Det var aldrig de stora sakerna som höll ihop oss…
– 24:e Juli 2023 –
Jag vaknade tidigt. Började dagen med att skicka henne ett sms;
– Tack för superfin kväll, och varmaste tack för att bjuda in att sova över en tidig arbetsdag. Känner jag det var galet lämna världen vackraste kvinna istället för att hålla om henne naken, men fick en hostattack från helvetet, och hade hållit dig vaken .Än en gång tack för skönt insomnande tillsammans. ❤️🙏🏻 Jag älskar dig! ❤️❤️
– Tur att du hann rymma innan hostattacken 😉 Det var jättemysigt att somna tillsammans!Tack för igår, det var roligt! Jag älskar dig ❤ Ha en fin dag!
– Det var superkul! Och dt betydde mycket mer än du tror att du bjöd mig sova över innan arbetsdag… Somna/vakna med dig på min arm och hålla om din mage är det bästa jag vet…Jag blev för övrigt djupt rörd av att du sa du haft ringen på dig “länge”. Ha en superfin dag! Hoppas din lunch smakar bra! ❤️
– Du håll om mig så skönt när vi sov🥰❤️ Tack, lunchen kommer smaka gott 😋 Tack 🙏.
– Jag vet! Jag kände det undermedvetet! ❤️ mina händer och ögon älskar dig lika mycket som min själ och hjärta ❤️
– Älskar sova med DIG! ❤️❤️❤️ Hur du håller om mig!
– Det är ju inte varje dag man blir utskrattad när man försöker ha sex heller… 🤪🤣😳❤️ Min arma självkänsla…
– Du är BÄST!
Jag och detaljer. Hon sa hon hade burit ringen länge. Men bara veckan innan. På vår picknick. Då bar hon den inte. Så vad var egentligen ”länge” för henne? Hade hon burit den när hon hade hälsat på sina barn. Och sett ex. Eller var länge sedan hon senast gick ut genom dörren?
Jag förstod inte. Och just en sån här detalj var exakt det som skulle kunna få hela kommunikationen och tillvaron att implodera. På en sekund. Och på andra sidan staketet alla dom andra stunderna. Som boule under gårdagen. Känslan vi båda delade av att hålla om varandra nakna. Närheten. Åtrån. Någonting lite utanför den mänskliga sfären. Någonting väsensstyrt.
Dagen gick. Plötsligt kom ett sms från henne igen. Det var märkligt. Ett år hade gått, och alltid i dom perioder som vi fungerade, så hoppade jag till av lycka av hennes egen signal. Släppte allt och läste direkt. Och svarade direkt.
Hon skickade ett meme. Jag förstod direkt. Jag förstod precis vad det handlade om. Det handlade plötsligt om det som utlöst att gårdagens sex resulterat i skrattsex.
Kukar. Stora kukar. Och ibland – för stora kukar… Såna som kan medföra situationer man plötsligt börjar skratta åt. I alla fall om man står varandra nära.
Det kom ett meme till. Ämnet var detsamma. Kvinnor som tyckte om stora kukar. Eller ännu större.
Jag svarade;
– Men min skrattar du åt 🥺
Jag hade kallat det ”utskrattad”. Men det var väl egentligen inte sanningen om hur det kändes. Vad det handlade om hade inte tärt på min självkänsla nämnvärt. Nästan tvärtom. Hon hade inte skrattat för att det fanns för lite. Snarare tvärtom.
Jag skickade henne ett klipp från Instagram. Kim Cattrall. Ett utdrag ur “Sex And The City”. En loop på henne. “Oh I love a Big dick! A really really BIG DICK! A REALLY REALLY REALLY BIG DICK!!!!
– Du upp i dagen! Tack för uppskattning. Eller ska jag säga… ”visad förståelse”? / Mr B
Hennes svar var kort och gott;
– 😘
– Älskar dig!
– ÄLSKAR DIG!❤️❤️❤️
– Ma armastan sind sügavalt! ❤️
– Ka!
Som sagt var. Det hade blivit en ny fas. Vårt första skrattsex. Och hur det än var runt när jag bjudit henne på date. Olika exklusiva restauranger. Allting sånt. Så var det alltid dom enkla tillfällena som på nåt sätt resulterade i fantastisk sex. Massa gånger hemma på gården. När vi åkte elscooter. Eller som nu. Dagen innan. Bara lite boule.
Jag tror det handlade om en annan sorts åtrå. Någonting i det enkla. Någonting i det naturliga. Någonting i närheten.
Bråk. Osäkerhet. Sex hade hamnat lite på efterkälken ett tag. Och igår – den där närheten. Enkelheten. Närvaron. Åtrån. Och ett bra tag utan sex. Så jo. Jag hade blivit lite extra till mig. Och hur det än var med Kim Catrall så hade nog även hennes rollfigur en punkt när hon hade sagt ”its over the top now”.
Så… det blev skrattsex.
Men jag kände det som att det bara underströk dom saker vi hade som fungerade. När det fungerade så var allt så förbannat enkelt. Så satans självklart. På alla plan. Matlagning. Prat. Sex. Det fanns faktiskt ingenting som inte bara flöt.
Men. Så kom alla dom där andra konstiga sakerna i hennes agerande. Och i botten låg Loopen och skvalpade runt.
Min tanke landade någonstans i ”kunde inte bara världen dra åt helvete så vi kunde vara bara vi. Bara vara”.
