Det märkliga var inte att planerna ändrades. Det märkliga var att ingen verkade ha gjort det…
– 16:e Juni 2023 –
Det hade blivit dags för årsdag av första gången vi träffades. För ett år sedan. Jag hade frågat om hon ville gå på date med mig redan när jag frågade om hon ville gå på date för årsdagen av första gången vi pratade i telefon 6 dagar tidigare. Hon hade tackat ja. Till båda.
Hon hade plötsligt börjat ifrågasätta vem jag skulle gå på date med bara för att jag kostade på mig själv och mitt utseende. Det hela var obegripligt. Och sedan. Efter det. För. två dagar sedan, hade det plötsligt dykt upp att hon skulle åka och hälsa på sin dotter.
Jag blev såklart besviken på den inställda daten. Men försökte hantera det med ett lågmält och respektfullt ”klart du ska prioritera din dotter”.
Det hade ännu bara varit någon enstaka incident som var kopplad till hennes besök i den lilla mellansvenska staden. Långt ifrån vad som skulle komma senare. Den incidenten var egentligen, som enstaka företeelse, så obetydlig att jag totalt lagt den åt sidan.
I vilket fall hade det blivit Fredag. Bordet var fortfarande bokat till 20:00.
Det började i alla fall bra 06:35. Sett till omständigheterna.
– Go’morgon 🌞😘Hoppas att du har sovit gott och får en fantastisk dag! Grattis till oss som träffades inte så länge sedan för första gången ❤️✨🥂
. God morgon! Hoppas du får fin dag! 🌷☀️☀️ ja ett helt år sedan… 😳
– Vad ska du hitta på något idag?
– Ska packa / packa upp och klura/mäta under dagen…
– Om du är på stan och har tid kan vi träffas en stund för en matbit/drink efter min arbetsdag
– Kunde ju ha varit trevligt, men osäker på hur min dag ser ut… ska iofs åka hämta lite saker men då är man ju inte direkt middagsklädd… Du slutar väl redan 16? hade nog mer tänkt göra nåt lite senare tror jag…
– Behöver inte vara direkt middagsklädd…Ja, jag slutar 16, hon kommer vid kl 21. Hör av om du har tid, stressa inte😘
– Haha… ”värmdöklädd”… skitiga jeans/T-shirt… orakad etc… 🤣 Tror min plan original var typ ”äta 20 nånstans”
– Plan original 🥰 Ha en trevlig eftermiddag/kväll!
Det som framkommit i telefonsamtal under gårdagskvällen var att det ännu en gång blivit ändrade planer. Hon skulle inte åka och hälsa på dottern. Dottern skulle komma till henne istället. Men hon visste inte när. Kanske Fredag kväll. Kanske Lördag på dagen.
Eftersom det uppenbart redan fanns ett spann där. Kunde hon inte försökt styra det till att dottern kom Lördag? Så kunde vi ha vårt date Fredag 20:00 som vi bestämt? Nej. Inom det spannet hade det plötsligt fastslagits. Till det motsatta av vad mitt förslag och min förhoppning var. Dottern skulle komma Fredag 2100.
Absolut. Äta tillsammans med henne efter jobbet lät trevligt. Men jag hade dels en totalt fullspäckad dag. Och jag såg ut som ”Hemma på gården”. Jag hade sett fram emot en likadan date som förra veckan. Lite festligare. Men jag övervägde trots allt alternativet. Oavsett enorm tidspress. Det havererade senare totalt. Stockholmtrafiken en Fredag är komplett idioti.
Jag besvarade hennes sms;
– Nä men eftersom du sa hon kommer Fredag 21 var det inte mycket diskutera…vi hade bokat Fredag 20. Om ni sinsemellan hade kunnat ändra till Lördag förmiddag var det ju lite mellan er och angår inte riktigt mig. Tyckte inte det var nåt bråka om eller diskutera…
Så hade samtalet landat i ytterligare en kompromiss från hennes sida. Att vi skulle ses 2000 som bestämt. Middagsdate. Sedan skulle hon ta emot dottern 2100.
