Pettus Petta

När samtalet uteblev återstod berättelsen

Etikett: Loop

Samma Samtal

22 juni 2026 / / Inga kommentarer

Det märkligaste var att vi egentligen aldrig slutade vara nära…

– 12:e – 14:e Juli 2023 –

Om någon bara läst vart tionde sms hade de förmodligen trott att vi hade det ganska bra.

Vi sa god morgon. Vi sa god natt. Vi skickade hjärtan. Vi skickade bilder. Hon skickade sushi från Borås. Jag skickade bilder på fårskallarna. Vi pratade om slottsweekend. Om framtiden. Om små saker. Om stora saker. Det fanns värme där. Mycket värme.

Hade någon läst var tionde sms men börjat med lätt offset hade dom förmodligen trott att vi bara bråkade. Och kanske inte alls förstått om vad. Egentligen.

Jag började dagen med att önska henne en fin dag;

– Önskar gott. Hör av dig om du vill. Tråkigt skriva ”saknar dig” utan bemötande 
– Finns mycket tråkigt i helheten 
– Mycket pga att du säger du är singel och stängt ute från sociala. Inget bråka om… det var dina val
– Hade också önskemål 
– Försökte! Båda hade önskemål… rakt fram åt varsitt håll
– Försökte? Man gör det om man vill
– Kärlek kanske hade hjälp. Öppenhet och rak linje 
– Visat med handlingar att jag finns
– Jag med. Och dölja på sociala medie eller säga man är singel om andra män frågar är åxå en handling
– Har varit och hjälpt mycket dig. Funnits för dig inte fb
– Ändå bröt du förlovningen pga FB… … … ett tekniskt fel på FB… …
– Har ingen lust att hålla på med de diskussioner igen. Vi har diskuterat mycket och vi kommer ingenstans 
– Försökte minska men ditt avståndstagande från mig gjorde det omöjligt pga sorgen
– Skulden ligger på mig
– Önskar fin kväll. Tänker på dig (Vet det inte bemöts)
– Är det vettig kommentar ? ->(vet det inte bemöts)?
– Skrivit många saknar dig/tänker på dig som inte bemötte  med samma

Det var sant. Hon hade inte bemött varken ”tänker på dig” eller ”saknar dig” på länge. Och nu försökte hon lägga ansvaret för det på mig. Plötsligt mitt i allting kom ”Hur mycket hon hjälpt mig”. Som ännu ett vapen. En helt irrelevant punkt i sammanhanget egentligen. Som bilen.

Plötsligt var ”Facebook inte viktigt”. Men hon hade brutit förlovningen pga Facebook. Ett tekniskt fel på Facebook.

– För mig är det självklarhet att inte flörta med andra när jag är med en
– Om du var singel, som du sa till andra män, var du ju inte med en
– Släng inte frågor där du inte tål svar. Jag har hållt på med dig mer än ett år. En massa misstankar och skitsnack om mig, när ngt inte passar blir det fula sms och bara skylla på mig att allt är mitt fel. Noll tillit. Har sagt många gånger att önskar se minskad missbruk, för det får svar att du röker/dricker mer när vi inte fungerar… som det lindrar missbruket när vi fungerar… 
– Du skrev själv – du inte flirtar med andra eller ligger med om du har relation. och om du är singel är det tvärtom… du har sagt du varit singel sedan 22 februari.
– Dina dagliga fula sms mosar mig. Du hittar säkert en enklare kvinna. Som säger och gör det som.du önskar 
– Ha en relation och vara öppen o monogam? Svåra krav jag har
– Om du har problem med misdbruk är det svårt. Eller skriver massvis negativa sms när ngt inte passar
– ”Missbruk” hade kunnat sluta samma dag du sagt ”vi är tillsammans”
– Kan vi inte sluta den idiotiska bollandet? Samma sak igen…Orkar inte

”Sluta med det idiotiska bollandet”?

