Jag frågade aldrig vad som hänt under tystnaden…

– 4:e Januari 2023 –

Det var tydligen slutfirat med familjen för den här gången.

Plötsligt började hon höra av sig lite oftare igen. Inte konstant. Inte som förr. Men tillräckligt för att jag skulle känna igen rytmen. Som om jag långsamt flyttade tillbaka in i hennes vardag.

En dag skickade hon en selfie.

Hon var påklädd. Fixad. Log.

Inte det där varma, obevakade leendet som ofta kunde dyka upp när hon stod i trädgården på gården och glömde bort kameran. Inte heller den där fåniga charmiga lyckan som ibland lyste igenom när hon skrattade på riktigt.

Mer ett konstaterande. Kontruerat nödvändigt konstaterande.

”Jag mår bra.”

”Jag är glad.”

Jag tittade på bilden längre än jag borde ha gjort. Men det var förbannat svårt att inte.

V bestämde att hon skulle komma och hälsa på igen närmaste dagarna.

Lycka!