Kompis Utan Namn

Det var inte namnet som fastnade. Det var frånvaron av det…

– September 2022 –

Hon sa att hon skulle gå ut och ta en öl. Med en kompis.

Senare skickade hon en bild. Från ett uteställe.

Hon och hennes vän. En kvinna i medelåldern.

– Vem har tagit bilden? frågade jag.
– En kompis, svarade hon.

Jag frågade, halvt skämtsamt, vad kompisen hette.

Där förändrades allt. Det var inte längre lättsamt.

Hon stängde.

Nej. Hon tänkte inte säga namnet.

Ingen förklaring. Inget resonemang. Bara ett kategoriskt nej.

Som om frågan i sig var fel. Som om namnet inte fick finnas. Och just därför blev det laddat.

“Öl med kompis utan namn.”

Det fastnade. Något att plocka fram senare. När det återigen började skjutas åt alla håll.

Vid ett senare tillfälle hävdade hon att hon visst sagt namnet.

Att jag glömt. Att jag inte lyssnat. Men när jag bad henne säga det igen kunde hon inte. Eller ville inte.

Summeringen skedde inte på en gång. Den skedde senare. Men kompisen utan namn skulle komma att addera sig med Mannen Som Försvann. Inte som person utan som kategori.