Nollhypotesen…

– 25:e Februari 2023 –

Jag hade ärenden i Stockholm.

Mirakulöst hade jag lyckats ordna 2 dagars passnng för djuren.

Plockade ihop en väska med hennes kvarlämnade saker.

På lördagskvällen passerade jag utanför henne. Skickade sms om väskan. Fick inget svar. Lämnade den utanför hennes dörr.

Utanför lade jag märke till en bil. Lite för synlig. Lite för nonchalant parkerad. En sådan man noterar utan att veta varför. Precis utanför dörren.

Hon hade pratat om män. Om deras bilar. Lädersäten. På samma sätt som klientelet ”Kungsholmen” gällande dejting – att hon egentligen sökte någon som bodde där. Jag trodde det var totalt skämt. Men samtidigt fanns det någonting i skämten som inte kändes helt hundra procent skämt.

Min magkänsla har andra ofta pratat om. Av någon anledning sa den: kolla.

Registreringsnumret gick till en mäklarfirma i södra delarna av landet. Det kunde naturligtvis vara absolut ingenting.

Dessutom bodde det femtio andra människor i uppgången. Kanske fler. Vad var egentligen oddsen? Om man ställde frågan till den rationella delen av hjärnan var svaret ganska enkelt. Förmodligen inte särskilt höga. Det fanns mängder av fullt rimliga förklaringar som inte hade någonting med henne att göra.

Men magen hade en annan uppfattning.

Och magen och jag hade haft den där diskussionen förr. Den brukade börja på samma sätt. Jag radade upp logik. Statistik. Sannolikheter. Magen svarade med en känsla. Jag argumenterade. Magen stod kvar.

Ibland hade den haft fel. Men betydligt mer sällan än jag önskade.

Så jag stod där några sekunder till och tittade på bilen. Inte för att jag trodde att nästa minut skulle avslöja någonting. Inte för att jag hade några bevis. Bara för att magen redan hade noterat den.

Till slut gick jag därifrån.

Det var allt.

Ingen scen. Ingen konfrontation. Ingenting. Bara ännu en sådan där liten detalj som hamnade i högen av saker jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med.