Åh. En hel timme tillsammans! För en noga förberedd middagsdate för vårt jubileum. Hade vi tur kanske vi hann äta en halv förrätt innan hon måste springa iväg. Sarkasmflaggan i topp. Det lät som det var bättre att avstå.
Hon fortsatte;
– Nej, inte något att bråka om men jag hade sagt att vi kan ses och äta middag då hade jag gjort det också. Eller ja, jag sa det… 🤪
– Ja du sa det ja. Men blev stressigt…Middag 20:00 och du ska iväg 21:00. Inte direkt helkväll. Självklart du ska träffa dotter. Kan ha annan date ev.
Det var där jag klantade till det. På grund av hur satans djävla sms är absolut absurdt vedervärdigt för allt annat än ”Blir 10 sen”. Eller ”Köp mjölk”. Eller ”Älskar dig!”. Vad jag borde ha skrivit var ”Vi kan kanske ha en annan date istället. Eventuellt. Om du vill?” Liten skitskärm. En autocorrect som uppenbart tillbringade hela sin existens med att djävlas. Ett format som inte är anpassat för någon som helst form av djupare relationsrelaterade frågor.
Hon fortsatte ytterligare;
– Ska du ha en annan date ikväll istället? Lycka till med kvällens date då
– Inte sagt jag har någon. Menade att VI dvs du och jaf ev kan ha en annan date istället. Det blev slarvit uttryckt pga sms…
– Du skrev att du kan ha någon annan date ev
– Nej. Skrev jag inte bestämt nåt alls efter att du bokade av. Har det löst sig med hennes packning och tåg?
– Ja, det är det. Hon är på väg nu
– Va bra! Vi kan ju kanske ha date nån annan gång om du vill?
– Ja, absolut, om din kvällen blir olyckad
Ok. Nu kunde hon tänka sig en annan date. ”Om min date blev olyckad”.
För det första hade jag ju ingen annan date. Och för det andra var hon inte mitt andraalternativ. Hon var mitt första. Det lät som offerkofta. Jag försökte förtydliga, i synnerhet sätta allting i kontext, och fortsatte;
– Jag hade såklart…”förberett” lite till den här årsdagen… men skitsamma… Jag tror/tycker jag har försökt visa intention och känslor sedan länge, och har bett, bönat, och “bråkat” o att få ha relationen sedan du dumpade mig 22/2… och inte länge sedan sa du “du var singel om någon man frågade”… Ser ingen anledning bråka om det mer faktiskt eftersom det var/är ditt fria val… Jag fattar du prioriterar dotter, men sen säger du “du kunde sagt till henne komma på Lördag” och att “Jag inte ville diskutera” etc… Jag såg ingen anledning att diskutera ditt val… du kunde skött ditt val själv, och gjort ett faktiskt val… Jag bara anpassade mig utan bråk…Jag är sedan länge inte en otrogen man… och att jag är singel är inte självvalt… tvärtom…
– Ingen ide att planera in några date när du planerar dejta andra.
Nu, fem minuter senare, ville hon inte längre planera någon ny date om jag tänkte gå på en annan date. Problemet i logiken var bara att den där andra daten inte existerade.
Jag försökte få ihop resonemanget med det som faktiskt sagts. Kanske var det egentligen dottern som ställde till det. Kanske ändrades planerna flera gånger. Kanske försökte hon bara få ihop ett pussel som redan var svårt att få ihop. Men hur jag än vred och vände på det lyckades jag inte förstå hur vi hade hamnat här.
Jag fortsatte i sms;
– Har ingen plan alls…Men ok… vill du inte så är det så…Har i alla fall försökt visa vad jag vill och känner med date, blommor, hämta dig, betala resor, våfflor… sedan länge… Och att du är singel verkar inte ändra sig…Men ok… så jag vet – då vill du alltså inte datea nåt mer?
– Du vill ju dejta andra, när jag jobbat eller är med min dotter.
