Låter Fint

Önskade det vore min vardag. Det lät som hon kände samma sak…

– 31:a Augusti 2023 –

Hon skulle jobba. Hon hade i vilket fall lyckats ställa klockan innan hon däckade kvällen innan.

Det är synd att säga att det var en särskilt pigg kvinna som vaknade upp bredvid mig. Men vacker. Osannolikt vacker. Makalöst vacker. Jag låg kvar en lång stund och betraktade henne medan hon långsamt försökte vakna till. Strök henne försiktigt över håret innan jag till slut gick upp och ordnade lite frukost.

Hon hann beställa en Uber innan jag riktigt hann reagera. Jag tyckte faktiskt synd om henne som hade en hel arbetsdag framför sig efter den natten. För egen del öppnade jag en öl och gick tillbaka till sängen. Innan jag somnade om skickade jag ett sms;

– Tack för en fin kväll och underbar kramgo natt. 🙏🏻🌹

Väntade någon halv minut, och fortsatte;

– Jag tror nycklarna trivdes för bra i din väska…

Jo. Jag hade lagt mina nycklar tillbaka där jag ansåg dom hörde hemma. I hennes ägo. I hennes väska.

– Men, vaf håller du med på😳 Då var min resa dit ju helt ogjort
– Tycker du? Du sa du ville ses åxå. Ändrat dig?
– Men du skulle få nycklarna
– Trodde du ville ses…
– Ja, det varmys
– Hoppas höra av dig igen. Välkommen tillbaka 🙏🏻🌹
– Tack 🙏❤

Jag swishade henne för två resor med Uber.

– Tack så mycket! Men du måste spara till dig själv!
– Helt oviktigt för mig… som sagt… bara tänkte bil blir dyr… och du är alltid hemlighetsfull om oviktiga småsaker

Det hade framkommit under gårdagen att hon skulle ha hyrbilen i tre veckor. Jag tyckte det lät som en dyr historia. Jag ville bara hjälpa lite. Inte göra någon stor sak av det. Bara underlätta lite för någon jag tyckte väldigt mycket om.

Jag somnade om. Den lilla sömn jag fått gjorde sitt. En öl hjälpte förmodligen också till. När jag vaknade låg hennes doft fortfarande kvar i sängen. Den där speciella känslan av att någon nyss varit där, trots att rummet redan hunnit bli tomt;

– Passade på sträcka på mig en stund innan jobb… sängen doftar som du…
– Tur för dig… behöver nog dygnvila efter natt med dig 🤪

När hon kommit hem från arbetet kom ytterligare ett sms. Hon hade upptäckt den stora höstbuketten som stod och väntade på henne. Jag hade bett floristen hjälpa mig. ”Nåt makalöst vackert”. Jag ville visa min tacksamhet. För hennes besök. Hennes övernattning. Hennes… allt…

– Tack så mycket 🙏 Slös inte mer pengar på mig🙏
– Tack! Behövde du till bilen? Blir ju svindyrt med tre veckor? Eller har du lånat den?

Jag frågade av välvilja. Inte för att hon skulle stå i skuld till mig. Inte för att kontrollera henne. Inte för att äga. Bara av omtanke.

Samtidigt fanns frågan där. Hade hon verkligen hyrt bilen, som hon sagt? Eller hade hon lånat den? Och om hon lånat den… av vem?

Jag fortsatte;

– Tycker det är roligt ge sig blommor… eller är det bortkastat totalt? 🥺
– Varför oroar du om mina kostnader. Tänk på dina
– Bara enkla frågor inget konstigt. Jag klarar mig utan problem.

En stund senare skickade hon en bild på sin bukett;

– Fina höstblommor
– Mitt sätt visa kärlek till dig… och även tacka för mysig natt. Tack för att jag fick kramas, hångla, somna och sova med världens vackraste kvinna… (och vakna). Önskar det vore min vardag… jag älskar henne
– Låter fint❤️

Ja. Det lät fint.

Men det var aldrig menat att bara låta fint. Det var precis så jag kände. Jag önskade verkligen att det där hade fått bli vår vardag. Att få somna bredvid henne. Vakna bredvid henne. Kramas utan att hela tiden behöva fundera över vad som väntade runt nästa hörn.

Någonstans kändes det som att hon också ville samma sak.

Så varför blev det då så ofta tvärtom? Varför slog hon gång på gång mot just det som verkade göra henne glad? Vad var det egentligen som stod i vägen för att bara ta emot kärleken, i stället för att gång på gång börja slåss mot den?