Jo. Jag hade inte önskat annat än att hon skulle ta på sig ansvaret. Det enkla ansvaret. Det enkla logiska sambandet mellan orsak och verkan. Att jag aldrig hade frågat vad nästanmonogam betydde om hon inte använd ordet. Att jag inte hade hängt upp mig på att hon sa att hon var singel om andra män frågade och vad det betydde för hennes agerande, om hon inte hade sagt att hon var singel om andra män frågade.

Kan vi inte sluta den idiotiska bollandet? Samma sak igen…
Orkar inte

Jo tack! Mer än gärna!

”Det var självklart för henne att inte flirta med andra om hon hade en relation”. Men hon ”Var singel om andra män frågade”. Jag fick ihop den logiken någonstans alls. Den sa mig bara en sak – hon ansåg sig inte vara i en relation. Och därför kunde hon flirta med andra. Och när jag påtalade det var det ”fel på min tillit”.

”När något inte passar”? Ja, absolut. Jag tog upp frågan om hennes singel, jag tog upp frågan om hennes nästanmonogam. Frågor fungerar så. Dom kvarstår till dess dom blivit besvarade.

Plötsligt var mitt missbruk hennes krav. Och ja. Jag drack för mycket. Jag rökte för mycket. Men jag försökte låta bli. Försökte dra ner. Men vår situation gjorde det inte lättare. Alla bråk. All osäkerhet. All ångest. Allt ont i magen av oklarheter om var hon egentlligen stod. Om jag försökte påtala vad som var anledningen till självmedicinering tog hon det omedelbart som ett direkt angrepp och att ”allt såklart var hennes fel”. Men det var inte så jag menade. Absolut inte.

Samma bråk. Samma ämnen. Samma uttalanden. Olösta. Utan svar. Utan förklaring. Samma Loop.

Men. Igen. Om någon bara läst vart tionde sms hade de, beroende på offset, startpunkt, förmodligen trott att vi hade det ganska bra.

Och det var kanske därför allting blev så svårt att förstå.

För konflikten låg inte bredvid allt det där. Den låg ovanpå det. Som ett tunt lager dimma över precis allting. Jag började allt oftare ställa frågor. Inte för att starta bråk. Inte för att vinna.

För att förstå.

Varför försvann bilder? Varför försvann taggar? Varför sa hon att hon var singel? Varför såg verkligheten ibland annorlunda ut än orden?

För mig var frågorna logiska. För henne var de någonting annat. Hon upplevde dem som anklagelser. Som kritik. Som ännu ett varv i samma gamla diskussion.

Det var där vi började prata förbi varandra.

För när jag frågade efter klarhet upplevde hon ältande. När hon svarade upplevde jag undvikande. När jag argumenterade upplevde hon det som att jag mosade henne. När hon undvek upplevde jag det som att hon dolde något.

Och mitt i allt det där fortsatte vi skriva:

”Ha en fin kväll.”

”Sov gott.”

”Älskar dig.”

”Tänker på dig.”

”Saknar dig.”

Det var det som gjorde det så förvirrande. Det gick inte att placera relationen i någon enkel kategori.Vi var inte olyckliga. Vi var inte tillsammans. Vi var inte isär. Vi var två människor som fortfarande tyckte väldigt mycket om varandra. Men som hade börjat fastna i samma samtal.

Om och om igen. Loopen

Plötsligt. Mitt i allting. Från absolut ingenstans kom plötsligt hennes påstående ”De känslor uppkom eftersom det passade inte att jag vill hälsa på mina barn”.

Någonting som aldrig varit en faktor. Jag hade aldrig ansett eller gett uttryck för att det inte passade att hon umgicks med sina barn. Eller prioriterade dom. Tvärtom. Jag hade försökt intressera mig för dom. Deras liv. Allting. Och upprepat påpekat det hade varit trevligt att få träffa dom.