– Nej det har jag verkligen inte sag. Det kan du inte skylla på för det är lögn
– Läs din sms
– Läs du! Skyll inte på mig, och det har ingenting med ditt jobb eller dotter att göra. Att jag är singel har inget med jobb eller dotter att göra utan att du gjorde slut och sa du skulle säga du är singel om någon annan frågar
– Som du betonar är du singel 🤷
– Ja hur kan jag vara annat när du sa du är singel om andra män frågar? Jag har bönat och bett och ” bråkat” om att få ha relationen i 4 månader
– Eftersom du betonar det ständigt då…
Jag hade aldrig någonsin haft date med någon annan. Det fanns ingen annan date. Och hur det plötsligt hängde ihop med att hon jobbade. Det var bara taget ur luften.
Problematiken kring ansvarsfrågan gällande vem som ställde in daten hamnade på samma nivå om ansvarfrågan gällande varför jag var singel. Det var samma typ av enkel härledning vs att inte vilja bära ansvar.
För mig var problemet egentligen ganska enkelt.
Hon hade aldrig tagit tillbaka det där om att vara singel om andra män frågade. Om hon var singel var hon singel. Och om hon var singel var även jag det.
Jag hade under månader försökt röra oss åt motsatt håll. Med blommor. Med dater. Med inbjudningar. Med ringar. Med framtidsplaner. Men det förändrade inte den grundläggande ekvationen.
Det var kanske därför jag återkom till ämnet gång på gång. Inte för att vinna ett argument. Utan för att jag fortfarande hoppades att svaret någon gång skulle bli ett annat.
Jag besvarade;
– Kanske för att du underströk det tydligt Men ok, du vill inte ha mer date?
– Eftersom du ville ha tydlig svar… vad ska jag säga när vi inte ens kunde prata varandra
– Ja jag ville ha tydligt svar och det fick jag. Tyvärr sårande… hade hoppats på ”upptagen”
– Beror på dig
– Nej beror på dig
– Beror på dig
– Nej
– Desvärre inte, onte jag som satsar på olika date
– Jag är singel pga dina val… så det är upp till dig och jag datear inte olika.
– Du vill dejta olika, jag kan inte hindra
– Varit tydlig med att jag inte vill det.Du som gjort mig singel. Blommor, ring, date, inbjudningar till trädgårshelg… Faktiskt upp till dig nu. Varit väldigt tydlig med att jag varit ledsen över att du sa du var singel
Nej. Det berodde inte på mig att jag var singel. Om jag var upptagen. Jag var upptagen. Men bara i själ och hjärta. Att jag officiellt inte var upptagen ur ett administrativt plan. Att jag var singel. Det berodde inte på mig. Det berodde på henne. Ingen annan.
I det ögonblick hon slutade säga hon var singel om andra män frågade slutade hon vara singel i mina ögon. I det ögonblicket skulle även jag sluta vara singel. Jag ville inte datea olika. Jag ville ha en relation. En uttalad relation med henne. Uttalad även inför andra.
Den totala logiken i varför jag var singel verkade gå henne helt förbi. Istället för härledning och ansvar blev det en ändlös pingismatch. Hon gav sig inte. Jag gav mig inte.
Plötsligt skickade hon någonting helt annat;
– Välkommen till lägenhetenshelg, där storstädning planeras. Pannkakor med löjrom på menyn… ta din plats, innan det blir för sent!
– Ska ni äta löjrom?
– Ja, på städhelgen. Inte den här helgen
– Jaha När är den då?
– 23 och 24 juni
– Långt dit. Du är ju inte ens hemma då?
– Nästa helg är jag hemma .Och jag lite svårt att tro att du verkligen ville träffa mig om du inte tyckte att från kl 17-21 var inte värt att ses
Jag förstod direkt vad det syftade på. Den där helgen jag bjutit in henne till ”trädgårdshelg” tidigare under våren. Försökte göra mig rolig och maskera en inbjudan att umgås med att det var ”arbetshelg”.
