Jag tänkte inte på det då…

– December 2022 –

Vi hade fortsatt kontakt. Jag brukade ringa henne runt nio varje kväll.

Då hade djuren fått sitt. Katten hade ibland behagat komma in. Brasan var tänd. Ett glas vin stod på bordet. Dagen var färdig. Det blev en rutin. En bra rutin. Ibland pratade vi länge. Ibland kortare om hon skulle upp tidigt eller var trött efter jobbet. Men vi pratade nästan alltid.

Hon hade varit ovanligt långhårig senaste gången vi sågs. Nu skulle hon åka till Estland och klippa sig berättade hon. Det blev billigare där, sa hon. Och bättre.

Selfiesarna som kom efteråt gav henne rätt på åtminstone en av punkterna. Hon var väldigt fin i håret. Om det verkligen blev billigare när man räknade in flyg, resor och allt runt omkring är en annan fråga. För en gångs skull verkade hon dock vara förhållandevis öppen med vad det faktiskt kostade. Jag nöjde mig med det. Det fanns ingen anledning att gräva djupare.

Vi hade kontakt den kvällen hon skulle sova överi Tallinn, och det var inga konstigheter.

Hon höll samtidigt på mycket med sin lägenhet. Målade. Flyttade saker. Gjorde om. Pysslade. Det verkade vara ett ständigt pågående projekt. Med jämna mellanrum kom det bilder på nya framsteg, nya idéer eller saker som skulle byggas om.

En av bilderna fastnade av någon anledning i minnet.

Hon stod i vardagsrummet och poserade med en tigersåg.

Inte någon liten hobbymodell heller. Utan en rejäl maskin. Precis den sortens verktyg jag själv använde. Hon såg nöjd ut. Lite stolt nästan. Som om hon visade upp sitt senaste projekt.

Jag reagerade inte nämnvärt då. Varför skulle jag? Hon hade alltid haft en praktisk sida. Kunde hugga i. Kunde fixa saker. Kunde vara betydligt mer handlingskraftig än många människor gav henne kredit för.

Ändå är det märkligt vilka detaljer som börjar leva sitt eget liv långt senare.

För när jag idag tänker tillbaka på bilden är det inte tigersågen jag minns först.

Det är håret.

Sminket.

Att hon såg ut som om hon var på väg till en fotografering snarare än mitt i ett rivningsprojekt.

Och det behöver naturligtvis inte betyda någonting alls.

Människor får vara välklädda när de använder verktyg. De får vara sminkade när de renoverar. De får posera med saker de själva använt.

Det märkliga var inte bilden.

Det märkliga var att jag aldrig ens ställde frågan.

Hade hon använt sågen själv?

Eller hade någon annan gjort jobbet?

Jag vet fortfarande inte svaret.

Men jag vet att frågan aldrig föll mig in då.