Det enda omkring hennes umgänge med barnen som jag hade reagerat på var hennes agerande när hon varit och besökt dom där i den lilla mellansvenska staden. Hur hon hade svårt prata vid vissa tider. Eller inte hade svarat allt när jag ringde. Hur svaren glidit lite när det kom till frågor som om hon skulle bo hos sonen eller sova hos dottern som bodde hos sin pappa. Bodde hos hennes ex. Att hon lät stressad när vi pratade. Att hon aldrig ringde upp från miljön runt dottern utan altid från butiken. Alltid från en promenad. Alltid stressad och kort i tonen. Korta samtal. Som om dom var tingade att tryckas in i en liten spricka i en tillvaro där hon var observerad.

Fredagskvällen närmade sig. Hon skulle åka hem;

– Ska stiga på tåget.  Ha en fin kväll
– Vill du ta en drink i kväll?
– Om du inte slöser tid på mig som du skrev tidigare 
– Aldrig menat. När är du hemma?
– Vid 22
– Drink och snax på Boqueria 23? Eller om stället på Mälarstrand är öppet?
– Ok
– 🙏🏻
– Ses där 
– Bokade 22:45…men ingen stress… Ser fram emot ses 🙏🏻
– Måste man boka för drink? 
– Nej… men om man vill ha snax.. (lätt att äta)

Jag hade inget att förlora. Så jag ställde frågan. Rakt. Kort. Enkelt. Ett svar som gjorde mig lika förvånad som glad.

Fula Sms

21 juni 2026 / / 3 kommentarer

Kärleken minskade inte. Men frågorna blev fler...

– 11:e Juli 2023 –

Det var på morgonen jag upptäckte det. Av alla bilder. Av alla inlägg sedan vår första date Juni året innan. Hon hade raderat varenda tagning av sig själv.

Inte godkänna dom på sin ida var en sak. Dölja mig. Dölja mig från någon eller stänga mig ute så någon eller något doldes för mig. Det var en sak. Detta var någonting annat. Det var omsorgsfullt raderat. Post efter post. Bild efter bild.

Jag återupptog smstråden;

– Jag menade hjärtemojs… men nu är du ju uppbokad ett bra tag… jag tolkade fel att du ”var intresserad av date” med att ”vi hade en”. No Big deal! Mitt misstag.Nån gång framöver kanske det blir mer rät linje, så tex bilder från date får vara kvar…

Jag bad om ursäkt. Inte bara för att jag missförstått hennes svar på att gå på date. Utan även för att jag blivit besviken över det. Kändes som jag hade dragit mitt strå till stacken där.

Efter nån timme svarade hon;

– Då dör kärleken?
– Nej. Kärleken som sådan dör inte. Men vi hade behövt tid tillsammans, inte ännu mer bilder som försvinner. Älskar dig ändå. DET ändras inte
– Om man slutar skriva fula saker och kärleken inte dör för att ngt inte passar kan bidra till mer positiva upplevelser
– Sa inte ”inte passar” (det är fel). Jag tolkade sig fel och blev besviken. Stor skillnad. Skrev dessutom inga fula saker för det. Älskar dig ändå. DET ändras inte
– Om man slutar skriva fula saker och kärleken inte dör för att ngt inte passar kan bidra till mer positiva upplevelser
– Sa inte ”inte passar” (det är fel). Jag tolkade sig fel och blev besviken. Stor skillnad. Skrev dessutom inga fula saker för det. Trodde det var slut på fram och tillbaka med bilder bara
– Efter de sms om allt möjligt… Trodde att man skriver inte så till  gn man älskar 
– Det är inte sant! 
– Förra vecka och vecka innan? Inte sant? 
– Och dit skulle vi inte gå igen… inte älta runt runt för det ger inget där möts vi aldrig (och jag skrev för att ditt ”singel” då sårade
– Om ngn skriver fullständigt fult till mig har jag också rätt att säga ngt
– Samma för mig!!! Bara bemött DINA fula sms! Tack för fin kväll i helgen. Mitt misstag tolkade date i kommande fel! 
– Så nyligen som jag fick fula sms från dig
– Jag bemötte dina! Argumenterade! Pga att jag var ledsen över att du säger du är singel och blev bemött som skit när jag blev ledsen

Det fanns bevisligen inga ”fula” sms. Inte sedan innan hon skickade länken till var vi var nu. Det sista från mig innan länken var ett hjärta.

