Vissa ord går inte sönder när de uttalas. De går sönder hos den som hör dem…

– November 2025 –

Det hade blivit min födelsedag. Hon skickade ett sms. Ett kort ”grattis”.

Hon var nyss hemkommen från 10 dagar på Azorerna. Lyxhotell.

Hennes födelsedag låg några veckor fram i tiden. Men hon skulle komma att spendera den på sitt nästa bemanningsuppdrag. Stavanger.

Vad jag förstod skulle vistelsen komma att vara ett år. Jag förstod även, baserat på tidigare erfarenheter av hennes bemanningsuppdrag. Borås. Jämtland. Uppsala. Piteå. Hon skulle inte komma att meddela mig adressen. Knappt staden. Kanske landet.

Posten vidarebefordrade inte paket. Om jag hade förstått rätt. Så. Jag fick det levererat hem till henne. I mellandagarna mellan Azorerna och Stavanger. Lämnade helt enkelt paketet till blomsterfirman. När dom ändå körde ut dom 25 röda långskaftade rosorna.

Egentligen skulle vi ha åkt till Berlin dom mellandagarna. Hon hade aldrig varit där. Hon hade tackat ja. Hon sa hon tyckte det lät roligt. Det hade gått att administrera mellan hennes resa och hennes nya uppdrag. Jag hade bokat hotell 3 dygn. Hade köpt och betalat våra flighter.

Men så slutade hon höra av sig. Igen.

Jag hade köpt presenten på vår andra resa till Tallinn. Fått den hemskickad. Det hade inte gått att försöka ”smyga med den” hem när hon var med.

Handväska. Axelväska. Handgjord. Tallinn. Vi såg dom samtidigt. I butiken där i gamla stan. Jag sa jag tyckte dom var fina. Kanske lite dyra. Hon hade inte sagt emot. Definitivt inte kritiserat dom.

Det var absolut inget fel på kvaliten. Det var inte ”prisklass Michael Kors”. Men det var absolut inte billig skit heller. Tvärtom. Och så var det den roliga detaljen med designerns namn. Namnet på väskan. Broderat.

Väskan hade kommit hem från Tallin. Jag hade slagit in den. Jag hade bifogat ett handgjort kort. A5-format. Glada katter. Hjärtan. En text som gjorde gällande grattis på födelsedagen på framsidan. Tillägget på insidan. Att jag älskade henne. Att jag hade gift mig med henne vilken dag som helst. Och – att hon fick den nu eftersom jag högst troligt inte skulle få hennes adress i Stavanger och därför valde att ge den nu.

Till och med omslagspappret var specialbeställt. Glada katter. Hjärtan. Det finaste jag kunde hitta. Kom från Tyskland.

Jag lämnade paketet till blomsterfirman. Köpte rosorna. Dom skulle leverera.

Det blev tyst.

Så. Dagar senare kom hennes sms. Ett kort grattis.

Därifrån. Till hur det skulle komma att bli ännu en pajkastning. Utan motstycke. Hur ett grattis-sms kunde förvandlas till krig. Ett krig ovärdig människor som påstod sig älska. Ännu ett krig som baserades på loopen. Orsak och verkan. Men nu ett krig nu mycket mer infekterat än någonsin tidigare.

Ett krig där lyxkryssningen jag bjudit henne på nu titulerades som din ”fina” kryssning, med fina inom citationstecken, och jag givetvis slog tillbaka. Snabbt. Hårt. Där händelse efter händelse kastades fram och tillbaka. I ursinne.

Det där i helhet kommer jag till i ett kapitel långt fram i tiden.

Hon påpekade det själv. Hur ett grattis-sms kunde förvandlas så snabbt. Och till ett krig i sms som varade i nio timmar i streck. Ja det är dagens sanning. Nio timmar. Och inte ett sms i timmen. Utan omedelbart studsande svar. Ibland över 60 sms på en timme.

