Det lät rimligt. Först…

– 17:e Februari 2023 –

Jag frågade om hon ville komma till mig helgen den 17 till 19 februari.

Hon skulle jobba, sa hon.

Det lät rimligt.

Hon arbetade inom vården. Helger försvann ibland in i scheman, pass och bemanningsproblem. Jag tänkte inte särskilt mycket mer på det.

Men när helgen väl kom visade det sig att hon var ledig.

Jag minns att jag reagerade. Inte starkt. Inte dramatiskt.

Bara den där lilla känslan av att någonting inte riktigt gick ihop.

För om hon redan visste att hon var ledig hade hon tackat nej. Och om hon inte visste det var det anmärkningsvärt sent besked. Jag tyckte det var märkligt att en vårdinrättning hade så kort framförhållning på sin schemaläggning för helger.

Det var ingen stor sak i sig. Bara ännu en sådan där liten detalj som fastnade.

En av många saker som var lätta att förklara var för sig. Men som med tiden började bilda ett mönster.

På fredagen den 17e ringde hon mig. Ovanligt tidigt. Vi pratade nära en timme. Det var ett trevlig samtal. Hon skulle lägga sig tidigt. Var trött efter jobbet sa hon. VIlle plötsligt avsluta samtalet ganska abrupt.

Något senare la hon upp en bild på ett fyllt vinglas på Facebook.

När jag ringde henne fick jag inget svar.

Efter en stund var vinglaset borta.