Så. Inte bara tog hon upp gammalt. Det som varit innan. Det som varit innan vi ännu en gång hade en underbar tid tillsammans. Att följas upp av en varm stämning i sms. Inte bara det. Ännu en gång så försökte hon få argumentation att framstå som ”fult”. Den där loopen som bara snurrade med. Loopen som åt sig starkare hela tiden.

Man skriver inte fula saker till den man älskar? Det var ju i sammanhanget faktiskt att kräva att jag inte skulle argumentera med den jag älskade. Även när den man älskade tillskrev mig egenskaper som inte var sanna. Eller ageranden som aldrig existerat.

Var jag negativ? Ja. Det var jag nog. Det var svårt ha en positivt förhållningssätt till att hon tagit bort alla taggar. Men jag försökte ha ett positivt förhållningssätt till helheten. Jag stod kvar. Jag försökte. Igen. Igen. Och igen.

Försvann min kärlek för att hon tog bort alla taggar? Nej. Försvann min kärlek för att hon dolde mig i sociala medie? Nej. Försvann min kärlek för att hon dolde andras interagerande för mig? Nej.

Den försvann inte. Den minskade inte. Inte ens lite. Men tryggheten gjorde det. Det var en annan sak. Precis som antalet frågor ökade. Dvs min ”fula” sms.

Det hela landade i min förvåning över att hon skickat bilden på ringen. Vilket egentligen inte varit konstigt på vår årsdag. Om hon burit den även annars. Eller i alla fall på vår date för årsdagen.

Så jag ställde frågan i klartext;

– Varför bilden med ringen? 
– Ville visa att jag bryr… men du fick skrattattack istället för hela kvällen 
– Kanske för att den betyde mycket för mig, jag sparade till den länge, och du inte ville bära den… tolkade bilden som du ville ha svart humor. Visa att du bryr hade varit ha den på sig till date!
– Du ser hela tiden gör jag fel
– Inte sagt
– Lättare att hitta en som gör rätt från början. Det går inte lära gamla hundar att sitta … så jag är som jag är…du önskar alltid allt annat än jag gör eller säger

Jag hade skrattat. Det stämde. Men inte för att göra narr av henne.

Tvärtom.

Ringen hade betytt mycket för mig. Jag hade sparat länge för att kunna köpa den. Hon hade inte velat bära den. Inte på vår årsdag. Inte på vår date. Inte annars heller.

Så när det plötsligt dök upp en bild på ringen var min första tanke att det måste vara svart humor. För för mig var det betydligt märkligare att skicka en bild på ringen än att faktiskt bära den.

Men det var inte det som fastnade hos mig. Det som fastnade var att vi ännu en gång hamnade på exakt samma plats. Frågan jag ställde var enkel. Varför skicka en bild på ringen om den inte ens fick följa med till vår årsdagsdate? Det var en fullt rimlig fråga. En fråga som faktiskt förtjänade ett svar.

Men istället hände samma sak som så många gånger tidigare.

Hon stannade aldrig upp vid frågan. Aldrig vid sakfrågan. Aldrig vid möjligheten att det kanske fanns något i det jag sa som var värt att fundera över. Istället förflyttades fokus omedelbart. Från ringen. Från bilden. Från hennes eget agerande. Till att allt hon gjorde tydligen var fel. Att jag alltid önskade något annat. Att hon aldrig kunde göra rätt.

Det var som om själva tanken att hennes agerande kunde innehålla en motsägelse blev omöjlig att stanna kvar i. Att ansvar var en total utopi.

Och där tog samtalet slut.

Inte därför att frågan fått ett svar. Utan därför att frågan aldrig tilläts finnas kvar tillräckligt länge för att besvaras.