Så gick sms tillbaka till ursprungliga tråden;
– Jag kom hem typ 17… Och hade planerat ”helkväll”… med middag från 20 (bord bokat 20-22:30). Men fine..: försök fortsätta skylla på mig att du inte vill ha varken date eller relationen
– Du hade kunnat komma hem till mig, duscha om du önskat och vi hade kunnat äta hem hos mig eller ute här
– Jag hade bokat, förberett saker. Du bokade av och jag sa inget om det… men försök inte lägga på mig att ”jag inte ville ses” när DU är den som bokade av
– Jag sa ja , och bara berättade hur min dotter tänkte. Jag hade kunnat säga till henne komma tidigare eller senare så att hon hade kunnat komna in
– Och jag sa inget om det… utan var helt ok med att du bokade av. och prioriterade din dotter. Resultatet av vad din dotter tänkte resulterade ju i att du inte kunde gå på vår planerade date på Fredagen.
Jo. Absolut. Jag hade kunnat komma till henne. Duscha där etc. Och jag sa det hade varit trevligt även om det inte var vad jag planerat. Men nu hade hela diskussionen glidit ifrån vad som faktiskt var möjligt till att istället handla om sakfrågan. Vem som hade ändrat planerna. Och varför.
Hon fortsatte försöka slå ifrån sig ansvaret;
– Jag bokade inte av, du gjorde det
– Nej… du bokade av. Jag hade bokat en ”helkväll”
– Nej, jag avbokade inte
– Du blev upptagen från 21… Då bokade DU av
– Det hade kunnat planeras annorlunda om du inte sagt direkt att du avbokar
– Om en date börjar 20, troligt är en helkväll, du har först tackat jag och du meddelar senare att du ska iväg 21, är det du som bokar av
– Du visste inte då när hon kommer, jag sa Fredag eller Lördag
– Jag frågade förra veckan du sa inget om henne. När jag fick reda på det var det obestämt Fredag eller Lördag. Sen blev det Fredag 2100. Innan dess sa jag att jag respekterade hur det än blev. När det blev bestämt Fredag 21 sa jag att vi kan boka en annan gång.
– Om jag du hade sagt direkt att du bokar av hade jag sett till att kvällen hade varit vår
Den totala logiken i varför vi nu inte längre hade någon date verkade gå henne helt förbi. Istället för härledning och ansvar blev det en ändlös pingismatch. Hon gav sig inte. Jag gav mig inte.
Jag hade bokat om först när det var fastslaget att dottern skulle komma Fredag 2100. Jag var inte delaktig i deras diskussion. Jag fick bara veta resultatet. Det var vad jag kunde agera utifrån.
Det var kanske där jag började köra fast på allvar.
Först skulle hon åka till dottern. Sedan skulle dottern komma till henne. Sedan visste ingen om det skulle bli Fredag eller Lördag. Sedan blev det Fredag. Sedan föreslog hon att vi ändå kunde ses. Sedan menade hon att jag var den som bokat av. Och mitt i alltihop kom den märkligaste formuleringen av dem alla.
”Om jag du hade sagt direkt att du bokar av hade jag sett till att kvällen hade varit vår.”
Jag läste meningen flera gånger.
Om hon kunde ha sett till att kvällen blev vår – varför hade hon inte gjort det då?
Om möjligheten fanns, varför användes den inte? Jag bokade inte av. Jag bokade om. Jag bokade om därför att dottern enligt planen skulle anlända mitt under vår date.
Jag satt med sms-tråden framför mig och läste den om och om igen.
Någonstans saknades fortfarande en pusselbit. Utan den gick resonemanget inte att få ihop hur många gånger jag än försökte. Det var inte ilska jag kände. Det var förvirring.
Jag tog upp vår smstråd;
– Jag sa ”då tar vi det en annan gång”
– Exakt
– Exakt. På grund av att du blev upptagen. Dvs Du ändrade kvällen. Punkt
– Nope
– Jag bokade om för att inte bråka om det. För att du ändrade planen
– Nope
– Ok då får jag ventilera det ! Det ändrades för att du plötsligt skulle umgås med din dotter. Du ändrade kvällen punkt slut.
