Sex månader senare kom fortfarande hennes namn i inkorgen…
– 23:e Juni 2026 –
Jag satt mitt i allting.
Allting jag inte förstod.
Jag försökte summera fyra år.
Från början.
Hon hon ville prata i telefon direkt efter att vi bara skrivit några rader. Eller hur hon efter bara några kvällars samtal på flera timmar, ville komma och hälsa på pga hur hon kände. Någonting speciellt. Eller hur magiskt det var för oss båda redan från första sekunden.
Under fyra år hann vi göra mer tillsammans än många människor gör under ett helt förhållande. Vissa inte ens under en livstid tillsammans.
Resor. Midsomrar. Julbord. Tallinn. Restauranger. Vardag. Trädgård. Projekt. Skratt. Bråk. Försoningar. Kärleksgåvor. Den aldrig sinande åtrån. Raseriutbrott. Kryssningar. Konstutställningar. Svartsjuka. Kvällarna i soffan. Kvällarna vid brasan. Bio. Promenader genom Stockholm hand i hand. Åtskilligt av dem alla.
Flera gånger sa hon att hon aldrig mer ville se mig. Flera gånger var hon klar. Flera gånger var allt över.
Ändå var det nästan alltid hon som återkom.
Ett nytt samtal.
Ett nytt sms.
En ny biljett.
Ett nytt besök.
Ett nytt försök.
Det var därför jag till slut slutade förstå skillnaden mellan ett avslut och en paus.
Frågan om varför jag stod kvar har många ställt mig.
Man skulle kunna beskriva det som en relation.
Man skulle kunna beskriva det som en epok.
Men inget av orden kändes riktigt tillräckligt.
Om man trodde på sådant kanske man skulle tala om Twin Flames. Två människor som fortsätter dras mot varandra oavsett avstånd, tid eller konsekvenser.
Jag visste inte om jag trodde på sådant.
68259 sms.
12137 mail.
Tusentals bilder.
Dagböcker.
Anteckningar.
Resor.
Midsomrar.
Gåvor.
Julbord.
Bråk.
Försoningar.
Ännu en kväll i hennes soffa. Med pussar och kramar. Dagen, veckan, eller kanske månaden, någon gång timmen, efter det värsta bråk man kunde ha skådat.
Och en kärlek som, hur man än valde att beskriva den, varit alldeles för stor för att avfärdas som betydelselös. Snarare kanske livets stora kärlek. För oss båda.
Ändå satt jag där.
Fortfarande med samma fråga.
Jag tittade på hennes mail.
Daterat nu.
Senare delen av Juni 2026.
Jag försökte ännu en gång förstå varför människor som lämnat andra fortsatte hitta vägar tillbaka till varandras liv.
Kanske var det just det som gjorde mig så förvirrad. Känslan av att kärleken tagit slut så många gånger. Och ändå aldrig riktigt gjort det. Eller kanske någonsin skulle komma att göra det.
Jag vet ju hela er historia. Inte bara det första året d.v.s det som ännu är skrivet här utan hela berättelsen. Jag vet det kommer bli ni. ❤️❤️❤️ Det är menat att vara så! ❤️❤️❤️. Har sett er tillsammans. Det lyser om er hela tiden bara ni är i samma rum ❤️❤️❤️ Era blickar mot varandra!
Ni är BÄST ihop! SÅ fina! ❤️
Jag håller självklart alla tummar efter alla äventyr från era resor, fina bilder från reportage i svensk damtidning och häntextra och mängder av underbara stunder som fått följas på Facebook under alla dessa år! Så vackert par! Lägg bråket om skit saker åt sidan nu! Vet ni älskar varandra!
Din FB dryper ju av bilder på hennes/er och inlägg fyllda med kärlek. Hon kanske inte var lika öppen med sin kärlek men du är hennes livs kärlek det törs jag lova! Fixa detta nu!
