Det var svårt att förstå vad som var trasigt när så mycket kändes helt…

– September 2022 –

Jag hade börjat ge henne små presenter. Klänningar. Tröjor. Sådant.

Det mesta beställde jag på nätet. Jag bodde inte längre hemma i Stockholm och hade inte samma möjlighet att bara strosa runt i butiker och hitta saker som påminde mig om henne.

Just den här gången var upprinnelsen ganska enkel. Hon hade varit lite frusen.

Det borde rimligen ha slutat med en tjock tröja. Istället beställde idioten i mig en negligé. Jag minns inte varifrån. Hunkemöller kanske.

Det som gör historien bättre är att paketet bestämde sig för att komma ungefär samtidigt som hon bestämde sig för att inte komma. Den detaljen hade jag inte riktigt sett framför mig. Så jag skickade den till henne istället.

Några dagar senare kom en bild. Hon hade provat den. Bilden visade bara nederdelen och hennes ben. Försedd med skrattande emojis.

Jag förstod aldrig riktigt vad hon skrattade åt. Negligén. Situationen. Eller något helt annat. Åt benen fanns det i alla fall ingen anledning att skratta.

Men det intressanta var egentligen inte bilden. Det var att den kom.

Vi befann oss mitt i någonting som på pappret borde ha varit en konflikt. Veckor av diskussioner. Missförstånd. Anklagelser. Samma ämnen om och om igen.

Och ändå skickade hon bilden. Som om konflikten för ett ögonblick inte existerade. Som om den belägringen tillfälligt upphört.

Som om vi fortfarande var vi.

Jag tänkte inte särskilt mycket på det då. Jag blev mest glad. Glad att hon skickat bilden. Glad att hon svarat. Glad att det fortfarande fanns värme någonstans under allt det andra.

Det här var egentligen första gången jag såg fenomenet. Först långt senare började jag se mönstret. Konflikt och närhet verkade kunna existera samtidigt.

Samma dag kunde innehålla anklagelser, tystnad, värme, humor, saknad och kärlek. Som om relationen växlade spår utan förvarning.

Och när jag senare flyttat hem till Stockholm igen skulle det där fenomenet bli betydligt tydligare.

Vi kunde vara mitt inne i en konflikt. Ha bråkat. Missförstått varandra. Varit arga.

Och ändå kunde det komma ett hjärta.

En bild.

Ett sms.

Något som inte alls hörde hemma i sammanhanget.

Som om relationen aldrig riktigt bestämde sig för om den var trasig eller fungerande.

Det var först i efterhand jag började förstå hur märkligt det egentligen var. Men även varför det blev såhär.