– Nope
– Jo
– Skriv hur mycket du vill, var med och försökte säga att vi kan fixa till. Du ville avboka
– Nej jag ”ville” inte avboka.
– Ha en fin kväll
Det hade definitivt fastnat i att hon kategoriskt vägrade ta på sig ansvaret. Av skäl som var obegripliga. Och ja – jag förstod ingenting. Lika lite av hennes logik om vem som egentligen bokat av som av hennes anledningar att inte ta sitt ansvar för att det var hennes omständigheter som sett till att vår date inte kunde bli av. Så jag behövde hjälp att försöka förstå. Dvs ventilera det med andra. Försöka komma fram till vad det egentligen handlade om. Hon tog det som ett ”hot”.
Det konkreta ”hotet” förstod jag inte. Hon hade tidigare, upprepat, tagit upp att ”jag skrev skit om henne”, vilket inte var sant. Under vårt år tillsammans hade jag vid en gång, vit ett enda tillfälle, skrivit någonting som inte var annat än en odelad hyllning till henne. Hennes konstnärskap. Hennes utseende. Hennes sfär. Min kärlek till henne. Det var när hon gjorde slut via sms 22:a Februari. Jag hade lagt upp en skärmdump på det på min Facebook. Bara för att ge uttryck för någons sorts hopplöshet och misströstan. såklart hade en diskussion uppstått. Men min insällning var mest att jag var oförstående. Ventilerade. Jag skrev inte ”skit”.
Jag besvarade sms igen;
– Du ställde mig inför fakta att en date 20 skulle avslutas 21. Slänga i sig maten och dra. Kul! NOT! Så jag sa ”ok en anna gång” eftersom jag respekterade ditt val
– Visste inte ens vilken dag hon skulle komma, så kunde inte ställa framför fakta.Ingen ide att diskutera, du lyssnade inte då och även mindre nu. Då hade jag ordnat
– Så varflr GJORDE du inte det då? Utan att dra in mig i alla olika konstiga alternativ?
– Nu när du avbokade fanns ingen ide att fixa till
Jag läste den meningen flera gånger. ”När jag avbokade fanns ingen anledning att fixa till”. Men för helvete?
Jag försökte gå igenom det hela igen.
- Hon hade tackat ja till vår date.
- Plötsligt skulle hon åka till dottern istället
- Plötsligt skulle dottern komma hit
- Hon visste inte om dottern skulle komma Fredag eller Lördag
- Jag besvarade att jag respekterade och förstod hon ville umgås med dottern.
- Dom hade slutligen betämt dottern skulle komma Fredag 2100
- Hon kom med förslag att vi skulle ha vår date. Men 20-21.
- Jag ansåg det vara för kort och sa vi tar det en annan gång.
- Nu hade ”jag” bokat av enligt henne.
- Hon meddelade att hon kunde ändrat dotterns ankomst till Lördag. Kunde ha ”fixat”. Men nu ”fanns det ingen anledning att göra det eftersom jag hade bokat av”.
- Jag hade bokat om för att hon meddelat att dottern skulle komma samtidigt som vi skulle ha vår date.
- Hon nekade till att vara den som hade ändrat kvällen. Försökte lägga det på mig.
Jag fick det inte att gå ihop. Ännu en gång tog jag upp smstråden;
– Jag avbokade inte. Jag ändrade av respekt för att du skulle umgås med dotter
– Du ställde fråga vilken dag och jag svarade. Utan att veta vilken dag
– Då kunde du tagit upp det med henne
– Sa Fredag eller Lördag. Ställ inte frågor om du inte tål svar
Nu begrep jag verkligen ingenting. Ja hon hade sagt Fredag eller Lördag. Vilket sedan hade blivit Fredag. Ett beslut jag inte hade någon som helst delaktighet i. Så långt är jag med. Men sen blev det ju Fredag. Inte mitt beslut.
