När samtalet uteblev återstod berättelsen

Etikett: Samtal

Sevärdheter

Det är märkligt hur långt man kan resa utan att komma närmare…

– 23:a – 29:e Maj 2023

Kärleken var i Italien. Jag var på gården.

Hon skickade bilder från platser jag aldrig varit på. Kyrkor. Små gränder. Torg. Sol. Människor. Ett annat liv än mitt eget. Själv stod jag mitt i kartonger.

Får. Flytt. Förvaring. Radhus. Vildkatt.

Vi skrev till varandra varje dag.

Men vilka rader som handlade om vad. Det kunde ibland vara knivigt att reda ut. Även om man satt mitt i konverationen. Påståenden. Frågor. Svar. Eller uteblivna svar. Beskyllningar. Konstateranden.

Det märkliga var att samtalen egentligen handlade om tre helt olika saker samtidigt.

Den första tråden handlade om flytten.

Hon frågade hur det gick. Om fåren. Om packningen. Om huset. Hon erbjöd sig till och med att hjälpa till när hon kom hem. Frågade om det fanns något hon kunde göra. Det var svårt att få ihop med bilden av någon som höll på att lämna. Så fanns även ämnet om hur jag skulle komma att agera när jag väl var hemma i stan igen. Annat socialt nätverk. Tillgång till samma stad hon bodde i. Som hon upprepat under vår tid tillsammans varit ute och festat i. Eller försvunnit. Med kompisar utan namn. Med mannen som försvann. En stad som i grund och botten som sfär faktiskt var mycket mer min än hennes hemma plan. Hon hade haft 2 år där. Jag hade haft en livstid. Minus 3 år på gården. Det hade varit min hemstad längre än hennes livstid. Det gick inte att undvika att det på sina ställen lyste igenom svartsjuka i hennes frågor och påståenden.

– Go’morgon!  Hoppas att väl med dig. Landade igår kväll och allt är väl, solen skiner och dags för första museet.  
– God morgon. Trevligt du har det bra. Jag säljer saker, köpt kartonger, ska lämna fiskarna i akvariebutiken. Packar… bokat transport för Fåren, släp till flytten. Trött men ok… Kul höra från dig!
– Idag Vatikan. Hur är det med dig? 
– Inte så bra men det kommer bli. Hoppas du har fint 
– Ja, gått och gått… Vad gör du? Varför inte så bra? Stör jag dig? 
– Nej du stör självklart inte
– Varför är det inte bra med dig? 
– Tungt med djuren… och ledsen över det vi inte ska prata om… Fåren flyttar 3e, jag och katterna 6e
– Behöver du hjälp med något? 
– Ja…
– Jag kan hjälpa med ngt när jag kommer hem, om du vill självklart .Blir jättesnabb flytt för dig. Ska inte hålla på och störa dig? 
– Kommer landa på fötterna. Jag har tagit tag i situationen och ändrar mitt liv radikalt nu. Du stör inte… du är i mitt hjärta även om du säger du är singel. Självklart ledsen att nån jag älskar säger hon är singel till andra män, men jag når inte fram i den sorgen
– Till vem jag säger? Ingen frågar, ta det lugnt. Det är bara du som frågar 
– Du sa om andra män fråga du säger du är singel. Vi satt på trappan när du sa
– Du frågade, vad ska jag säga. Har inga andra män… 
– Du var ärlig i alla fall. Kanske hade velat höra du sagt annat
– Absolut
– Att jag hade velat höra att du säger till andra nej jag är i relation med någon man älskar och är inte intresserad det är så klart en annan sak
– Ingen frågar förutom dig
– Om du är singel eller vad du svarar om någon annan frågar om du är det?

– Är på väg till Florence. Hoppas att du har en fin dag 🌞

Hon bifogade en selfie.