.

Det som inte fungerade

20 juni 2026 / / Inga kommentarer

Vissa konflikter överlever inte för att de är stora. Utan för att de saknar en väg till upplösning…

– 2:a-5:e Juli 2023 –

Vår smskonversation var fast i en loop.

Hon fortsatte med sina anklagelser mot mig;

– Funderar hur och vad du tänker pch varför så fula sms
– Det som inte fungerar är att jag ville ha relationen över allt och det krossar mig du säger du är singel
– Det enda som säger det är du och dagligen
– Det är sant och du har inte reviderat Vill du ens ha mer kontakt?
– Frågar du mig? Du brukar säga hur bra du det nu har och är inte ensam längre i storstad…
– Ja jag frågar dig och ja har det bra inte vara ensam i Småland Vill du ens ha mer kontakt?
– Glad för dig.Vilken sort kontakt syftar du på?
– Tror du vet vad jag velat länge
– Du vet också och senaste sms som jag har fått har inte varit större höjdare
– Stå på knä o be om relation med nån som säger hon är singel är inte heller höjdare
– Sagt att jag vill se att vi fungerar… Enda singel uttalat är du… och du gillar att ta upp det dagligen
– Du sa du svarar du är singel om annan man frågar. Det är singel uttalat. Är du singel är jag singel. Allt annat är logiskt totalt omöjligt.
– Det var ett tag sedan , när vi inte hade träffats och pratat länge, vad är konstigt med det? Konstigt för mig är att du tar det upp dagligen,  iallafall singel temat...
– Du… kunde kanske ha reviderat vad du säger om en annan man frågar..
– Och ingen går och frågar sånt , iallafall inte mig, så hett är inte jag
– Handlar inte om ifall någon frågar eller inte utan vad du svarar om någon frågar. Det är två olika saker.
– Du kanske tänker om du tål svaret eller vad du gör med det
– Du kunde reviderat och sagt ”nu skulle jag inte säga det”
– Fabriserat problem,  som egentligen inte finns. Om du intd fattat av mina handlingar och samtal som vi haft har vi stora prob
– Fattat dina handlingar. Även den handling som är att du säger du är singel om andra män frågar. Samt är nästanmonogam. Jag ville bara höra dig säga ”jag vill uttala relationen” och reda ut vad nästanmonogam betyder.
– Jag vill först se att allt fungerar innan jag uttalar för mycket
– Det som inte fungerat är att jag varit utestängd från dina sociala o h att du säger du är singel… Ditt verk! Dit val! God natt!

Hon återkom till samma formulering gång på gång. ”Att hon ville se att allt fungerade först”.

Det låter rimligt. Nästan självklart. Problemet uppstod när jag gjorde en analys av vad hon egentligen menade. Vad hennes formulering innebar konkret. För om man skalade bort alla känslor och tittade på situationen nästan matematiskt såg den ut ungefär så här:

  • Hon ville inte uttala relationen.
  • Hon ville inte beskriva sig som upptagen.
  • Hon ville inte revidera sitt tidigare uttalande om att vara singel om en annan man frågade.
  • Hon ville inte släppa in mig i sina sociala medier.
  • Hon ville inte diskutera frågan vidare.

Samtidigt ville hon se att allt fungerade.

För henne handlade det om mina sms. Om att jag tog upp samma saker igen. Frågorna hon inte gav svar på. Hon kallade det ältande. Om att jag blev arg. Ja. När jag oändliga sms i rad blev anklagad för att älta för att jag ställde om en fråga hon inte besvarade. Kallad elak eller att jag mosade henne när jag förde ett resonemang kring det enkla faktumet att om hon gav svar skulle ju mina frågor upphöra, och mitt resonemang plötsligt var omöjligt att värja sig mot logiskt.

Sms på sms på sms. Samma samma. Ja. Tålamodet tog slut. Jag blev arg. Det avspeglade sig i mina sms. Sarkasm. Pikar. Och alkohol gjorde dom inte lika snygga som dom hade blivit med en lägre promille.

