Ibland glömmer man hur mycket som redan hänt när man ser fram emot det som ska hända…
– 22:a Juni 2023 –
Hennes första sms kom redan 06 på morgonen:
– Go’morgon 🌞Hoppas adu har sovit gott och får en underbar dag! Ses ikväll! 😘
– God morgon! Tack detsamma! ☀️ Hur skulle du midsommra förresten?
– Inga planer
Nåja. Jag hade i alla fall sått ett frö om midsommar. Hon hade inga planer. Men ställde heller ingen motfråga – om jag ville fira med henne.
Jag skickade henne en bild på en liten teddybjörn. Den var otroligt söt. Hade sprungit på den när jag var och köpte rosor till vår date,
– Är den din mysbjörn?
– Haha såg den på stan Ser fram emot ikväll
– Det gör jag med
– Va kul! 😍
– Var ett tag sedan vi sågs
– Ja det var det Tiden går så fort… 2 veckor?
– Har minnesluckor, lite mindre kanske
– Och jag har inte kommit längre här hemma… massa saker som skulle köpas, hämtas, köras till förrådet… djävla tid allt tar… men när studion är klar försvinner ju 6-7 lådor till. Ja just… början av förra veckan… nån som drack upp mitt bubbel, måste handla på bolaget åxå
– Bokar du din Uber själv? Vad ska du ha för fint på dig då?
– Har inget fint 🥺 Till? Jakobsberggatan 17?
– Ja 🥰
Det var nästan på dagen åtta månader sedan hon brutit upp förlovningen på grund av ett tekniskt fel på Facebook. 🔗 Det var nästan på dagen fyra månader sedan hon gjort slut via sms 🔗 efter att jag ställt frågor om hennes ständiga närvaro online.
Men just då spelade inget av det någon roll.
Det som fanns var att det nästan gått ett år sedan vi träffats för första gången. 🔗 Att det var vår andra date här hemma i Stockholm. Och märkligt nog var allt enkelt igen. Inga diskussioner. Inga missförstånd. Inga analyser. Inga frågetecken.
Bara den där självklara närheten som alltid verkade uppstå när vi väl sågs. Men nu fanns den också i sms:en. I samtalen. I vardagen mellan gångerna vi träffades.
Där och då tänkte jag inte på uppbrott. Inte på konflikter. Inte på allt som redan hänt. Det fanns bara kärlek. Bara förväntan.
Om några timmar skulle jag få träffa henne igen.
Och jag var lycklig. Riktigt lycklig.
Jag såg fram emot kvällen.
Lämna ett svar