– Missar ju det mesta eftersom jag är blockad från dina media. Men med såna bilder är det nog populärt. Ha fin dag
– Förlåt att jag skickade till dig om du känner så
– Nej jag älskade den! Otroligt vacker! Jag friade till den vackra kvinnan om du kommer ihåg. Efter en månad. För jag såg henne… (som väsen)
– Bara en enkel selfi men tack
– Vackraste jag sett
– Snäll du är 😘
– Känner hur? Att jag av nån anledning inte får ta del av vad andra kommenterar? Ja det känns konstigt. Glad jag fick bild dock!
– Ingen kommentarer ngt. Jag kan skicka till dig bilder på byggnader och mina syskon som jag har postat
– Det är bild från idag spm jag har inte ens postat, kanske gör det senare
– Det vet jag ju inte och av nån anledning får jag inte se det heller
– Så du var först som såg bolden
– Ja. Tack! Men jag hålla utanför vad andra män kommenterar och vilka som gör det.
– Vad pratar du om , en gammal släkt skrev att han varit i Vatikan länge sedan
– Vet ju inte eftersom jag är utestängd. Kan bara spekulera i varför jag inte får se det. Hoppas fin dag! 🌼🌷☀️
– Tack! Ha en fin dag du med! 🌞🌷
– Hoppas ändå du förstår hur jag i hjärtat känner över att vara utestängd, att ha varit hemlig för andra, och hur det påverkat mig. Du gjorde ju slut pga att du trodde jag stängt dig ute… på Facebook. 25/10
– Verkar att fb skapar missförstånd och osams , ingen bra grej
– Öppenhet har en tendens motverka missförstånd…
– Det finns inget konstigt,  jag ser inte heller vad du skriver eller kommentarer 
– Så hade det inte varit om inte du stänt av vad JAG kunde se… du blockade MIG
– Pga bråk
– Det var inte bråk. Det var raka enkla frågor. Tex ”vad har du för relation till den där mannen som just kommenterade med ett hjärta på din nya profilbild”.
– Ha en fin kväll!

Den andra tråden handlade om Italien

Hon skickade bilder. Berättade. I väldigt korta ordalag. Vad hon gjorde. Var hon befann sig. Hur varmt det var. Hur fint det var. Ibland kändes det nästan som om hon ville att jag skulle vara där. Ibland som om hon ville visa att hon var där utan mig. Jag visste inte vilket. Kanske för att hon skickade bilder på sig själv långt efter att hon lagt upp dom och låtit andra män se eller kommentera i sociala medie. Jag kände det hade varit en fin gest för relationen om hon först velat skicka sina selfies till mig. Inte lägga upp till andra män att gilla. Kanske kunde hon lagt upp bilder på allmänna sevärdheter till dom andra männen. Skickat sina selfies till mig. Det jag personligen tyckte var den största sevärdheten där och då.

– Idag bergpromenad
– Rolig, och snygg, blir nog populär när du postar. Lycka till! Roligt jag åxå får se den!
– Hoppas att det är det minsta problem om den blir populär eller ej. Ville bara säga tänker på dig. Hoppas att allt är väl med dig och djuren 
– Djur mår bra tack 🙏🏻 Tänker på dig åxå!


– Ha fin semester! Vi kanske kan hålla kontakt i alla fall? Allt det där var ju någonstans ändå ditt val inte mitt jag stod på knä och bad om att få ha relationen med dig att du skulle vilja säga att du var er relation med mig
– Med konstiga funderingar och misstankar
– Inte misstankar men funderingar det är inte samma sak. Funderingar på grund av att jag var hemlig och utestängd
– Har hört många misstankar mm
Du har upplevt det som misstankar. Inget bråka om inte nu längre ❤️
– ❤️ Förlåt att jag skickade bild idag, verkade ge neg påverkan
– Det var absolut inte negativt påverkan jag tyckte om bilden jättevacker kvinna
– Ha en fin kväll✨
– Tack för vacker bild på vacker kvinna
– Ta inte upp teman då
– Jag funderar på det så klart inget konstigt med det. Önskar sol och fin semester. Vi kan kanske höras i framtid när jag är hemma igen 🌸🌸🌺☀️🌹
– Lycka till med packningen 😘❤️


Den tredje tråden handlade om oss. Det var den som aldrig blev klar.

Jag pratade om att bygga tillit. Hon pratade om misstankar. Jag pratade om att känna mig utestängd. Hon pratade om att känna sig kontrollerad. Jag försökte förstå hur man kunde vara singel när andra män frågade men samtidigt vilja ha en relation. Jag försökte få henne förstå att det gjorde mig osäker. Hon försökte skyla över med ”ingen frågar” och jag motargumenterade med att det inte handlade om att någon frågade eller inte utan vad hon svarade om någon frågade. Jag försökte förstå vad nästan monogam betydde. Hon undrade varför jag inte kunde släppa det.

