Jag såg fortfarande varje händelse för sig….

– December 2022 –

Faktiska jul och nyår skulle hon enligt egen utsago fira med familjen. Exakt hur, med vilka och var var hon tämligen fåordig kring. Det enda jag egentligen visste var att familjen i första ledet bestod av hennes syster och hennes bror. Ingen av dem bodde i Sverige. Därtill hennes båda barn. Dottern bodde hos sin pappa i den lilla mellansvenska staden. Sonen en bit därifrån.

Långt senare skulle jag få höra mer om hennes bror. Inte alkoholiserad. Inte på något sätt urspårad. Men heller inte någon som lämnade festen nyktrast i lokalen. När syskonen sågs verkade det finnas en tradition av att umgås ordentligt. Med mat. Skratt. Och inte sällan en hel del alkohol. När jag långt senare fick den bilden presenterad för mig hade många andra händelser redan hunnit passera revy, och det gjorde inte direkt min magkänsla bättre.

Men den här julen visste jag inget av det där.

Den här julen märkte jag bara att något kändes annorlunda.

Inte dramatiskt. Inte påtagligt. Bara annorlunda.

Det kom ett kort jul-sms. Artigt. Vänligt. Nästan korrekt. Men märkligt långt från de jular vi tidigare skapat våra egna små traditioner kring. Där vi firat i förskott. Lagat mat. Pratat långt in på kvällarna. Delat vardagen.

Nu fanns bara några få rader text.

Sedan tystnad.

Nyår blev märkligt likt.

En hälsning kom tidigt på kvällen. Därefter försvann hon.

Jag ringde senare för att önska gott nytt år.

Inget svar.

Jag minns att jag inte reagerade särskilt mycket då. Jag tänkte att hon var upptagen med familjen. Att människor firar nyår. Att telefoner hamnar i väskor. Att samtal missas.

Det var en fullständigt rimlig förklaring.

Och därför nöjde jag mig med den.

Ingenstans kopplade jag det till Den Försvunna Kvällen. Till Kompis Utan Namn. Till Mannen Som Försvann.

Inte då.

Då såg jag fortfarande varje händelse för sig.

Som enskilda öar.

Jag hade ännu inte börjat ana att vissa av dem kanske tillhörde samma kontinent.