Hon har behandlat dig illa och sårat dig med sina *nästan monogam* och sina *hon är singel om andra män frågade henne* samt mycket annat, men hon älskar dig!!! Du har i förlängningen sårat henne och mycket har blivit fel och trasigt men ni har ändå återvänt gång på gång. Mer än många andra skulle gjort – precis som du stått kvar in i det längsta och alltid tagit emot henne direkt när hon velat tillbaka. Det finns en anledning till det! Släng inte bort det ni har för det finns kvar det kan jag lova. Hon har även gjort så mycket kärlesfullt och du knäppis som försöker lära dig Estniska för hennes skull? Ni hittar aldrig någon som varandra igen inte någonsin! Säkert många som vill läsa resten om era år tillsammans men det är nog många fler som skulle avtå för att få se er båda lyckliga och tillsammans med varandra! ❤️
Hejjar på er!❤️ Det blev lite knas men sånt händer ni älskar varandra det har som sagt snart halva landet fattat! Hon har sagt och gjort massa dumt och det har säkert du med. Sen har du ju sagt en massa med alla låtar för henne med som till exemel Very beautyful thing. Vilken kvinna vill inte ha en sån låt skriven till sig? Det måste hon väl ändå ta till sig?
Det där är en kärlek som aldrig kommer dö för någon av er. Det jag har förstått från första dagen jag hörde talas om henne. Vet hur hur massivt ditt engagemang varit på alla plan – bara släppa allt och springa för minsta önskan från henne. Eller ge ditt sista oavsett om det varit krona, ork eller annat eller även om det skadat dig själv på olika plan. Det har varit tungt se dig vissa dagar när det inte fungerat och du slagit knut på dig själv för henne. Handlar kärlek om att ställa sig själv i andra ledet, som det gör i vissa aspekter, har du sannerligen uppfyllt dina plikter men som du skimrat när det har fungerat mellan er har det ju tydligen varit värt det. Jag hoppas för er bådas skull att det reder ut sig någon gång. Mest för er skull men även för att ert agerande faktiskt kan drabba andra människor omkring och ibland är det ju redan ett faktum att det har det.
Vad jag vill ha sagt! Du är en människa med massor av fantastiska kvaliteter som många omkring dig älskar och uppskattar och du har gjort många nästan storverk som låtskrivare musiker och producent. Du har begåvats som få! Släng inte bara bort allting och dig själv det är inte rättvist mot någon varken dig själv eller din omgivning. Är väldigt glad du är på väg mot snart ett halvår som alkoholfri för det var nära ruinen ett tag när du tillät och förlät henne igen. Lika glad att det går nästan lika bra med rökningen. Men låt inte någon slutligen ge dig takotsubo!
En del saker är enkla att sluta med när man inser att de skadar en och inte hjälper för fem djävla öre. En flaska. Ett paket cigaretter. En dålig vana.
Människor är är mer problematiskt än så. Särskilt någon som en gång blivit en del av ens själ. Då hjälper det inte alltid om huvudet argumenterar. Hjärtat har en märklig tendens att fortsätta gå sina egna vägar ändå.
Konsekvenstänk saknas inte. Tvärtom. Jag tror jag ser många av konsekvenserna för worst case senario tydligare än de flesta. Men ibland kommer man ändå fram till samma svar. Att vissa människor är värda risken. Värda alla risker i hela världen. Utan tvekan. Hon är inte bara en sån människa. Är är den människan.
Jag vet bara att det finns människor man aldrig riktigt lämnar bakom sig. Hur långt tiden än går. Hur mycket livet än förändras. Människor vars avtryck blivit en stor del av ens egen berättelse.
Och vissa dörrar stänger man aldrig riktigt. Inte för vackra, ömtåliga, magiska konstnärssjälar som förändrat ens liv och väsen för alltid. Då lämnas den alltid öppen. Kanske på glänt. Kanske vidöppen. Men aldrig stängd. Och definitivt inte låst.
Hon är lika ristad i mitt väsen som hennes initialer på min arm…
Riktig kärlek säger ”I need you because I love you”.
Tack för omtanken. Den betyder mer än du tror.