Senare övergick våra sms till en betydligt osexigare nivå. Hon hade köpt en taklampa. Ingenting passade. Bad om hjälp. Frågade om hon skulle skicka bild. Det behövdes inte. Jag förstod precis vad det var frågan om. EU hade dödat den gamla hederliga kronljuskontakten till förmån för DCL-standard.
Alternativen var två. Antingen byta kontakt på lampan. Ta bort DCL-skiten. Eller byta till DCL i taket. Det berodde lite på filosofi. Det kokade ner till att hon eventuellt skulle komma att byta igen. Troligt köpa nytillverkat. Då var byta kontakt i taket det logiska.
Jag var ändå på bygghandeln. Skickade bild på det jag plockat ihop. Ersättningskontakt för taket. Beroende på plattans storlek skulle troligt ett av två eller tre hål passa. Så det var bara två små hål att borra och två kablar. För högst troligt fanns ingen jord. Huset var för gammalt. Dvs ca 8 minuters arbete.
– Rätt saker
– Om det fattar jag inget
– Till din lampa
– Ser inte ut som jag förstår ngt 🤪
– Hur går sladdar in? 3st Finns det kroken
– Sladdarna går in i hålen avsedda för sladdar…tror jag 🤪Ska hjälpa! Ja krok…
Ok. Det fanns tre ”sladdar”. Nej. Jag trodde fortfarande inte på jord. Snarare två separata slingor. Två knappar på väggen. Men det var definitivt inte en av sakerna som fångat min uppmärksamhet dom gånger jag varit hemma hos henne.
Jag hade växt upp med att ”lära mig om allting” Bra manliga förebilder. Jag fick ofta höra jag ”visste allt”. Det var naturligtvis inte sant. Men en helt del. Om att snickra. Om el. Om VVS. Om motorer. Om filosofi. Om… Och jag tyckte om att göra saker. Snickra var min stora hobby.
Jag frågade ofta. När jag inte visste. Problemet med dom som låtsas kunna allt och därför aldrig frågar för att inte avslöja att dom inte vet, är att dom aldrig får ett korrekt svar, och därför fortsätter att inte veta någonting.
Inom musiken hade jag arbetat med ganska många kvinnor. Starka kvinnor. Om det var någonting jag aldrig gjorde så var det att klappa kvinnor i branschen på huvudet. Bara för att jag råkade vara av manligt kön. Det var någonting jag innerligt avskydde som fenomen. Jag var väl medveten om att jag även hade det ryktet. Kvinnor tyckte om att jobba med mig.
Å andra sidan så var en övervägande merpart av alla ”dumma frågor” oftast på intet sätt förtjänta av en lång utläggning av tekniska detaljer. Total waste of space. Såvida ingen verkligen ville veta någonting. Så oftast blev det bara en mer skämtsam attityd;
– Hur går sladdarna in?
– I hålen avsedda för sladdar… tror jag…
Mer frågande än ren sarkasm.
Vi bytte ämne. Igen. Som alltid;
– Vill du följa med och äta på strömma kanalbar nån dag? Jättegott!
– Nån dag kan vi göra det☺️
– Jobbade du i helgen?
– Ja
– Kväll eller morgon? Nån ledig kväll med sovmorgon?
– Lördagkväll
– Ses lördag kväll? Fast jag hjälper dig med lampan innan om du vill
– Ja
– 🙏🏻❤️
– ❤️
Tidig kväll skickade jag mer sms;
– Tänkte ringa senare
– Ja, är då?
– När passar dig? så du inte misstolkar tiden som mitt kontrollbehov ? 🤪
Ingen rök utan eld. Eller vad säger dom? Jag brukade alltid blanda ihop idiom. Det brukade resultera i komplett idioti som ”Ett troll gör ingen sommar”, ”En yxa kommer sällan ensam”, ”Ingen cykel på isen”, ”Gå som het gröt kring handduken”, eller ”kasta in kon”.
Men i alla fall. Ingen rök utan eld. Jag satte den!
Jag hade mina rutiner. Och hade en lång period när jag alltid ringde henne samma tid. Ända till den dag hon kallade mina kvällssamtal för ”kontrollbehov”. Så. Det var en diskret pik. Men snyggt paketerad. Lågmäld. Sådär som på det enda sätt vi någonsin kunde diskutera saker som inte fungerade. Det hade faktiskt sina helt egna premisser;
- Vi sågs IRL
- Stämningen var nära och kärleksfull
- En liten diskret pik om ett ämne lades in i förbifarten. Oftast från min sida.
- Den andra. Oftast hon. Bemötte med ett snett leende.
- Samtalet gick vidare om någonting annat.
Senare på kvällen hade vi ett långt telefonsamtal. Det var som våra samtal kunde vara när dom var som bäst. Hon berättade att hon skulle gå ut med sin kompis Anna kvällen efter. Sa hon kunde ringa när hon kom hem. Jag uppskattade det såklart.
Kanske borde jag ha frågat om hon hade tänkt bära sin ring. Kanske inte. Såklart ville jag gärna veta. Men inte på bekostnad av att haverera någonting. Igen.
Klockan var bara runt 22 när vi hade avslutat. Jag skickade ett sms efter samtalet;
– Head und
– Head ööd! 😘
– Älskar dig ❤️
– Ka ❤️
Lämna ett svar