Konsten att göra sig snygg för sin telefon…
– 4:e Augusti 2023 –
Det var tyst. Totalt tyst. Hela dagen. Precis som alla dom föregående dagarna.
Jag visste inte mycket. Eller snarare. Jag visste absolut ingenting.
Hon hade försvunnit på tidiga kvällen Tisdag, och sedan varit tyst.
Jo. Någonting visste jag. Att jag hade hållit mitt löfte. Jag hade inte kpt hem eller druckit någonting. Men egentligen hade inte den där känslan jag försökt självmedicinera bort försvunnit. Alla frågetecken var kvar.
Förvisso hade hon sagt hon skulle säga hon var upptagen om andra män frågade. Men därifrån till att verkligen göra så. Det var inte samma sak. Det hade kunnat vara. Om hon varit minsta lilla behjälplig i att bygga upp tilliten till henne.
Att ännu en gång försvinna. Bli tyst. Var inte ett av dom sätten.
Fredag kväll. Det var vackert väder. Jag bestämde mig för att gå en promenad. Kanske ta ett glas vin. Jag hade lovat inte köpa hem. Inte dricka. Men ett glas vin på en långpromenad kunde inte skada.
Jag skickade henne ett sms. 21:45
– ❤️
Inget svar.
Jag tog bilder längs min promenad. Skickade dom till henne. Någon sorts redogörelse för vad jag höll på med. Tiotalet olika bilder. Hon skulle mycket väl förstå var jag gick.
Svaret kom. Ganska oväntat. Först 1.5 timme senare;
– Många fina bilder.
– jag tänkte… gå en promenad och funderade på att fråga dig om du ville med men ville inte störa om du inte var ensam… och är du hos dina barn är det ju omöjligt… Så det blev ensam promenad .Magkänslan sa jag skulle vara oönskad och ivägen… därav tvekan… Fin kväll. Trist, för mig, jag inte var ditt val tillbringa den med 🥺
– Finns mycket trist. Alla felaktiga anklagelsen ! Ha en mysig kväll
Ja. Då var vi där igen. ”Finns mycket trist” lät onekligen försöka insinuera att det trista var mitt fel. Så jag lät självklart insinuera tillbaka;
– Ja verkligen mycket trist
– Ha en fin helg!
– Tack detsamma. Ha fin helg me dina barn… Inte påstått nåt felaktigt Ville promenera Saknar dig Vad är felaktigt??
Svaret uteblev. Jag kunde konstatera att hon gled runt frågan om hon var hos sina barn.
Jag återkopplade med sms 23:41
– ?
Jag hade promenerat mig fram till hennes område. Gått längs vattnet. Jag kunde konstatera det lyste.
Jag ringde. Hon svarade. Snabbt. Som att hon satt med telefonen redo i handen.
– Hejsan…
– Hejsan… tänkte bara ringa… du slutade svara i sms…
Hon drog på orden. Det blev inget riktigt svar. Så jag fortsatte;
– Vad gör du då?
– Inget speciellt. Vilar.
– Åkte du till dina barn?
Hon drog ännu mer på orden.
Exakt vad som fick henne att ge det svar hon gav. Det vet jag inte.
– Nej det blev ändrat.
Well. Hon hade i alla fall varit ärlig. Så långt. Ett ”Ja” hade varit fullständigt förödande. Inte för att hon sagt att hon skulle hälsa på barnen. Utan därför att det hade betytt att hon utan minsta tvekan ljugit mig rakt upp i ansiktet.
– Jag är utanför…
Hon blev tyst. Lite för länge. För att slutligen svara;
– Jaha?
– Ja…
– Ehh… ja… jag tänkte gå och lägga mig. Men… vill du komma in en stund?
– Gärna.
– Jag öppnar!
Ingen kram. Ingenting. Jag studerade henne.
Ingen kram. Ingenting.
Jag blev stående en kort stund och tittade på henne.
Morgonrock. Bara trosor under. Håret nytvättat och fixat. Makeup. Huden blank efter hudkräm. Hon såg inte ut som någon som precis tänkt gå och lägga sig. Snarare som någon som gjort sig helt färdig. Som om kvällen fortfarande låg framför henne.
Hon gjorde te. Vi satte oss i soffan. TV:n stod på, men ingen av oss verkade egentligen titta. Morgonrocken gled isär när hon satte sig. Där satt navelpiercingen igen. Jag hade inte sett den sedan de allra första gångerna vi träffades. Med undantag av den där gången i Maj, och den där gången i Februari.
Tankarna började gå åt fel håll direkt. Var jag paranoid? Eller såg jag faktiskt sådant som inte gick att bortförklara? Var hon färdig för att gå ut om telefonen ringde? Eller färdig för att öppna dörren om någon annan ringde på?
Jag lät frågorna stanna i huvudet. Jag visste redan hur det skulle sluta om jag ställde dem högt. Jag stannade vid att hinta om piercingen. Att jag uppmärksammade den;
– Det var länge sedan du använde den… någon anledning?
– Varför undrar du?
– Nej ingen… bara undrar…
I början tittade hon på telefonen flera gånger. Inte nervöst. Inte demonstrativt. Bara tillräckligt ofta för att jag skulle lägga märke till det. Den gav aldrig ifrån sig ett ljud. Ingen signal. Ingen vibration. Ingenting. Jag förstod att den låg på ljudlöst.
Vi satt i soffan. Såg nåt svenskt. Humor.
Plötsligt kom hon närmare. Ville kramas.
Vi kramades. Försiktigt.
Efter en stund skulle jag försöka lägga fram nåt vettigt. På ett vettigt sätt. Jag sa att jag hållit min del. Inte köpt hem sprit. Inte druckit. Att jag insåg det inte bara gick att basera nåt på en vecka. Men. Jag hade ändå börjat.
Jag fortsatte. Försiktigt. Att jag hoppades även hon skulle hålla sitt löfte. Det där om vad hennes svar var om andra män frgåade om hon var singel.
Hon ryckte till. Kallade det ”utpressning”. Att jag hållit mitt löfte och frågade om hon höll sitt. Eller skulle komma att hålla.
Vi fastnade där nånstans.
Det blev inte bråk. Men kallt. Kyligt.
Hon reste sig. Stängde av TVn.
– Ska du sova över?
Frågan överrumplade mig. På ett sätt som den egentligen inte alls borde om man varit tillsammans i över ett år.
– Ja gärna!
– Men det blir ingen sex!
Vi somnade. Inte direkt sådär tätt omslingrade som hade varit fallet så många andra kvällar. Jag noterade hon rakat det mesta. En helkväll i kroppsvård. SÅnt kan hända. Jag gör det själv. Och även om jag tillhör dom där männen som kan tänka sig lägga lite kajel för ett speciellt tillfälle så skulle jag inte slöa tid på det för kattens skull. Eller ”bara för min egen”.
Det blev lite för många tankar.
Men jag somnade till.
Hostan väckte mig 4. Sovit 3 timmar.
Jag tassade upp. För att inte störa henne. Åkte hem.
Mitt sms tackade för kvällen. Jag var hemma. Safe. Men hade även klara undertoner av att undra försiktigt varför hon varit totalt fixad.
Jag väntade mig inget svar. Det fick jag inte heller.
Det stod mellan att jag var totalt paranoid. Eller att hon tog mig för komplett idiot. Eller så hade jag ingen som helst aning om hur en kvinna tillbringade en lugn hemmakväll.
Mycket insiktsfullhet och vackert uttryckt. En tanke var att jag inte förstår att du tillät dig bli behandlad på det…