KK

Jag höll bara upp en spegel…

– 30:e Juni 2023 –

Jag hade lagt upp en bild från midsommar 🔗 på Facebook. En bild på oss.

Någon kommenterade:
– Vilket vackert par. Ni passar så fint tillsammans.
Jag svarade:
– Vi är dessvärre inte ett par. Bara KK.

Obetänksamt. Och samtidigt inte.

Jag minns faktiskt inte, men jag är ganska säker på att jag inkluderade ”Dessvärre”. Det känns som det naturligaste att göra. Eftersom jag senare tog bort kommentaren kan jag inte göra någon research.

Jag hade burit hennes formulering i månader: ”Jag är singel om en annan man frågar”. Den hade fastnat. Den gjorde ont. Den skapade osäkerhet och trasade sönder tilliten till henne. Precis som ”Nästanmonogam”. Eller ”mittemellan”.

Inte för att jag inte förstod orden. Tvärtom. De var glasklara. Problemet var att det inte verkade som att dom där definitionerna skulle gälla åt båda hållen. Jag tror att det var det jag försökte komma åt. Inte att såra henne. Inte att provocera fram ett bråk. Inte att vinna en diskussion.

Jag ville synliggöra konsekvensen. Hur det faktiskt kändes att stå på andra sidan av samma logik. Jag försökte visa hur hennes egen definition såg ut när det logiska resultatet av den applicerades på mig. Konsekvenser.

Om vi inte var ett par. Om vi sågs. Om vi hade sex. Om vi båda var singlar när andra människor frågade. För om hon var singel var ju jag singel.

Så vad innebar det då? Vad kokade det ner till? Om hennes definitioner var korrekta för relationen återstod egentligen bara en slutsats. KK. Det var ofrånkomligt.

Även om egentligen ingenting i hennes faktiska agerande, av det jag kunde se, liknade en KK-relation. Inte samtalen. Inte närheten. Inte planerna. Inte sättet vi levde våra liv på. Även om ingenting i mig trodde att en KK-relation var det hon eftersökte så kunde ju faktiskt definitionen bara bli en. Det var den logiska biten.

Men för mig handlade det inte mest om att definiera logiskt. Det handlade inte om etiketter. Det handlade om lika villkor. Symmetri. Om regler som gällde åt båda håll. Om att samma verklighet måste kunna beskrivas på samma sätt – oavsett vem som höll i pennan.

Jag tror att det var det jag försökte visa. Inte med någon större plan. Inte särskilt elegant. Men genom att hålla upp en spegel.

Se vad som hände när samma formulering kom tillbaka från andra hållet.

Det är synd att kalla resultatet för en succe.

Vad jag inte hade vägt in i mina tankar var att hon kanske inte alls tyckte om att ha, eller ville ha sex med mig. Eller att hon kanske fick det någon annanstans. Vilket sett till ”nästanmonogam” och ”singel om andra män frågar” faktiskt var ganska sannolikt. Vad jag inte hade vägt in var att detta skulle kunna bli inledningen på ett celibat 🔗 som skulle sträcka sig över år. I alla fall för mig. Avsaknad av sex. Intimitet. Någonting som är det sista limmet i en relation.

Bra sex är 1% av en relation. Dålig eller utebliven sex blir lätt 99% av den.