– Jag kan inte ändra att du är svartsjuk på spöken 
– Inte sant… du kunde ha byggt upp tillit genom att vara öppen. Eller säga ”söker hemlig kk”
– Det är svårt när du hotar och är svartsjuk .Jag söker ingen kk. Inte sökt heller
– Inte hotat och är inte svartsjuk. Jag är utestängd o hemlig. Helt annan sak 
– Lyssna ditt hjärta och magkänsla om du känner att jag är så fel kan jag intevgöra ngt. Jag är som jag är
– Vara utestängd o hemlig gjorde inte mig glad utan trasig
– Du var trasig när jag träffade dig
– Ja ja skyll på mig. Lätt sätt.Men det är inte sanningen bakom varför det inte fungerade. Bra om vi kommer överens om det. Att vi inte fungerade var för att jag var hemlig och sedan blev utestängd.Du gjorde slut 25/10 för du trodde jag stängt dig ute. Inget bråk. Bara fakta så det blir rätt 🙏🏻
– Allt mitt fel, självklart 🙏 Ha en fin kväll💖
– Det har jag inte sagt.Vill bara det ska bli rätt 
– Allt mitt fel, förlåt. Så mycket fel som jag gör
– Det har jag inte sagt. Älskar dig… och vill förstå och accepterar. Försök bara förstå mig? 🙏🏻❤️ Det kan vara nyanserat 🙏🏻🌹

– Lite överdrivet? Vilka andra? Ingen frågar… brukar inte gå runt och bertätta. Enda som frågar är du och konstigt om jag säger ngt annat efter februari 
– Jag vet du är singel Det gjorde ont höra. Kan du förstå det?
– Ja
– Då förstår vi varandra och kanske du förstår jag sörjde och ”bråkade” eftersom vi ändå hade nån fin date och jag älskade/ville annat?
– Förstår 
– Du ser! Då är vi överens! Du gjorde slut, stängde ute. Det byggde inte upp min tillit utan tvärtom. Men du hade dina skäl ❤️ Du upplevde svartsjuka etc

– Men hoppas du ändå uppskattade blommor. Gjorde vad jag kunde för att visa kärlek trots att du dumpat mig. Tror att du kände mina känslor när vi höll om varandra på trappan den första dateen
– Det gjorde jag då och senare ❤️
– Varför vara så hemlig? Du har ju förstått att de hade sönder mig
– Varför tror och litar du inte på mig? Varför anklagar du varenda manlig like? mm…*- Inte anklagat. Och inte varanda. Frågade om nåt hjärta. Thats it. Poof – kommentarer borta.
– Ska sova nu. Sov gott! ❤

– Idag är det pisa dag
– Fint❤️❤️❤️
– När flyttar de? 
– Fåren? 3e 
– ❤️
– Och jag två dagar efter
– Ser du framemot? 
– Ja
– Har du packat klart? 
– Nej långt ifrån 
– Spännande .Vill du ses något? Eller föredrar du inte ses?
– Ses gärna om du vill
– Absolut om du vill.
– Det är som du vill
– Eller  som du vill

– Dagens bild när jag blev belyst. Om du önskar avsluta prenumeration skicka sms meddelande på samma nr – STOPNU
– Tack för fin bild. 🙏🏻Jättesnyggt. Blir nog många likes och kommentarer.
– Ja, om det finns fler/många personer som gillar bild på angiven nr.+4673******* kan det finnas många likes och kommentarer 
– Flåt men att bli utestängd har tagit på mig ganska hårt dessvärre . Men jag blev glad åt att få bilden… 🙏🏻🥰
– Tack 🙏 Tänker på dig
– Tänker på dig med 
– Bra eller dåligt? Saknar dig. Tänker du dåliga saker om mig?
 – Nej men många frågor och funderingar

Vi kom ingenstans. Veckan blev märklig på det sättet.

För mitt i alla diskussioner dök det ständigt upp små saker som egentligen inte passade in. Eller så gjorde dom det. Kanske var det centrala i relationen. Om hon bara förklarat och åtgärdat en handfull saker så allt käbbel hade kunnat upphöra.

Ett hjärta. Ett ”saknar dig”. En bild. En fråga om vi skulle ses när hon kom hem. Ett erbjudande om hjälp.