Det var en totalt obegriplig diskussion. Ur många perspektiv. Men det var inte där det brann totalt för mig. Så långt hade jag försökt streta på med logik och historisk kontinuitet. Det var i meningen ” Ställ inte frågor om du inte tål svar” som bägaren rann över. Av flera olika anledningar.
Vad menade hon med ”Inte tål svar”? Jag ville bara veta vilken dag dottern skulle komma. Så jag visste om det blev en date eller inte. Det fanns inte ”inte tål svar” där. Att jag tappade det totalt framgick av mitt nästkommande sms;
– For fuck sake and all retards bullshit in the fucking World !! Du meddelade du var upptagen från 21!!!!
– Nope
– En kväll vi bokat från 20. Fuck this . Enkel lösning … inte ha mer date
– Okej
– Men du har fel… du bokade av.Punkt .Du gjorde slut i februari. Ditt val. Därför är jag singel . Försök inte lägga det på mig bara .Du bokade om, du gjorde slut.
– Tack att du uppskattar flytthjälp under de datehelger och att jag inte alls hunni vara hemma
Hon hade inte meddelat att hon var upptagen från 21? Men hon hade ju precis skrivit att hon skulle ta emot dottern 21? Det var två meningar som sa totalt emot varandra. Två meningar inom loppet av 5 minuter.
Så kom den andra vändningen. Igen. Exakt samma som någon dag tidigare.
Först hade vi pratat om årsdagen. Sedan om dottern. Sedan om vem som bokat av. Nu var vi plötsligt framme vid flytthjälp och bilen. Samma bil som redan tidigare dykt upp i diskussioner när vi egentligen pratat om någonting helt annat.
Jag hade sett det förut. När sakfrågan blev för obekväm verkade diskussionen hitta ett nytt spår.
Ett nytt ämne. En ny konflikt. Ett nytt vapen. Den här gången bilen. Själva frågan vi faktiskt hade bråkat om lämnades ännu en gång kvar bakom oss.
Dessutom med den lilla knorren att inkludera en date jag själv hade bjudit på som någonting jag borde vara tacksam för. Som om själva inbjudan varit en gåva från henne till mig snarare än tvärtom.
Klockan hade blivit 21 på kvällen. Jag hade slutligt avbokat bordet under tiden diskussionen pågick. När jag insåg ingen av oss skulle hinna göra oss i ordning.
Hon försvann från sms.
Vad som till slut hände med rosorna jag dagen innan beställt till restaurangen, och bett hovmästaren ställa på vårt bord, det vet jag faktiskt inte.
Egentligen hade det kunnat vara väldigt enkelt.
- Hon kunde potentiellt blivit upptagen
- Jag accepterade att hon prioriterade dottern. Meddelade att om så är så får vi väl ställa in.
- Hon visste inte när dottern skulle komma.
- Beslutet läggs on hold.
Ja. Så längt hade det ju gått bra.
- Hon fick reda på när dottern skulle komma
- Hon kommer med alternativ
- Jag tar ställning till alternativet.
Ja. Så långt hade det ju gått bra. Men därifrån gick det åt helvete.
Jag hade bara tagit ställning till vad jag ansåg om att ses en timme och äta lite snabbt. Och jag hade konstaterat att ”äta hemma efter jobbet” inte fungerade administrativt med massa göromål jag hade. Precis som hon hade sitt jobb.
Det gick åt helvete först när jag skulle skuldbeläggas med att jag ställt in. Vilket inte var fallet. Jag lämnade plats. Jag visade förståelse. Och som tack för det möttes jag av uteblivet ansvar för vems premisser som faktiskt ändrats. Vilket sedan även blandades med att jag uttryckt mig illa i sms.
Men det hade kunnat vara väldigt enkelt.
Jag kan så väl förstå att du skriver och funderar, dels en fantastisk (och mycket märklig berättelse) som du berättar…