Fula Sms

Kärleken minskade inte. Men frågorna blev fler...

– 11:e Juli 2023 –

Det var på morgonen jag upptäckte det. Av alla bilder. Av alla inlägg sedan vår första date Juni året innan. Hon hade raderat varenda tagning av sig själv.

Inte godkänna dom på sin ida var en sak. Dölja mig. Dölja mig från någon eller stänga mig ute så någon eller något doldes för mig. Det var en sak. Detta var någonting annat. Det var omsorgsfullt raderat. Post efter post. Bild efter bild.

Jag återupptog smstråden;

– Jag menade hjärtemojs… men nu är du ju uppbokad ett bra tag… jag tolkade fel att du ”var intresserad av date” med att ”vi hade en”. No Big deal! Mitt misstag.Nån gång framöver kanske det blir mer rät linje, så tex bilder från date får vara kvar…

Jag bad om ursäkt. Inte bara för att jag missförstått hennes svar på att gå på date. Utan även för att jag blivit besviken över det. Kändes som jag hade dragit mitt strå till stacken där.

Efter nån timme svarade hon;

– Då dör kärleken?
– Nej. Kärleken som sådan dör inte. Men vi hade behövt tid tillsammans, inte ännu mer bilder som försvinner. Älskar dig ändå. DET ändras inte
– Om man slutar skriva fula saker och kärleken inte dör för att ngt inte passar kan bidra till mer positiva upplevelser
– Sa inte ”inte passar” (det är fel). Jag tolkade sig fel och blev besviken. Stor skillnad. Skrev dessutom inga fula saker för det. Älskar dig ändå. DET ändras inte
– Om man slutar skriva fula saker och kärleken inte dör för att ngt inte passar kan bidra till mer positiva upplevelser
– Sa inte ”inte passar” (det är fel). Jag tolkade sig fel och blev besviken. Stor skillnad. Skrev dessutom inga fula saker för det. Trodde det var slut på fram och tillbaka med bilder bara
– Efter de sms om allt möjligt… Trodde att man skriver inte så till  gn man älskar 
– Det är inte sant! 
– Förra vecka och vecka innan? Inte sant? 
– Och dit skulle vi inte gå igen… inte älta runt runt för det ger inget där möts vi aldrig (och jag skrev för att ditt ”singel” då sårade
– Om ngn skriver fullständigt fult till mig har jag också rätt att säga ngt
– Samma för mig!!! Bara bemött DINA fula sms! Tack för fin kväll i helgen. Mitt misstag tolkade date i kommande fel! 
– Så nyligen som jag fick fula sms från dig
– Jag bemötte dina! Argumenterade! Pga att jag var ledsen över att du säger du är singel och blev bemött som skit när jag blev ledsen

Det fanns bevisligen inga ”fula” sms. Inte sedan innan hon skickade länken till var vi var nu. Det sista från mig innan länken var ett hjärta.

Så. Inte bara tog hon upp gammalt. Det som varit innan. Det som varit innan vi ännu en gång hade en underbar tid tillsammans. Att följas upp av en varm stämning i sms. Inte bara det. Ännu en gång så försökte hon få argumentation att framstå som ”fult”. Den där loopen som bara snurrade med. Loopen som åt sig starkare hela tiden.

Man skriver inte fula saker till den man älskar? Det var ju i sammanhanget faktiskt att kräva att jag inte skulle argumentera med den jag älskade. Även när den man älskade tillskrev mig egenskaper som inte var sanna. Eller ageranden som aldrig existerat.

Var jag negativ? Ja. Det var jag nog. Det var svårt ha en positivt förhållningssätt till att hon tagit bort alla taggar. Men jag försökte ha ett positivt förhållningssätt till helheten. Jag stod kvar. Jag försökte. Igen. Igen. Och igen.

Försvann min kärlek för att hon tog bort alla taggar? Nej. Försvann min kärlek för att hon dolde mig i sociala medie? Nej. Försvann min kärlek för att hon dolde andras interagerande för mig? Nej.

Den försvann inte. Den minskade inte. Inte ens lite. Men tryggheten gjorde det. Det var en annan sak. Precis som antalet frågor ökade. Dvs min ”fula” sms.

Det hela landade i min förvåning över att hon skickat bilden på ringen. Vilket egentligen inte varit konstigt på vår årsdag. Om hon burit den även annars. Eller i alla fall på vår date för årsdagen.

Så jag ställde frågan i klartext;

– Varför bilden med ringen? 
– Ville visa att jag bryr… men du fick skrattattack istället för hela kvällen 
– Kanske för att den betyde mycket för mig, jag sparade till den länge, och du inte ville bära den… tolkade bilden som du ville ha svart humor. Visa att du bryr hade varit ha den på sig till date!
– Du ser hela tiden gör jag fel
– Inte sagt
– Lättare att hitta en som gör rätt från början. Det går inte lära gamla hundar att sitta … så jag är som jag är…du önskar alltid allt annat än jag gör eller säger

Jag hade skrattat. Det stämde. Men inte för att göra narr av henne.

Tvärtom.

Ringen hade betytt mycket för mig. Jag hade sparat länge för att kunna köpa den. Hon hade inte velat bära den. Inte på vår årsdag. Inte på vår date. Inte annars heller.

Så när det plötsligt dök upp en bild på ringen var min första tanke att det måste vara svart humor. För för mig var det betydligt märkligare att skicka en bild på ringen än att faktiskt bära den.

Men det var inte det som fastnade hos mig. Det som fastnade var att vi ännu en gång hamnade på exakt samma plats. Frågan jag ställde var enkel. Varför skicka en bild på ringen om den inte ens fick följa med till vår årsdagsdate? Det var en fullt rimlig fråga. En fråga som faktiskt förtjänade ett svar.

Men istället hände samma sak som så många gånger tidigare.

Hon stannade aldrig upp vid frågan. Aldrig vid sakfrågan. Aldrig vid möjligheten att det kanske fanns något i det jag sa som var värt att fundera över. Istället förflyttades fokus omedelbart. Från ringen. Från bilden. Från hennes eget agerande. Till att allt hon gjorde tydligen var fel. Att jag alltid önskade något annat. Att hon aldrig kunde göra rätt.

Det var som om själva tanken att hennes agerande kunde innehålla en motsägelse blev omöjlig att stanna kvar i. Att ansvar var en total utopi.

Och där tog samtalet slut.

Inte därför att frågan fått ett svar. Utan därför att frågan aldrig tilläts finnas kvar tillräckligt länge för att besvaras.

.