Sms var alltså tre olika trådar. Och två berättelser. Samtidigt.

Den ena berättelsen sa att vi hade problem. Den andra berättelsen sa att vi fortfarande hörde ihop. Jag tror att det var därför veckan blev så förvirrande. Inte för att vi bråkade. Utan för att vi aldrig riktigt gjorde det. Inte heller gjorde slut. Inte heller löste någonting. Vi bara fortsatte. Dag efter dag.

Som två människor som fortfarande tyckte väldigt mycket om varandra, men som inte längre verkade förstå samma relation på samma sätt.

Och någonstans där, mellan Vatikanen, flyttkartongerna och alla hjärtan i sms-trådarna, började jag förstå att kärlek och trygghet inte nödvändigtvis var samma sak.

Det var även här som nästa fenomen inträffade. Någonting som med tid skulle komma att ställas på sin spets.

Vi verkade vara överens om att det var slut. Där hade hon ju varit betydligt tydligare än i alla andra frågor. Det vi inte verkade vara överens om var varför. Och ju längre tiden gick desto märkligare blev det. För människor brukar bråka för att rädda relationer. Vi verkade istället bråka om förklaringen avslutet till en relation som redan hade gått sönder. Som om det var viktigt för oss båda att historien slutade på rätt sätt.

Hon gav sig inte. Jag gav mig inte.

Och ibland har jag undrat om det var därför vi fortsatte höra av oss till varandra. Inte för att vi skulle hitta tillbaka. Utan för att ingen av oss tänkte låta den andre skriva sista raden ensam.

Eller var det nåt annat?

Dagen avslutades med att hon uppdaterade sin profilbild. Nåt från Italien. Kommentarer och likes var jag utestängd från att kunna se.

Tre trådar.

Essensen var inte Italien. Essensen var inte flytten. Essensen var inte nästanmonogam. Essensen var inte vad hon sa till andra män eller hur det sårade mig.

Essensen var att tre trådar pågick samtidigt. Men det slutade inte där. Desutom var det två olika personer som förde varsitt samtal.

Två samtal om tre olika trådar. Och att de pekade mot olika verkligheter.

Jag kanske försökte reda ut det förflutna. Hon kanske försökte bevara något av nuet. Jag försökte reda ut det förflutna för att få till en framtid tillsammans. Försökte hon bevara nuet av samma anledning? Men om så. Varför mötte hon mig inte i att reda ut det förflutna?

Tänane Eriline

120 kilometer och 4 våfflor…

– 25:e Mars 2023 –

Jag hade kommit lite mer än halvvägs.

Vägen hade börjat anta den där färgen den får när man inte längre är hemma, men inte framme.

Jag tänkte ringa henne. Lät bli.

Osäker på om hon sov. Osäker på om hon vaknat i samma beslut som kvällen innan. Jag bar på den där onda aningen – att hon skulle ställa in. Att samtalet hade varit spritens verk. Att ånger ibland ringer snabbare än förnuft.

Och så ringde hon. Hennes signal. Som ett stick genom bröstet.

Jag var trevande. Försiktig. Som om orden kunde gå sönder om jag tog i dem.

Hon hade inte ändrat sig.

Jag sa vad GPS:en sa. En tid. En punkt i framtiden. Något mätbart att hålla sig i.

När jag ringde igen stod hon redan där nere. Öppnade.

Kramen var försiktig. Inte kall. Inte varm. Bara möjlig.

Kaffe. Hennes katt. Jag klappade honom och sa att det var en ära att äntligen få träffa honom. Det kändes viktigt att börja rätt.

Vi åkte vidare.

ICA Maxi.
Systembolaget.

Hon tittade på vagnens innehåll, på listan som aldrig tog slut. Undrade vad jag egentligen tänkte göra.

– Laga mat. Våffeldagen i morgon.

Hon bar sin ring när vi satte oss i bilen. Jag såg den i ögonvrån. Sa ingenting.

Jag höll bara hennes hand. Den som bar ringen. Hela resan. När jag växlade gjorde jag det med vänster hand och styrde med knät. Som jag alltid brukade. Som min pappa alltid gjorde.

Att det var en av dom endast tre tillfällen hon skulle komma att bära den visste jag inte. Inte då.

