Kärleken var enkel. Definitionerna var det inte…
– 15:e – 18:e Maj 2023 –
Måndagen efter vår dag tillsammans började med att jag skickade henne sms. Dom nästföljande dagarna skulle komma att bli ganska snarlika i kommunikation.
– Fy vad jag saknade dig när jag vaknade… 🥺🥺 Hoppas du sovit gott ❤️
– Go’morgon 🌞 Hoppas att du får en fin dag ❤
– Tack detsamma… älskar dig ❤️
– Älskar dig
– Klarade sig mat, grönt och blomma hem?
– Ja, allt klarade sig. Tack 🙏
– Tänker på dig
– ❤️
– God morgon snygging… jag älskar dig och tänker på dig
– Go’morgon 🌞😘
– Tänker på dig ❤️
– Hoppas att Bara bra saker
– Ja alltid jag älskar dig ❤️
– Är du åxå lite glad vi kommer närmare geografiskt? 😐
– Ja, självklart men också känner med dig …
– God morgon snygging! Hoppas du får en fin dag! Jag älskar dig! ❤️
– Önskar dig en riktigt fin dag! Älskar dig ❤
Torsdag 18:e åkte hon till den lilla mellansvenska staden. Dottern skulle vara kattvakt under hennes Italienvistelse.
Hon hade hyrt en bil.
– Jag fick en fin bil 😃 ny volvo, lädersäte🤪😉😘 .Jag blev som löjligt lycklig när jag såg bilen, mini jeap, automat…
– Kanske lämnar mig för en man med sån bil 🥺
– Haha vilka fula idéer
– Kör jätteförsiktigt
.- Älskar dig
Hon var framme 1700.
– Körning hit gick utmärkt ☺️ Hoppas att du har det bra i solen idag❤🌷🌞
22:40 ringde hon mig. Hon var hos sin son. Några mil utanför den mellansvenska staden. Hon påstod hon skulle sova där under hela vistelse. Dom hade umgåtts. Ätit. Kärleksfullt och fint samtal. Jag uppskattade att hon hörde av sig. Hon skulle bara lämna katten hos dottern. Kanske umgås lite när hon ändå var där. Om sitt ex visste hon inget. Det var bara dottern hon skulle umgås med. Hon skulle inte sova hos dottern. Dvs hos sitt ex. Absolut inte.
Dagen avslutades med hennes sms lite senare:
– Sov gott. Jag älskar dig ❤️
Fredagen började bra. Som alla dom andra dagarna. God Morgon. Hjärtan. Älskar dig. Tänker på dig. Åt båda hållen.
Tidig kväll ringde jag henne. Inget svar. Inget sms. Jag ringde henne igen senare. Inget svar. Inget sms.
Plötsligt ringde hon tillbaka. Hon var uppenbart ute. Sa hon skulle gå och handla. Jag hörde hon gick. Hörde att det blåste. Rösten var spänd. För hög. För snabb.
Hon sa att inget särskilt hade hänt. Men det stämde inte. Jag hörde det direkt.
Hennes förklaring på hennes uteblivna svar lät som svepskäl. Osanning. Det lät som om hon letade efter en öppning. En smal springa i tiden. Ett ögonblick där hon kunde ringa utan att någon märkte att vi hade kontakt. Som om själva samtalet var något som behövde döljas.
Det märkligaste kom sedan. Mitt i allt. Jag vet faktiskt inte hur samtalet kom dit. Men det gjorde det i alla fall. Hon sa att hon var nästan var monogam. Jag frågade vad det betydde. Det kunde hon inte svara på. Hon upprepade bara orden. Som om de i sig bar en betydelse som inte behövde förklaras.
Nästan monogam.
Samtalet tog slut där. Hon hade inte tid sa hon.
Hon ringde mig senare. Långt senare. Småtimmarna. Jag hade inte vaknat av samtalet.
Jag förstår varför han fortfarande undrade! Förstår alla frågor! Får ju inga svar?
Jag får känslan av att den här boken egentligen inte skrevs för att berätta vad som hände utan att få svar på frågor som aldrig fick några svar när relationen fortfarande fanns.