Förberedelser

För mig var det hela världen…

– 9:e Juni 2023 –

Det drog i hop sig till ännu en av alla våra olika årsdagar. Hon hade ju uppmärksammat vår första årsdag. Första gången på Tinder. Jag uppmärksammade denna. Vårt första telefonsamtal.

Jag inledde dagen med ett sms till henne;

– Lördag är första gången vi pratade
– Så rätt
– Kom du ihåg det?
– Ja
– Vad ska du göra morgon då?
– Jobbar som du vet
– Tänkte kvällen
– Vet ej
– Tänkte om du ev kunde tänka dig date. Men är du ev upptagen så är det ju svårt
– Det kanske är du som är upptagen
– Nu frågade jag ju
– Med en märklig tillägg… 

Jag förstod inte. Kanske jag var upptagen? Jag frågade ju henne? Om man är upptagen frögar man väl inte om någon vill ses? Det måste ha blivit någon förvirring. Dessutom var ju i morgon en lördag. Hon skulle åka hem från Borås. Inte jobba. Jag frågade igen – ville hon gå på date?

– Ja, absolut 
– Absolut som i date?
– Ja
– Skaldjur/fisk? 
– Ja, låter smaskigt förutom musslor och krabba 
– 19:30 ?
– Toppen! Ska vi äta hemma hos dig?
– Nä. McDonalds… fiskburgare 🤪
– Det blir trevligt! Ser fram emot! 🥰
– Ja, ser framemot att träffas 😘
–

Jag såg sannerligen fram emot. Såg fram emot att träffa henne. Såg fram emot att träffa henne den här gången dessutom vår första date i Stockholm. Såg fram emot en riktig date. För så var det ju. Förutom biobesöken hon bjudit på när jag bodde på gården. Förutom julbordet. Det var vår första date ute. Inte gården. Inte resa. Min egentliga hemmaplan. Jag ville göra en fin date för henne. Visa omtanke. Respekt. Kärlek.

Jag ringde min fina vän Björn. Innehavare av Oysterbar. Stockholms skaldjurskung. Förklarade läget.

Mitt livs kärlek. Årsdag. Vår första kväll här hemma. Han sa att det skulle ordnas. På det där sättet som sa ”jag fattar”.

Jag och min vän gick igenom menyn.

Mat. Vad att dricka till vilken rätt. Champagne. Att det skulle komma blombud. 30 långskaftade röda rosor. Om han kunde ta emot dom. ställa på bordet. Ordna ett riktigt fint bord. Det bästa.

Samtidigt i sms passade jag på fråga om nästa årsdag. Första gången vi träffades.

– Jobbar du nästa fredag?
– Ja, det gör jag.  Varför undrar du? 
– Kväll? Årsdag från när vi träffades. Kanske har lust med en date då åxå?
– Ja, vi kan boka in en årsdags date. Vad har man på sig i McDonalds? Bikinis? Var länge sedan jag var där

Det bestämt återupptog jag tråden med morgondagens date.

– Hoppas på trevlig date med god mat i morgon
– Kan det bli något annat än trevlig? Hur hämtar du mig? 
– Tar nog en Uber. Gott ta ett glas vin till maten så det blir Uber hem. Då måste det ju bli Uber dit med. 
– Ja,, det förstår jag
– Men jag ordnar en åt dig med givetvis 🥰🥰
– Annars kan jag åka kommunalt någonstans,  så du slipper åka runt om i stan
– Nej faan .Ta en Uber dit annars så betalar jag givetvis ? Bestäm du. Om du vill bli hämtad eller ses där
– Jag kan ta mig dit, ingen problem med det 
– Inte kommunalt ! Funkar inte så på en date. Jag betalar din Uber både dit och hem givetvis. Det mnsta jag kan göra när du är villig gå på date med mig.
– Var ska vi ses då? 
– Storgatan 20, 19:30. Men då tar du en Uber dit? Säkert?
– Oroa dig inte. Spännande att vi går på dejt🥰 Du kan inte ansvara på dejtens resesätt
– Ja spännande, vi har bara haft 3 sen du gjorde slut faktiskt… och två gånger du hjälpt mig. Och sex två gånger på 4 månader
– Ja, vi kommer förbättra oss… 

Jag vet inte om det var bra att nämna att hon gjort slut. Men det var ju faktum. Och vi hade ju bara setts dom där fåtalet gånger sedan dess. När hon ville jag skulle hämta henne och vi firade våffeldag. Spontanbesöket helgen efter. När hon plötsligt bestämde sig för att hälsa på. När hon hjälpte mig att packa. Men ingetning var väl egentligen en date. Inte på det sättet. En date date.

För att absolut säkerställa att hon skulle ta en Uber swishade jag henne för den. Hon skickade sms omgående.

– Vad håller du på med
– Betalar din Uber 

Retrospektivt när jag tänker på vår dialog om den där daten. Vår första riktiga i Stockholm. Inte tåg. Inte gården. Inte ”får se”. Inte logistik. Inte administration. Bara två människor som skulle ses.

När jag tänker på alla förberedelser. På Oyster Bar. På rosorna. På Ubern. På alla detaljer jag försökte få rätt. Då är känslan idag märkligt kluven.

För det här var innan hon skulle byta nummer på krogen. Innan daten med samma man. Innan jag förstod att samma sorts dialog kunde föras med någon annan. Samma förväntan. Samma planering. Samma pirr. Samma omsorg. Men med en annan man.

Detta var innan jag förstod att handlingar, i hennes fall, vägde lättare än ord. Innan jag fick erfara vad ”nästan monogam” egentligen betydde och att ”singel om andra män frågar” var en realitet. Precis som jag senare skulle få erfara att hennes ”sexbrist” troligt var ärligare än hennes ”celibat”.

Någon annan kunde boka bordet. Någon annan kunde skicka blommorna. Någon annan kunde ordna transporten. Någon annan kunde sitta mitt emot henne och få hennes leende. Och det är där någonstans det blir tomt.

Inte för att vår date i sig betydde mindre. Utan för att jag var så fullständigt övertygad om att den betydde mer.

För mig var den unik. För mig var den hela världen. Jag gjorde allt jag förmådde. För henne. Av kärlek.

Jag var så förbannat säker på att det var unikt.

Jag visste inte då hur fel jag hade.

Hur olika vi kände.