Resan hem var lång. Samtalet ännu längre.

Vi talade om det som fungerat.
Och det som inte gjort det.
Om hur ord blir till vapen.
Om hur tystnad kan bli ett hot.
Om konflikter.
Om ärlighet.
Om tillit.

Hon sa att hon saknat mig. Sa att hon varit monogam. Sa att hon älskade mig.

Det var ett bra samtal.

Vi pratade om sådant som legat mellan oss länge. Sådant som samlas i hörnen om man inte tar hand om det. Missförstånd. Saker som sagts. Saker som inte sagts.

Ingen höjde rösten. Ingen försökte vinna. Vi rörde vid problemen ungefär som man känner efter om isen håller. Försiktigt först. Sedan lite längre ut. Det fanns ingen ilska kvar i samtalet. Bara någon sorts vilja att förstå. Och kanske, för första gången på länge, en vilja att bli förstådd.

Väglaget var uselt. Mörkret kompakt. När vi till slut rullade in genom grindarna var natten redan sen.

Hon hjälpte till med fåren. Som om inget varit brutet. Som om allt fortfarande gick att hålla.

Vi gjorde enkel mat. Tände en brasa. Lät värmen ta över det vi inte orkade säga. Vi somnade. Nakna. Tätt omslingrade. Två själar. Två kroppar som känt avståndet i varje centimeter.

Det fanns inga färska blommor från hennes sida. Jag bad om ursäkt. För det. För röran. För röklukten. Men jag lät lampan vara tänd på min sida när hon klädde av sig. Jag hade saknat synen. Den där synen. Inte för människor. För gudar.

Vi sa ingenting om relationen. Om dess vara eller icke vara. Det behövdes inte. Men det kom någonting annat. Hon ville inte att vår relation skulle vara sexuell.

Det kändes inte viktigt just då. Jag la det åt sidan.

I morgon var det våffeldagen. I alla fall för oss.

Efterspel

Jag gav henne mitt ord. Hon gav mig en natt till…

– 22a Oktober 2023 –

Förmiddag. Efter den totala förödelsen.

Hon var anonymt klädd.
Diskret jacka. Kragen uppvikt.
Uppsatt hår. Kepsen neddragen.
Osminkad.

Hon rörde sig långsamt.
Talade lågt.
Som om varje ord kostade.

Hon var ångerfull.
På riktigt.
Jag gav henne en tyst kram. Sa jag älskade henne.
Hon började gråta.

Sedan började hon städa.

Inte bara plocka.
Inte bara samla upp.
Hon gick metodiskt fram.

Smulor av tavlor.
Glas.
Omsorgsfullt krossat och utspritt över golven i nästan alla rum.
Fotografier sönderrivna – hon, jag, vi.
Ramar som inte längre var ramar.

Hon plockade upp allt.
Och när det inte fanns något kvar att plocka
tog hon fram dammsugaren.

Noggrant.
Längs listerna.
Som om hon ville suga upp det sista som skar.

Sådant som inte gick att förstå fanns också där.
Burken med tacosmet.
Inkastad i badrumsväggen.

Hon tog det med.
Bit för bit.

Långt senare var vi klara.

Då aktualiserades att nycklarna var borta.

Jag hade upptäckt det redan på morgonen, när jag skulle åka och köpa cigaretter. Knippan med mina enda bil- och husnycklar var försvunnen.

Jag sa det tidigt under städningen.
Hon gav sken av att leta.

Sedan sa hon:
– Jag kanske fick med dem av misstag?

Hennes leasingbil stod kvar sedan gårdagen.
Hon hade tagit Uber hem.
Och Uber hit idag.
Jag hade swishat henne för båda resorna samma förmiddag,
när vi kom överens om att hon skulle komma.

Hemma hos henne visste hon direkt var nycklarna låg.
Hon låtsades leta.
2 minuter.

Sedan lyfte hon rätt klädesplagg från stolen i vardagsrummet.

Då förstod jag.
Allt var redan bestämt.
Letandet var en kuliss.

Det var totalt fejk.
Men jag spelade med.
Situationen behövde inte mer klander eller förebråelser.
Den stod redan på den vassa eggen.

Vi åkte tillbaka till mig.

Hon satt i soffan.
Grät.