Detta är en kärlek som verkligen går utan på och över allt! Helt klart älskar du henne eller kanske avgudar är mer rätt ord? Jag tror hon älskar dig men har råkat snurra till det av någon anlednig. Läser vidar med spänning” FÖrstår det är mycket kvar av berättelsen
Jag tror faktiskt hon älskade dig och kanske att hon fortfarande gör det. En dag kanske hon ändrar sig eller ångrar sig? Det vet man ju inte? Hur stor din kärlek till henne är går inte att ta miste på. Speciellt som du älskar och står kvar fast hon behandlat dig väldigt illa och orättvist. Du gör rätt som skiljer på din kärlek till henne och att den alltid finns kvar och att detta inte automatiskt betyder en relation. Dels för att hon förnekat dig relationen när hon hade chansen att uttala den men även för att det hon kanske gör när ni inte har kontakt tex går på date eller har andra män inte kommer att fungera för dig i framtiden. Kloka ord! Jag hoppas. verkligen hon en dag inser hur mycket du älkar henne. Jag förstår din inställning om *hennes val inte ditt val* . Tack för fantastisk läsning!
Det är en riktig observation. Min kärlek till henne är en sak. Precis som mina val gällande celibat. Det är beslut som inte är tagna utifrån hennes eventuella agerande. Endast baserade på mina egna beslut i själ och hjärta. Men jag kan bara tala för mig själv. Inte för henne.
Jag förvägrades en uttalad relation. Fick det motsatta.
”Vi är inte tillsammans och kommer inte att bli det heller.”
Jag stod, bokstavligt talat, på bara knän på min parkering och bad henne sluta säga att hon var singel om andra män frågade. Hon sa ja. Tillfälligt. Och påstod sedan att ”jag hade lurat henne att säga ja.”
Jag kan naturligtvis aldrig veta exakt vad hon gjort eller gör. Men jag kan sätta mina egna gränser. Jag förlät henne tidigare för ”byta nummer och gå på date”. Hade det kunnat hända igen? Min förlåtelse?
Svaret är: Kanske. Troligt. Oklart. Det skulle bero på. Men en sak är absolut klar i det hypotetiska svaret – endast om alla fakta lagts öppet på bordet och hon tagit ansvar för den skada hon orsakat.. Och det ligger kanske inte riktigt i naturen för hennes kommunikation? Att stå till svars. Att ta ansvar. Att se sin egen del. Kausalitet.
Hon påstår att hon bad om ursäkt för den gången. På sitt sätt gjorde hon det. Men hon missade en viktig sak. Många gör det. Missar den kanske den viktigaste delen i en vädjan om förlåtelse.
1 Man ber om ursäkt.
2 Man tar ansvar. Man visar att man förstår att man gjort fel och att det inte ska hända igen.
Nu kommer det som många missar.
3 Man ställer frågan: Vad kan jag göra för att reparera det jag haft sönder?
Det är den sista – och kanske viktigaste – delen.
Vad hon gjorde när frågan, på förekommen anledning, uppstod om hon varit på någon mer date, var motsatsen till att visa förståelse för den skada hon orsakat.Hon kallade det istället för att ”jag bråkade.” För att jag stälde en rak fråga. ”Har det hänt igen?”. Igen. Det lilla ordet säger allt om varför frågan ställs. Utan första gången, hade det inte blivit någon fråga. However. Mer om detta i senare kapitel. Det är fortfarande ungefär ett år (!) dit i berättelsen.
Nu ska jag dricka mitt morgonte. Av någon anledning vaknade jag med ett ryck klockan 03.30 i morse och har varit vaken sedan dess. Det konstigaste var att jag halvt sovande gick till dörren. Fick för mig att hon knackade på.
Stort tack för att du läser.
Ni är Twin flames! Du vaknade för att hon var vaken och tänkte på dig eller för att hon drömde om dig! Därför er kärlek är som den är, både intensiv odödlig och komplicerad. Det blir inte bättre om hon har skador från tidigare relationer.
Blir alldeles häpen när jag läser, för jag har sällan hört talas om någon som verkar sätta sig så totalt åt sidan för kärlek och sätta sin älskade i förta rummet så till den milda grad. Tragiskt du inte verkar ha fått så mycket tillbaka.