om att ”hon ville se att vi fungerade innan hon ville ha en relation” dök upp.
Samtidigt var det just hennes uttalande om att ”vara singel om andra män frågade” som gjorde mig otrygg. Det skapade inte direkt ett fundament att bygga tillit på. Det väckte fler frågor. Frågor som hon uppfattade som anklagelser. Frågor hon vägrade besvara. Ett uttalande hon vägrade ändra. Det var en sak som definitivt gjorde att ”det inte fungerade”.
Där någonstans började en loop som skulle visa sig bli ovanligt seglivad.
Begriper inte varför hon inte ger raka svar och öppenhet. Alla bråk cirkulerar ju om samma sak hela tiden. Man…