Jag kontrade. Ja. ”Var mitt initiala svar. Att hennes sms inte direkt kändes så känslofyllt. Var det sämre än att hon bemött min present med total tystnad?”

Hennes svar löd;

– Vad ska jag säga -tack för inget?
– Du kunde ha valt att sagt ”nej jag säger jag är upptagen om andra män frågar”. Du fick blommor och paket och eget gjort kort…Antar inget av dom – varken kort, blommor ellr present dög… ”Tack för inget”?? Du fick det i onsdags kväll 18:00
– En kort med lögner och väska,som hänger till knäna och har bajsande fluga på?  Tack,  min lägenhet är inte soptipp
– Kortet var sanning, förlåt att presenten inte dög. Förstår du slängde ”soporna”. Tack för att du avslutningsvis kallade nåt som var välmenta för ”sopor”…
– Den fula flugväskan? Vem vill ha sådant? Kort med lögner? Räcker 
– Jag tyckte den var fin… förlåt den inte dög!
– Att spendera sin tid och pengar på sådan väska med bajsade fluga är ngt
– Kortet var sanning… vad skulle varit ”Lögn”????
– Alla rader är ren lögn
– Jag la KÄRLEK bakom kortet. EXAKT VAD VAR LÖGN!?!
– Fira din dag nu!  Hoppas att NN skickar hjärtor och flugor som du tycker om
– Förlåt jag gav dig nåt!
– Gör min bästa att förlåta, mår illa av den flugväskan när jag tänker på det. Du måste hata mig rejält att anstränga att köpa och skicka ngt sådant till mig

Hon lyckades klämma in kvinnan som hon hade fått raseriutbrott av svartsjuka över där på Norr Mälarstrand. Jag kontrade blixtsnabbt med att hon bytt nummer på krogen på fyllan och sedan gått på date. Så höll det på. Nästa paj från henne. Nästa från mig – att hon gått på date med sitt ex bakom min rygg. Ett ex som dessutom försökt våldta henne efter avslutad relation. Smakfullt! Verkligen.

Jag mindes tydligt att axelremmen var justerbar. Man kunde med ett enkelt handgrepp fått väskan att inte ”hänga vid knäna”.

Mitt hem är inte en soptipp.

Jag förstod mycket väl var alla gåvor hade hamnat.

En fin morgonrock noga utvald. En liten söt kattstaty från La Goulette. En lika söt kattstaty från Tallinn. En förlovningsring hon burit 4 tillfällen – samtliga när ingen annan såg. Halsband. Klänningar. Stickade mössor, halsdukar, koftor för tusentals kronor. Kläder gjord av garn från fåren. Ett litet mumintroll. Kort efter kort efter kort. Som kommit med alla blommor jag skickat.

Jag förstod mycket väl vad hon sa mellan raderna. Hennes hem var inte en soptipp. Mina gåvor var sopor. Stort som smått. Dyrt som billigt.

På byrån intill sin säng hade hon en liten ”samlingsplats”. Små saker. Där fanns bland annat hjärtat med texten ”kram” som hon fått i den lilla mellansvenska staden vintern 2024 när hon tillfälligt ”flýttade tillbaka” några månader. Men inte halsbandet från Piteå sommaren efter. Det som hon skickade bild på måndagen efter festen i Piteå. När hon försvann. Det hon påstått hon köpt second hande, med ”en kollega”.

Jag funderade på vems gåvor det var som fanns kvar. Parallellt med mig. Vems gåvor som inte var sopor…

Jag hade aldrig någonsin kunnat finna i mitt hjärta att slänga den underbara muggen med katter på, som hon gav mig i Tallinn.

Den lilla svarta fårskulpturen jag hade fått av henne. I julklapp 2023. Den stod på sin plats i studion. Jag kallad den SoundSheep. Travesterandes Sound Cheap. Jag tittade på den. La fingret på huvudet. Som så många gånger förr.

Sa ett tyst ”du är inte sopor, det är ingen fara”…