Hon ansåg jag skapade konflikter. För att jag tog upp sakerna igen. Sakerna hon inte gav svar på eller ändrade.

Hon ville få bort symptomen. Inte orsaken. Jag ville få bort orsaken som skapade symptomen.

Vid den här tiden var det från min sida två huvudsakliga punkter. Att hon sagt att hon var singel om en annan man frågade. Och att hon aldrig tog tillbaka det. Att hon sa hon var nästanmonogam men vägrade förklara vad det egentligen betydde. Och konkret innebar.

Tillkom gjorde saker som att hon inte stod för mig öppet. Men där kontrade hon ju ånyo med sitt ”hon ville se att det fungerade först”. Så min tanke var att dom sakerna kanske skulle lösa sig när vi löst dom första två, mest springande punkterna. Och dom hade cirkulerat i månader nu. Utan lösning.

Det behövdes egentligen inte mycket. Men det kom inte.

Inte efter månader av dejter. Inte efter midsommar. Inte efter nyckeln. Inte efter ringen. Inte efter rosorna. Inte efter alla planer. Inte efter alla ord om framtiden. Inte efter alla berättelser om hur hon fungerade när hon älskade någon.

Det behövdes egentligen inte mycket. Bara några ord.

”Om någon annan man frågar idag skulle jag inte säga så längre.” Eller kanske ”om någon annan man frågar är jag upptagen”.

Någonting i den stilen. Någonting som visade att det som varit inte längre gällde. Men de orden kom aldrig.

Istället fortsatte hon att säga att hon ville se att allt fungerade. Och ju fler gånger hon sa det, desto märkligare blev det för mig.

För det som inte fungerade var ju just det. Att relationen aldrig uttalades. Att jag aldrig släpptes in. Att jag stod utanför hennes sociala värld. Att frågan aldrig stängdes. Det blev som en märklig cirkel.

Hon ville se att vi fungerade. Men det som fick mig att fungera sämre var att hon inte ville ändra någonting av det som fick mig att fungera sämre. Hon ställde egentligen inget krav på förändring. Inte hos sig själv.

Det var där jag började köra fast. För om man skriver upp det på ett papper blir ekvationen märklig.

Det som gjorde mig otrygg skulle ligga kvar. Det som skapade konflikterna skulle ligga kvar. Det som gjorde mig ledsen skulle ligga kvar. Det som fick mig att ställa frågor skulle ligga kvar. Men frågorna skulle upphöra. Jag skulle sluta reagera. Sluta undra. Sluta ta upp det. Sluta bli sårad.

Då skulle vi fungera.

Ju mer jag försökte förstå logiken desto märkligare blev den. För att komma till punkt B behövde jag först bete mig som om vi redan var där. För att få trygghet behövde jag först sluta reagera på otryggheten. För att visa att vi fungerade behövde jag först acceptera det som fick mig att uppleva att vi inte gjorde det.

Ju mer jag tänker på det desto märkligare framstår det. Inte för att hennes önskan om lugn var orimlig. Tvärtom. Alla människor vill ha lugn. Alla människor vill ha harmoni. Men harmoni uppstår normalt när man löser problemet. Inte när man kräver att den som påverkas av problemet ska sluta reagera på det.

I praktiken blev hennes modell därför:

Jag vill fortsätta precis som idag. Jag vill fortsätta hålla relationen odefinierad. Jag vill fortsätta undvika frågan. Jag vill fortsätta hålla mitt privatliv privat. Jag vill fortsätta säga att vi först måste se att det fungerar. Och du måste sluta reagera på detta. Då fungerar vi. Då kan jag överväga att uttala relationen.

Det var en märklig modell. Inte minst därför att den placerade hela förändringskravet på den andra personen.

