SJ kom fram tidigare än insikten…

– Oktober 2022 –

Det kunde ha varit ingenting.
Men det blev någonting.

Hon skulle komma med tåget.
Självklart gick tåget åt helvete.

Hon uppdaterade mig löpande.
Vad konduktören sa.
Vad rösten i högtalarna påstod.- De skulle byta tåg.

Vi reser mycket. SJ. Ringde
VIP-linjen. Köpte biljetten den vägen. Jag ringde supporten.
Svar på 15 sekunder. Fick direkt kontraorder.

– Byt inte tåg.
Då tappar man kontrollen helt.
Ingen vet vem som är var.

Det angivna tåget hon enligt konduktören skulle byta till skulle dessutom inte ens stanna där konduktören påstod.

Jag ordnade en annan lösning.
SJ stod för taxi sista biten.

Jag sa till henne exakt vad hon skulle göra.


  • Inte byta tåg.

  • Gå till taxistationen.
Ange numret jag gav henne.

  • Sätta sig i bilen.
Åka hela vägen fram.

Och:


  • Fota nummerplåten.

  • Fota taxiförarens legitimation.

  • Skicka till mig.

  • Punkt.

Taxichauffören protesterade.
Jag insisterade.

Stockholmsvanor mot landsortstaxi.
Men jag tänkte inte skicka min flickvän, en kvinna jag älskade, åtta mil
genom mörk småländsk skog
i en okänd bil
mitt i natten.

Så var det bara.

När jag pratat med honom förstod han.

Han ville ändå köra förbi gården.
Till det lilla samhället där tåget egentligen skulle gått.
Det var beställningen från SJ.

Att svänga av gick inte.

Jag gjorde en kompromiss.
Stanna två och en halv mil innan.
Vid stora vägen.
Ingen avstickare.

– Du sparar fem mil.
Får samma betalt.

Det gick han med på.

Jag mötte upp. Stod vid en rondell mitt i mörka Småland. Mitt i natten. Väntade.

Hon kastade sig runt halsen på mig.

Det var ett helt nytt sätt att kyssas. Intensivt. Omedelbart. Som om timmarna av förseningar, telefonsamtal och oro plötsligt skulle tas igen på några sekunder.

Och hon var nykter.

Än så länge…

Hon var lite imponerad över hur jag lyckats reda ut allt. Själv tyckte jag inte att det var särskilt märkvärdigt. Jag hade turnerat större delen av mitt liv. Börjat i en tid före mobiltelefoner, internet och GPS. När man löste problem med telefonkiosker, kartböcker och ren envishet.

Jag såg kvällen som räddad.

Det var den inte.

För senare under natten skulle jag få se en sida av henne som inte passade ihop med bilden jag byggt upp av kvinnan jag älskade.

Inte stor nog att förstå då.

Men tillräckligt stor för att fastna.

Tillräckligt stor för att gnaga.

Och tillräckligt stor för att jag långt senare skulle inse att det inte var första gången jag såg den.

Bara första gången den var stor nog att jag inte längre kunde bortse från den.