Vi pratade om det som varit upprinnelsen.
Hon lovade att bryta kontakten med sitt ex.
Blockera. Hon visade deras samtalslista och dialog. Den innehöll hjärtan. Många samtal från honom. Jag var nära koka men försökte hålla ihop.

Hon såg på mig.
Frågade om jag tänkte hålla mitt löfte.
Det jag gett henne på morgonen,
när vi bestämde att hon skulle komma och städa upp eländet.

Jag hade skrivit till henne. Tidigt. Frågat om hon tänkte sig hjälpa till att städa upp förödelsen. Dialogen landade i polisingripandet som skett. Jag påpekade att jag kunde radera den video som fanns på henne. När hon gav sig på mig. När hon stod mitt i vardagsrummet. Skriek. Rev sönder foton. Slog sönder saker.

Jag konstaterade även att jag under inga omständigheter skulle komma att medverka i någon form av utredning. Förvisso kanske inte helt förenligt med rådande lagstiftning. Men vem kan göra någonting åt det äldsta tricket i boken? ”Jag var full. Jag minns inte”. Punkt.

– Kommer du att hålla ditt löfte? Om eventuell utredning?
– Jag hade inte lovat det om jag inte tänkt hålla det, sa jag, och fortsatte, – Den blir dessutom inte ”eventuell” sett till vad det rör sig om… men jo, jag har absolut för avsikt att hålla mitt löfte. Jag älskar dig. Alla kan tappa det ibland. Vi drack för mycket. Det blev skit.

– Annars går det väl som det går, svarade hon uppgivet
– Jag har gett ett löfte till kvinnan jag älskar och kommer hålla det. Släpp nu.
– Jag ska givetvis ersätta alla tavlor och foton, sa hon.
– Det ordnar sig. Du är här. Vi lever. Det är det viktiga.

Vi beställde pizza. Åt. Till skillnad mot gårdagen alkoholfritt sånär som på en 3.5 från ICA
Kramades.

Vi gick en promenad.

– Kan jag ställa en fråga? Utan att det tas fel på något sätt?
– Absolut!

Jag tog fram min mobil. Visade hennes sms till mig.

Hon skulle komma till mig den kvällen. Jag hade gjort mig klar. Under tiden jag väntade satte jag mig i studion. Hörde inte att övervakningskameran plingade. Hörde inte hennes sms.

Men dörren var olåst. Dessutom hade hon nycklar till mig.

Trots det. När jag inte hörde. Inte öppnade. Skickade hon ett sms.

”Kul! Ska jag åka hem igen?”

– Varför skickade du ett sånt sms? Varför gick du inte bara in? Vi hade ju bestämt? Varför i helvete skulle jag bestämma med dig men sen inte släppa in? Du vet jag tillbringar mer än sund tid i studion. Att jag spelar högre än allt. Garanterat inte hör. Inte släppa in? Bara skita i dig? Som om jag ångrat mig? Vad är poängen? Varför tror du att du fick nycklar till mitt hus direkt när jag flyttade hem till Stockholm igen? Du är ju för faan hela min värld…

– Jag vet faktiskt inte…

Jag trodde på henne. Jag tror faktiskt inte hon visste.

Vi gick hemåt igen. Såg en film. Somnade i soffan. Vaknade. Flyttade oss till sängen.

Somnade tätt. Omslingrade. Nakna.

Hon skulle arbeta dagen efter.
Klockan var fem.

Jag gick upp.
Gjorde frukost åt henne.
Och lunch, att ta med. God lunch.
En antik tallrik som aldrig kom tillbaka.

Avskedet var tyst. Hon tittade på påsen med några av dom tavlor som inte var totalt bortom all räddning.

– Ska jag ta med dom nu?
– Nej… släpa inte runt på skiten 5 på morgonen…

I dörren vände hon sig om.
Tittade tillbaka.
Vinkade.
En gång.
Två.
Tre.

Sedan svängde hon runt hörnet.
Mot bilen.

Hon ersatte aldrig tavlorna…

I framtiden skulle dom komma upp. Då fick jag hennes bil i huvudet.

Detsamma gällde mina glasögon hon haft sönder. När det var dags att ersätta sa hon ”dom var ju ndå repiga”.

Men jag höll mitt löfte oavsett…

© 2026 Pettus Petta

Tema av Anders NorenUpp ↑