Jag skulle ändra mig. Jag skulle anpassa mig. Jag skulle acceptera. Jag skulle vänja mig. Jag skulle sluta fråga. Till detta kunde man lägga en diger lista av alla andra saker hon ville skulle ändra sig hos mig. Saker kring mig som person. Saker som egentligen inte alls var relaterade till henne utan enkom till mig.

Jag hade svårt att se vad som samtidigt förväntades förändras på hennes sida. När jag läser sms idag slås jag av att vi egentligen pratade om två helt olika saker.

Hon pratade om lugn. Jag pratade om trygghet. Hon pratade om harmoni. Jag pratade om erkännande. Hon pratade om att få relationen att fungera. Jag pratade om varför den inte gjorde det. Och där någonstans uppstod ett moment 22. För det som enligt henne skulle bevisa att vi fungerade var att jag slutade reagera på det som enligt mig var orsaken till att vi inte fungerade. Det blev som att försöka laga en vattenläcka genom att be personen på golvet sluta påpeka att det droppar från taket.

Till slut började jag undra om hennes formulering egentligen betydde något annat.

Kanske betydde ”jag vill se att det fungerar” i praktiken:

Jag vill se att du accepterar det här upplägget utan att protestera.

Om det var så hon menade vet jag fortfarande inte. Men jag vet att det var så det började kännas. Och jag kunde tänka mig att överväga alla former. Alla villkor. På grund av min kärlek till henne. Men. Och det fanns ett stort men. Det skulle vara öpet och fastslaget vad som gällde så jag hade någonting att förhålla mig till. Så jag kunde agera på samma sätt som hon. Lika villkor. Inga konstigheter.

Smskonversationen hade status que. Jag visste det på förhand, men jag fortsatte ändå;

– Hur som så tänker jag på dig, jag saknar dig… och “oss”… och hade hoppats på så mycket mer tvåsamhet efter att jag flyttat… Hoppas du får en fin dag…
– Tack. Hoppas att du har haft en fin dag och får en fin kväll.
– Absolut. Ska inte störa mer med att jag saknar dig etc…  Fattar det varken är angeläget besvara mig och inte är besvarat
– Vad ska jag svara eller inte svara?  Förra vecka kom en hel del fula sms och jag vill inte hålla på och sms diskutera relation.  Man skriver inte så till ngn  man vill vara tillsammans
– Det du kallar “fula” sms är resultatet av när du skapar situationer som ger konsekvenser, och sedan vägrar inse det och istället försöker klandra mig för min reaktion på det du skapat. Och när jag påpekar fakta så kallar du mig elak, eller att jag mosar dig. Och det som är 99 % som inte fungerat är att du vägrar uttala relationen (öppet!) och släppa in mig i dina sociala…
– Det var dit sätt att försöka säga ngt negativt .
– Jur kan jag säga någonting positivt om att du är nästanmonogam eller är singel om andra män frågar? Det var mitt sätt att mycket sårad bemöta din ovilja att uttala relationen. Fattade förresten du aldrig godkände bilder från date eller midsommar på din sida… för absolut INGEN av dina vänner gillade dom… så nån är det ju som inte får se ”mig” sedan februari…
– Lycka till med en välutbildad privatskole stockholmerska. De som känner dig tycker nog väl om att man säger fula saker till sin sk kärlek
– Fula saker? Kk? Dom fattar tydligen att det är ett mycket sårat svar på nån som vägrar uttala relationen och säger till andra män att dom är singel

Loopen kunde stanna på lite olika ställen. Ibland bara göra ett tvärt kast i helt annan riktning. Ett hjärta. Ett ”saknar dig”. Men kunde lika gärna hoppa till någonting helt irrelevant om min retorik blev ogenomtränglig. Då kom dom där andra sakerna som hon tog till som vapen.

Bilen. Att jag gått på privatskolor. Att jag mosade henne. Att jag var elak. Att jag var negativ. Eller ett plötsligt, nästan svartsjukt, påpekande om at jag kostade på mig själv och mitt utseende – för vem? Andra kvinnor?

© 2026 Pettus Petta

Tema av Anders Noren — Upp ↑